Aftonbladet – 9 mars 1867, sida 3

terna, i hvilka utskottet föreslagit afslag på viss: yrkanden i motionen, bifallna, hvaremot den si. sta, i hvilken utskottet tillstyrkt en skrifvelse till K. M:t med anhållan om utfärdande af en för fattning, genom hvilken lärjungarne vid stads pedagogierna skulle åläggas att efter samme grunder, som för elementarläroverkens lärjungar äro stadgade, betala inskrifningsoch termins afgifter, — afslogs, hufvudsakligen med anled ning af hr Kinmanssons upplysning, att redan genom ett k. bref af år 1861 lärjungarne vid stadspedagogierna äro ålagda att betala terminsafgift, ehuru icke afgift till bildande af bygg: nadsfond. Detta sista ansåg talaren onödigt, då städerna sjelfva underhöllo dessa skolor. Hr Leffler, Ridderstad och Hollander erinrade, att denna skyldighet tillkom äfven de städer som ha elementarläroverk, ehuru de ofta fått hjelp af staten; och för att i detta fall bereda de mindre och fattigare städerna samma förmån som de större och förmögnare, förordade dessa talare utskottets förslag, hvilket dock efter votering afslags med 78 röster mot 56. ; r Ahlgren hade motionerat om rättighet för städernas invånaie att, i likhet med hvad som sker på landet, låta auktion förrättas af hvem som erhölle vederbörandes förtroende, i stället för att såsom nu de äro skyldiga att anlita auktionskammaren, I Häl utlåtande n:r 1 har andra kammarens tillfälliga utskott n:r 4 på anförda skäl afstyrkt denna motion. Flere talare yttrade sig både för och emot. Grefve Posse erinrade, att vi kommit ifrån den tid, då man ville reglementera i allt, E till och med, såsom blifvit yttradt, i hvilken hand man skulle hålla knif och i hvilkendera gaffel. Den gamla bestämmelsen saknade helt och hållet skäl ur rättslig synppnkt, då en person ålades att betala andra för hvad han ej någonsin anmodat dem att åt honom uträtta. Praktiska skäl förefinnas ej heller till dess bibehållande, enär det icke kunde bevisas, att magistraterna, som förrättade dessa auktioner, vore säkrare i ekonomiskt afseende än enskilda auktionsförrättare; emedan utgifterna genom en reform ej blefve större, alldenstund väsentliga indragningar af tjenstemän skulle kunna göras; och emedan det ej vore ådagalagdt att städerna hade rättighet att sjelfve oron en förändring i det omhandlade ärendet, hvilket enligt hr Ridderstads åsigt icke var af kommunal natur, utan dk i den personliga. rätten. Hr Björek lemnade åtskilliga upplysningar för frågans utredande och syntes finna flere fördelar än svårigheter vid det -närvarande förhållandet. Likväl önskade tal. en skrifvelse till K. M:t, på det frågan närmart skulle kunna bli utredd; men ansåg städerna ega rätt att bestämma i den förevarande saken, hur de vilja, och ansåg en person ega rättighet att sjelt sälja sin. egendom, hvaremot hr Trägårdh erinrade om en gammal kongl. kungörelse, som med 500 daler silfvermynts böter straffade enskild person, hvilkeniförrättade auktion i stad. Frågan blef återremitterad med 101 röster mot 29.