Aftonbladet – 9 mars 1867, sida 3

CInsändt.) En befästningsfråga. Då så mycket blifvit yttradt om huru våra krigsfartyg och fästningar böra byggas och långa, lärda afhandlingar blifvit i tidningarne införda hur våra hamnar böra försvaras, kan det vara för mer än en upplysande att få höra några ord om de mycket omtalade pansarbatterierna i Carlskrona. Undertecknad har sjelf besökt dessa famösa batterier och kan derföre yttra sig på grund Jaf hvad han med egna ögon sett, och han kan vara mycket fåordig, ty i korthet sagdt så skulle 99 officerare utaf 100 tagna från armån eller flottan hafva byggt dem myeket bättre. Man behöfver ingen beläsenhet för att kunna begripa att fästningar kunna och böra hafva starkare pansar, kraftigare kanoner och bättre utrymme än som finnes ombord på fartygen; men på dessa batterier, som kostat mycket pengar, är alltsammans motsatsen, och bättre hade det varit att här hafva fått ett dugligt batteri än dessa två odugliga. De å dessa våra nsarbatterier genast i ögonen fallande felen äro så tydliga, att det icke behöfs att vara militär för att förstå det. 1:0) är pansarn endast fem tum tjock (nutidens krigsfartyg hafva 10, 12, 16-tums pansar) och kan icke ökas, enligt skicklige jernarbetares utsago, utan ett otroligt borrningsarbete för de nya bultarne om de skola fästa ytterligare 5 eller 6 lager plåtar för att få pansarn tio eller elfva tum tjock såsom den borde vara. 2:0) äro embrasyrerna så små att icke ens våra gamla linieskeppskanoner der kunna rymmas, utan på sin höjd 18 punds kanoner som numera icke begagnas, om ej i barkasser. 3:0) äro portstopparne stora sköldar eller rättare små skott-taflor som hä.ga på batteriernas yttersidor och likasom pendlar skola vandra fram och. tillbaka utanför embrasyren och äro således mycket blottställda för fiendens skott, och blifva af den minsta kula bucklade och kunna då icke röras hvarken hit eller dit, utan blifva fastlästa kanske midtför embrasyren och derigenom omöjliggöra för batteriet att begagna åtminstone den kynonen. 7 Detia lära amerikanarne fått erfara, om på ett par af sina första pansarfartyg lära hafva försökt dessa pPeadelsköldar, men funnit dem otjenliga. 4:0) äro båda pan: sarbatterierna så ägt byggda och utrymmet så litet att puatidens grova refflade eller slätbörrade kanoner, sådane som de smidda på norska monitoren eller de gjutna på vår svenska, icke på sina lavetter få rum i bat: terierna. Det är således icke blott embrasyrerna som äro för små; utan måste nutidens gröfre kavoner, om de skola begagnas, ställas utanför dessa pansarbatterier. 5:0) finnes det icke uti dessa låga battetier, såsom ombord på fartygen någ n anordning för luftvexlingen, hvarföre när vinden blåser rätt in i embrasyrerna (och vinden är här nästan alltid vestlig) blir krutröken -i embrasyrerna outhärdlig. Dessa äro nu de hufvudsakligaste avmärkningarne, men mycket mer kan anmärkas om ej hvad som redan är sagdt vore tillfyllest för att visa det dessa batterier äro i alla hänseepden ett mycket anmärkningsvärdt arbete: Den akthingsvärde arbetschefen har ieke något fel, ty hen har endast lydt order. Men nu frågas kanske hvad som är bäst att göra med dessa märkvärdiga pansarbatterier. Jag svarar, att, enligt min oförgripliga mening, är det bäst att genast slopa dem, ty det är ej nog med att göra större embrasyrer. Skola batterierna blifva till någon nytta böra de erhålla minst dubbelt så tjock pansar, och göres minst 3 fot högre än de äro samt förses med luftvexlingsapparater. och mista de farliga pendelskärmarne, samt dessutom bör ytterväggen, som emot fienden och au är nästan lodrät, erhålla minst 30 graders lutvivg ; men hellre än att göra allt detta ombyggnadsarbete vore det bättre att rifva ned dessa batterier och bygga, såsom rikete ständers revisorer föreslogo år 1865, då de besökte Carlskrona, nemligen ett par movitor-torn, hvilka af förvaltningen af sjös irendena bäst kunde anskaffas och bestyekas utan biträde af fortifikationschefen eller zeneral-fälttygmästaren. XX 7. Z. EAT