Aftonbladet – 5 mars 1867, sida 2

är icke heller sådant som dessa nya släster behöfva.. Det må vara mycket gammalt och för vissa ändamål ett godt vin, men det är icke det som folket i stort behöfver och ovilkorligen måste erhålla. Eller tror man, å andra sidan, att landtmannen i längden skall vilja kosta på hvar och en af sina söner fyra, fem, sex hundra riksdaler om året, för att kunna hälla dem i stadens elementarskola och detta alltifrån åttonde eller nionde året? Eller att han skall ha Just att fortfarande skicka sina flickor med samma dryga kostnader, och det redan vid samma späda ålder som den nyssnämnda, till stadens ?pensioner?? Eller — för att ännu en gång särskildt hålla oss till frågan om qvinnokönets elementarundervisning — tror man väl, att de påtänkt nya offentliga flickskolorna skola i någon den ringaste mån kunna motsvara det dagligen växende behofvet af allmän elemen tarbildning för flickor? Tager man dessa och dylika frågor mnärmare i öfvervägande, så förmoda vi, att det snart skall visa sig omöjligt att hjelpa sig fram med dylika nödfallsutvägar. Man måste en gång ovilkorligen bryta med eller förändra det gamla systemet, såsom föråldradt och icke i den minsta mån motsva. rarde den nya bildningsströmmens behof. Men huru detta skall tillgå! Vi betvifla, att någon skall kunna åstadkomma ett isakens natur och efter de närvarande förbållandena bättre afpassadt förslag än det af rektor Siljeström framställda. Folkskolan i stad som på land måste höjas, stärkas till sin verksamhet för att den emåningom skall kunpa mottaga den ström, som nu kastar sig på elementarskolan, men som der icke kan finna utrymme. De förmögnare klasserna, och särskildt den förmögnare landtmannaklassen, skola dock snart finna, att de för billigare pris böra kunna få en god och tillräcklig första elementarundervisning för såväl sina söner som döttrar, om de blott föresätta sig att afstå från den gamla klass fördom, hvarpå elementarskolans föredragande framför folkskolan för den tidigare skelåldern egentligen grundar sig. Denna fördom kan numera icke hafva just så starka rötter, att icke hushållsskälen måste blifva talande. Man skall i stad som på land, och isynnerhet der, alltmer inse, att genom folkskolans höjande med cen klass eller en lärare till, eller ock medelst upprättande der och hvar af högre folkskolor, det allmänna första bildningsbehofvet skall på en både närmare och mindre kostsam väg kunna till. fredställas. Sådana synas oss grundtankarne i den sednare punkten af rektor Biljeströms motion vara, och vi skulle mycket misstaga oss om den nya folkvalda riksdagens blick för sam. tidens och framtidens kraf, om den icke samladesin kraft för skolfrågans så länge uppskjutna eller förgäfves sökta lösning på elt lyckligt genomförande af detta ur den ri kaste erfarenhet och den klaraste blici i föreniog framsprungna förslag, hvilket så. som allt, hvilket framgår ur dylika källor, förvånar genom sin enkelhet på samma gång som det motsvarar en af de mest invecklade frågors behof af en py tidsenlig lös. ning. De öfriga motionerna i skolfrågan vid denna riksdag äro, i förhållande till den här omordade, biförslag. Åtminstone kunna de icke, hur de än afgöras, föra till något egentligt genomgripande resultat. Ty sålänge grundfrågorna förblifva olösta, så länge grunden icke blifvit lagd, skall man i detta som i alla andra fall, i fråga om bisakerna eller tillämpningssatserna, alltid stanna på halfva vägen. 0. E.