Aftonbladet – 7 mars 1867, sida 2

1070 8 0 RR OS debatterna. KK ERNA Vi ha nu genom det i dag hitkomna numret af Independance Belge fått del af den artikel i E. Girardins tidning La Libert som ådragit tidningen konfiskation och dess namnkunnige utgifvare ett högmålsåtal. När man genomläst artikeln förvånas man hvarken öfver dessa åtgärder eller det ofantliga uppseende den väckt i Paris och i Europa. Emile de Girardin säger der helt öppet systemet af den 2 December hvad hela det liberaa Frankrike alltsedan tänkt, men ingen fransk tidning velat eller vågat direkt uttala. Det är en formlig anklagelseakt mot cesarismen och statsstrecket. Artikeln är af följande lydelse: ? Bättre öden. I hela det tel, som statsministern höll i lagstiftande kårens plenum den 26 Februari efter hr Jules Favres interpellation och före Emile Olliviers förklaring, skola endast följande, måhända vältaliga, men obestridligen okloka tre rader fästa sig i läsarens minne: Vi ha gradvis och med hvarje år fört landet till bättre öden.? Okloka i sanning, ty dessa tre utmanande rader inbjuda nödvändigt tillen jemförelee mellan det nuvarande och det förflutna. Frågom att börja med de utländska förhållandena. I afseende på område har Frankrike under det andra kejsardömet ökats med tre departementer : Sjöalperna, befolkning ... 195,000 invånare. Savojen 275.000 — Öfre Savojen .. 268,000 — Tillsammans 738,000 invånare. Men för hvad pris? Att börja med för priset af ett lån på 500 millioner, upptaget år 1859 till en kurs af 60 fr. 50 cent. Vidare för priset af allt det franska blod, som utgjutits för att försvara italienarne mot österrikarne. Dernäst för priset af Italiens enhet. Ytterligare för priset af Tysklands enhet. Slutligen för priset af hvad det skall kosla oss att reorganisera armån genom att till krigstjenst tvinga alla friska och färdiga fransmän, alla, alla, d. v. s. minst 160,000 inkallade om året i stället för högst 80,000, giaet var kontingentens årliga belopp före Med hvilka bättre öden, med hvilket större inflytande i verlden har väl Frankrike fått ersättning för expeditionen till Mexiko, hvilken sedan 1862 har kostat oss så många starka män, som bortryckts från plogen och verkstaden, så mycket oumbärliga penningar, som Jedts ur sin strömfåra? Hvad tyngd hade väl hr Drouyn de Lhuys oräkneliga depescher år 1863 i furst Gortschakoffs vågskålar? Ha de besparat de olyckliga, af grymma illusioner vilseförda, polackarne någon enda grymhet? Hvilka fördelar ba vi skördat af våra tillsammans med engelsmännen och piemoutesärne vunna segrar öfver ryssarne? af våra segrar tillsammans med italienarne öfver Österrikarne? af slaget vid Sadowa, som vi låtit preusserne med vårt samtycke leverera och vinna med italienarne till hjelptrupper? Ha vi åtminstone deraf haft fördelen af en oupplöslig allians mellan Preussen, Italien och Frankrike, dessa tre makter, som bilda en knippa af hundra millioner invånare, d. v. 8. som förfoga öfver en så ansenlig styrka, att ingenting vore möjligt utan deras samtycke eller mot deras vilja? Hvilka bundsförvandier skola vi hafva i brist på denna allians, ifall den tröt oss eller vi afböjde den? Hvilken är vär roll för närvarande i orienten mellan Ryssland, som vi ha krigat med, och Turkiet, som vi ha försvarat från 1854 till 1856? Hvilka vedergällningar ha blifvit oss erbjudna och kunna gifvas oss till e:sättning för alla våra uppoffringar? Låtom oss nu fråga de inre förhållandena! Moraliskt har Frankrike under det andra kejsardömet vunnit intet, absolut intzt, utom strafföshet för arbetsinställningar. Hvad som dagen före den 2 December 1851 var frihet, var följande dagen endast fordragsamhet; det, som var rättighet, har icke längre varit annat än tillåtelse, och de mest obetydliga tillåtelser ha blifvit förvägrade, till och med då det endast varit fråga om simpla .itterära sammankoraster. ppmätt på den komparativa frihetens skala, står Frankrike långt under Tyskland, Evgland, Belgien, Holland, Italien, Portugal och Schweiz; det finns intet annat land i Europa än Spanien som står under Frankrike. Hvilka äro väl då de handlingar, hvilka de verk, hvilka de lagar, som berättiga hr statsministern att skryta öfver att ha. fört Mlandet gradvis och med hvarje år till bättre öden?? Fruktlösa ha våra forskningar varit för att upptäcka det. Det är icke till oss som vår gamle embetsbroder i lagstiftande församlingen, hr Rouher, skall djerfvas söga, att statskuppen den 2 December räd dat Frankrike från anarki; ty om han förde detta mot sanniovgen stri dande språk till oss, skulle vi svara honom