Aftonbladet – 6 mars 1867, sida 3

predikodagarnes antal minskades. Jag säger icke, att alla skulle vara det, ty jag känner många rester, som gerna och villigt begagna hvarje ämpligt tillfälle att få förkunna Guds ord och sålunda gagna församlingen, men dessa utgöra ingalunda flertalet. e skäl den förste talaren anförde hålla säle: des efter mitt förmenande icke stånd, och lika. litet lärer det förslag han, och de som dela hans åsigt, framlagt göra. Frångående sitt eget på stående om samhällets oberättigande att uppoffra någon af arbetsdagarne till hvilodag, föreslår han att öfverlemna lagstiftningen derom till de särskilda kommunerna. Jag undrar mycket huru detta skulle taga sig ut. Redan bland dessa få talare som uppträdt, visar sig så mycken skiljaktighet, att en vill ha bort annandagarne, en annan Marie bebådelsedag, en tredje Kristi himmelstärdsdag, en vill hit, en annan dit, och detta torde visa åtminstone, att frågan icke är så lättlöst som man föreställer sig, och att den allra: minst lärer nöjaktigt kunna lösas på församlinarnes kyrkostämmur. Det af arbetet nedtryckta olket, som behöfver och värderar hvilodagarne, har dessutomitet eller intet att säga vid dessa stämmor. I allmänhet tycker jag mig finna, att de som talat för motionen, tagit alltför mycken hänsyn ill förhållandena i städerna och förbisett landsbygdens behof. På denna grund har en talare kunnat säga, att behofvet af annandagarne för tjenarne skulle vara ett alltför svagt skäl, ja att let var intet skäl alls. Talaren varstadsbo, det märktes, I städerna harman ottesång, högmessa och aftonsång på samma dag, den som icke har tillfälle att bivista den ena kan bivista den andra eller tredje. Huru gestaltar sig nu detta på andet? Många församlingar finnas redan, som ill följd af den alltmer tilltagande prestbristcn, hafva gudstjenst blott hvarannan helgdag, och .ager man bort annandagarne, så kan man i sår lana församlingar få fira både jah påsk och pingst itan predikan och utan offentlig gudstjenst. Jag indrar om den aktade motionären icke skulle rid närmare eftersinnande finna detta skäl ega något värde. Jag vill försvara folkets rätt att itminstone vid högtiderna kunna få deltaga i len offentliga gudstjensten. Skulle man än i täderna icke sätta något värde på gudstjensten, å vågar jag försäkra, att det på landet står nåsot bättre till i detta stycket. Samma talare har framhållit skotska kyrkan såsom exempel för oss angående helgdagsfiranlet. På detta vill jag blott svara hvad talaren edan förut vet eller att den skotska kyrkan står å nära intill den calvinistiska uppfattningen 1 råga om den yttre: gudstjensten likasom i många andra stycken, att detta exempel föga passar för år lutherska kyrkoförfattning, som står nästan ika Jångt från den calvirska på ena sidan, som rån den romerskt-katolska på den andra Ett kraftigt skäl emot icke allenast våra helglagar, utan till och med mot våra högtider, har nan velat finna deri, att de äro af dels hedniskt, lels judiskt ursprung. Jag tror icke detta beöfver något svar. Utan att komma med hvarsen namn eller sårande tillmälen, vill jag a råga den ärade talaren, om han icke känner till tt ganska aktningsvärdt sällskap i vårt land, om både i afseende på tiden för sina samman; omster och sina plägseder; ställt sig på alldeles nblisk grund? För min del har jag icke hört ågon menniska yrka sällskapets upplösning af lenna orsak. Lika litet skäl har man att yrka å våra högtiders borttagande för det att de in, räffa på samma tid som judarnes påsk eller våra örfäders hedniska julhögtid. Våra högtider ha n högre betydelse än he.ningarnes offerfester ch hvila äfven på annan grund. Slutligen har man anfört ett skäl, som skulle rara afgörande, ehuru det icke verkar på mig. Man har sagt, att frågan måste gå och skall nart gå igenom, hvarföre det ej skulle löna sig tt hålla igen. Ja, mina herrar, det beror på :amrarne sjelfva och på den anda, som inom len blir rådande. När majoriteten vill det, så lir det kammarens beslut, ty riksdagsbeslut äro ngenting annat än summan af de flestas samnanräknade vilja. Man kan gå ännu längre — nan kan besluta söndagarnes afskaffande, om najoriteten vill det. Vi känna väl något hvar ill; huru man i ett visst land ej allenast afskafade den offentliga gudstjensten, utan äfven afkaffade sjelfva Guds tillvaro och uppsatte förmuftets gudinna på den lediga tronen; Kd major iteten ville så och derföre gick det. varföre kulle vi då icke i Sverge kunna afskaffa några elgdagar, om tidsandan blir sådan, att majori.eten vill det. Ännu tror jag dock icke att vi ro der, jag tror det stora flertalet af svenska olket vill ha qvar sina helgoch högtidsdagar ch lika rätt som I hafven att yrka på deras afkaffande, lika rätt hafva vi att yrka på deras ibehållande, och jag skall för min del :fortfara ned detta yrkande och vågar hoppas att de som jelfva icke sätta värde på helgdagar eller offentig gudstjenst, dock hafva någon aktning för deas öfvertygelse som värdera dessa nådestillfällen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Forts. följer.)