Aftonbladet – 7 mars 1867, sida 2

...meu Germeur! så var det. Viha äfven en historia om familjen te VEstang... De PEstang!? Ex-agenten ryggade tillbaka som om ett spöke plötsligt visat sig för hans ögon. I detta ögonblick öppnades dörren, och herr Piquoiseux, som lemnat sin patron två gånger den tid som behöfdes för alt ropa på honom och fruktande att icke bafva hört hans kallelse inträdde på scenen. L...emna mig i fred, ni! Hvem har kallat er hit? stammade herr Jules och tillslöt dörren med en häftig fotspark midt för näsan på den älskvärde herr Piquoiseux. Sekreteraren var så van vid en fullkomligt passiv lydnad, att det icke ens föll honom in att svara sin chef: Ni bar riogt?. ?I sanning, ni är en god fil... jag menar pi är en skarp klinga... det äringenting att vinna på en duell med er... Låtom oss bli vänner, eller hur?? eJag har icke kommit för att göra er missnöjd, svarade Passe-Partout, som icke lät narra sig af detta låtsade tillmötesgående. Ni vet således?...7 Allt ! svarade den andre kort. Efter detta svar inträdde en tystnad emellan dem, hvilken likväl ånyo bröts af herr Jules. Hvarje spår af vrede hade försvunDit ur torpa oe Genom en ytterlig viljeansträngning hade hans uppsyn återtagit ett uttryck af välvilja och öppenhet. Ni är en person som jag tycker om. Tänk icke vidare på de oartigheter jag slungat emot er. Det var blott för att pröfva er. Jag är nu öfvertygad om ert värde; vi kunna nu, om ni så behagar, underhandla såsom två jemngoda makter.? Som ni vill. Då kunna vi sätta 0ss igen.? Jag har ännu en halftimma att skänka er.? Jag sade er, yttrade Passe-Partout med ett fint leende, Patt ni på längden skulle fatta stort intresse för vårt samtal.4 Det är så sannt hvad ni nu säger, att jag icke begär bättre än att låta er tala i