Aftonbladet – 5 mars 1867, sida 2

sig att hålla reda på sin tunga för att kunn lyda; ?i natt gick jag till operan och der från till Beaujou. Jag. såg mannen fall såg honom kastas i Seinen och såg honor bli uppfiskad.? Så stor var den fruktan eller den önska den stackars Cigale erfor att vara sin che till nöjes, att-han uttalade denna meningi et andedrag utan att ens unna sig tid att hemt andan. Såg du allt detta... du sjelf??? Jag sjelf. Hvem tog upp honom ur vattnet?? Flera personer, vedåkare och debardö rer. Kände du någon utaf dem?? DNej.? Ah! det var illa.? ?Men bland dem befann sig en gatpojke. ?Nåväll? ropade Passe-Partout, som lad band på sig för att icke visa sin otålighet En tjufpojke af mina bekanta.? ?Heans namn?? Mouchette.? La Paclines son??? Hennes-son---eller i--detnärmaste. åt minstone?, svarade la Cigale efter någor besinning. Godt?? mumlade Passe-Partout med et besynnerligt leende. ?Var mannen död? ?Jag vet icke, kapt ... kamrat !? För fan! det måste vi hafva reda.på.? Jag skall få veta det?, sad2 jätten och slog Ted ögonen likt en ung flicka som fåt bangdr af sin guvernant. Hvart förde man honom?4 tMan lemnade honom bistånd på stället. SOch eedan? Sedan?... blef jag tvungen att begifva mig undan. Män vädrade din närvaro?