Aftonbladet – 11 mars 1867, sida 3

RIKSDAGEN. Lördagens aftonplena. Första kammaren. Sammanträdet upptogs uteslutande af lagut skottets utlåtande n:r 41, med hemställan om bi fall till K. M:ts förslag till lag emot efterbild ning af konstverk. Förslaget föredrogs punktvis. Grefve C. G. Mörner uppträdde med mycker skärpa mot sjelfva den grundsats, hvaraf försla get var ett uttryck, under påstående att densam ma innebure ett erkännande af det berättigade bönhasjagten, en styggelse, som man lyckligt oct väl kommit ifrån inom yrkenas område, men son man nu ville införa inom konstens. Men konst nären vore lika litet som yrkesidkaren i beho af några skyddande skråförfattningar, ty oförmå gan att eftergöra ett verkligt konstverk vore hans bästa och säkraste skydd. Dessa åsigter delade: i viss mån af grefve H. Wachtmeister, som emell-rtid icke, i likhet med föregående talare ansåg hela lagen öfverflödig, utan önskade des: antagande från och med 2. som förlänar konst nären uteslutande rätt att låta återgifva sine konstverk på mekanisk eller annan väg och der före yrkade återremiss. Äfven hr Nordström hade anmärkningar att göra mot grundsatsen, sådan den fanns uttryckt i första paragrafen och yrkade med grefve Mörner afslag derå. Grefve E. Sparre, samt hrr Ehrenpheim och Dickson försvarade deremot varmt och lifligt konstnärens rätt att i likhet med författare njuta skydd mot ett mekaniskt mångfaldigande af hans snilles skapelser. Vid anställd votering mellan bifall till förslaget och återremiss af detsamma, segrade det förra yrkandet med 39 röster mot 21. Följande punkt blef utan anmärkning godkänd. Grefve C G. Mörner, hr Nordström, grefve J. O. Mörner och hr Thorburn grkade deremot återremiss af 3, som icke gör någon imskränkning i konstnärens eller hans rättsinnehafvares rättigheter för det fall, att hans konstverk öfvergå i annans ego. Detta medgifvande ansågs vara orimligt. Hvad som är såldt måste vara såldt, och köparen ega rätt att göra med sin egendom, hvad honom behagade. Men denna rätt lede inskränkning af förslaget, ty då detsamma tillförsäkrade konstnären uteslutande rättighet att kopiera eller låta kopiera äfven de taflor, han sålt, kunde han tvinga köparen att när som helst tillhandahålla honom sitt verk till kopiering. Trängde han sig ock icke för detta ändamål in i köparens bostad, kunde han alltid fordra, att denne föranstaltade om något sätt, hvarpå han kunde få sin önskan uppfylld. Men om en konstnär försålde ett verk genom lotteri, hur ginge det då med hans efterbildningsrätt? Och då enligt 4, denna rätt ej var honom medgifven vid konstverks försäljning till staten, hur skulle det då gå, om en köpare, som tillegnat sig ett konstverk mot vilkor att ej afyttra det till staten, ändock gjorde detta? Hur skulle det gå, om staten under samma omständigheter inköpte ett sådant på utmätningsauktion? srefve E. Sparre svarade härpå, att i förra fallet egde konstnären väcka ersättningsanspråk, och i sednare fallet finge han underkasta sig en motgång, som af ingen lag kunde förekommas. Hvad beträffade påståendet om köparens skyldighet att hålla konstnären hans verk tillhanda, vilade detsamma på ett misstörstånd. Förevarande lagförslag sade intet annat, än att, der efterbildning kunde ske, vore det konstnärens rättighet att verkställa sådan. Men härigenom nskränktes ej eganderätten. Den, som köpt en tafla, kunde naturligtvis efter behag sätta in den i ett rum, der den vore oåtkomlig, eller måla sfver den eller klippa sönder den eller bränna ipp den. Dessa åsigter och det derpå grundade vyrkandet om bifall biträddes af hrr Wzern, Dickson och Faxe, och utföll kammarens beslut i enlighet dermed. Likaså godkändes 4. Den följande punkten, som bestämmer påföljlen för öfrverträdelse af det meddelade förbudet. il böter från 20 till 1000 rdr oberäknadtskadeättning, ville grefve J. O. Mörner hafva återremitterad, såsom i hans tanke alltför mycket påminnande om Drakos Jagar. Dock blef densamma, efter det grefve Sparre uppträdt till Jess försvar, gillad med 33 röster mot 26. Vid föredragning af sista punkten, innehållanle, bland annat den bestämmelsen, att lagen, inder förutsättning af reciprocitet, kan utsträcas till skydd för främmande konstnärs arbete, kom utom riket finnes, begagnade grefve C. G Mörver tillfället att rikta ett hugg mot den franka handelstraktaten, förutspående, att denna ag skulle leda till förderf med lika olyckliga öljder, ehuru på de civila förhållandenas omåde. Hr grefven ville derföre hafva bort denna bestämmelse och yrkade i sådan syftning återreniss. Detta yrkande biträddes af frih. Sprengtparten, men bestreds af hr Ehrenbeim, och aflogs äfven af kammaren genom votering, som 1tföll med 34 röster för bifall mot 20 för återreniss. Andra lkammaran