Aftonbladet – 5 mars 1867, sida 3

-fför kronolänsman Dusn att utbyta stämpel papper af gammal, obrukbar valör mot dylikt a nu gällande valör, och antogos samma utskott: betänkanden n:r 22, afstyrkande hr Östmans mo tion om skattefrihet under viss tid för Eds backens och Rishållans nybyggesinnehafvare. dnr 23, afstyrkande hr Sjögrens motion om er del lediga båtsman-nummers bibehållande såsom I vakanta cch vakansafgifternas reserverande till len krigsfond; n:r 24, med tillstyrkan af K. M:ts I proposition om tillåtelse för Göteborgs stad att tå inlösa eganderätten till kronosäteriet ett mantal Sannegården. Uti utlåtandet n:r 25 hade ut Åskottet afstyrkt hr Liljenmarks motion om öfverlemnande af ett kronan tillfallet danaarf till enIskilda personer, hvaremot utskottet föreslagit. latt samma danaarf, i enlighet med hr Beronii I motion, måtte på vissa vilkor få användas till en i Falu stad inrättad slöjdskola, hvilket sednare förslag bifölls. Ett annat, i Rättviks socken fal let, danaarf hade hr Liss Olof Larsson föresla. I git att använda till medellösa studerande från I denna socken, företrädesvis de som ämna gå den I presterliga banan, hvaremot utskottet föreslagit, att motionen af riksdagen måtte lemnas utan af Iseende. Emot denna utskottets åsigt uppträdde flere talare, och bland dem motionären, hvilka, I medgifvande modifikationer i motionen, visade linkonseqvensen hos utskottet, då det tillstyrkt användningen af ett danaarf till allmännyttigt ändamål, men afstyrkt ett annat. Sedan stats. rådet Lagererantz lemnat den upplysning, att två skyldemän till den aflidna inkommit med ansökan till K. M:tatt danaarfvet måtte tilldelas dem, återremitterades frågan, på det utskottet kunde bli i tillfälle att pröfva hvilke dera an: språket hade mesta skäl för sig. Hr Jöns Pehrsson hade i motion föreslagit, men bevillningsutskottet i utlåtandet n:r 6 afstyrt, skärpt ansvar för oloflig varuförsel eller smuggling, hvilket utskottets förslag af kammaren gillades. Emot detta beslut inlemnade hr Jöns Pehrsson en skriftlig reservation, Andra kammarens tillfälliga utskotts (n:r 6) utlåtande n:r 3, om hr Matts Pehrssons motion rörande upphäfvande af det nya skeppsmätningsreglementet, framkallade en af de hetaste öfverläggningar som vid denna riksdag förekommit, och som, långt ifrån att följa den allmänna lagen, som bjuder lugn och hvila under midnattens timmar, tvärtom syntes vinna i liflighet ju mera tiden framskred. Tvenne meningar kämpade om segern. Såsom anförare för den ena talade statsrådet ILagerstråle, hrr Ekeroth, Sjöberg, frih. Fock och hr Sven Nilsson, uttryckande den åsigt, att det nya reglementet hade den fördelen framför det gamla att mätningen kunde verkställas snart sagdt under hvilka omständigheter som helst, då det gamla fordrade lugnt väder; att den omständigheten, att en del fartyg genom det nya reglementet fått högre lästetal än genom mätning enligt det gamla lika väl kunde bero på felaktighet hos det gamla som hos det nya, hvilket styrktes deraf att svenska fartyg i andra länder blifvit mätte till högre lästetal än i Sver fn att beräkningen för vissa fartyg möjligen unde vara för hg, men att till denna olägenhets afhjelpande förberedande åtgärder blifvit vidtagne och att det derföre vore skäl att afvakta utgången af hvad som i detta syfte kunde komma att uttalas; att problemet om ett tillfredsställande skeppsmätningsreglemente, enligt utskottets eget påstående, vore svårt, ja omöjligt att lösa; att man borde förebygga oskicket att inkomma till K. M:t med begäran om likt och olikt utan att hafva gjort sig reda för hvad man egentligen ville, m. m. Såsom förkämpar för den motsatta meningen yttrade sig hrr Witt, Auders Pehrsson, Ahlgren, Östman, Ola Jönsson och Busck, af hvilka isynnerhet den förstnämnde sökte nedgöra förslaget genom att visa, att det grundade sig på ett matematiskt misstag; att det fordrade så rånga och dyra instrumenter, att det icke var möjligt att på flera ställen erhålla skeppsmätare, hvilket medförde stora utgifter för fartygen; att reglementet ej förr hunnit utkomma än en förordning genast utfärdades, som ändrade detsamma, såsom exempel hvarpå anfördes, att tre räkneexempel förekomma i reglementet och att precist samma exempel återfinnas i förklaringen, men med den skilnad, att facit i den sednare skiljer med icke mindre än 7 proc. från tacit i det förra; att då vederbörande sjelfve varit så osäkra i beräkningarne, det vore orimligt att införa det stadgandet, att den skeppsmätare som mätte en procent orätt, derför skulle tilltalas inför domstol; att skeppsmätaren ålagts intyga en osanning, då han skall underskrifva, att fartyget kan bära så och så många läster, hvilket vore en omöjlighet att på grund af mätning, enligt reglementet, intyga; att af fartyg som kunna bära ungefärlika mycket, det ena blifvit uppmätt till dubbelt så många läster som det andra; att reglementet skulle alldeles förderfva skeppsbyggeriet, såsom förut i England skett, emedan redarne blefve angelägna icke att erhålla väl konstruerade utan låga och platta fartyg, hvilka enligt reglementet blifva lägre uppmätta; att den allmänna och stora klagan som öfver det nya reglementet försporis, icke kunde sakna grund och att skeppsbyggeriet och sjöfarten allt mer och mer aftoge, emot hvilken senare anmärkning motparten invände, att det reglemente, som utkom 1865 väl icke ännu kunnat derpå hinna utöfva något inflytande. Utskottet hade hemställt att riksdagen måtte hos K. M:t anbålla 1:o att K. M:t täcktes låta utfärda en ny förordning angående mätning af handelsfartyg, hvilket af kammaren bifölls efter votering med 40 röster mot 34, samt 2:0o att K. M:t täcktes förklara, det nu gällande förordningar om skeppsmätning icke må tillämpas för fartyg, som äro uppmätta före den 1 Juli 1866, utar att för dem skulle gälla det enligt reglementet dem åsatta lästetal, tilldess ett nytt skeppsmätningsreglemente blefve fastställdt; hvilket förslag återremitterades efter votering med 40 röster mot 30. — Rättelse. Vår uppmärksamhet har blifvit fästad på ett missledande skriffel, som förekommit i Aftonbladet för den 27 Febr. vid redogörelsen för hr ÅA. Dicksons samma dag i första kammaren väckta motion om förändrad lydelse af 26 riksdagsordningen. Den föreslagna redaktionsförändringen åsyftade naturligtvis att utsträcka valbarheten till riksdagsmannabefatwning till alla svenska medborgare uten afseende på deras trosbekännelse, men icke, såsom i referatet uppgifves utt riksdagsmannarätt endast må kunna utöfvas af svenska medborgare?, hvilket förslag påtegligen är utan all betydelse. Bätte ct. pch Palicgaker 2