Aftonbladet – 5 mars 1867, sida 2

erna, —— ett förslag, för hvilket man väl ock torde få boppas på framgång. Ty hvarför ekulle egentligen t. ex. Linköpings stifts domkapitel styra ett seminarium, som är afsedt att förse flera stift och län med skollärare? Landets kraf på skollärarebildningen är ja dessutom sådant, att seminarierna böra vara föremål för den medborgerliga och icke blott den konsistoriella omtanken. Hvad som gäller om seminarierna gäller ock om sjelfva kommunalskolan. Den är en medborgerlig inrättning i våra tiders syfte Joch enligt vårt sambällsskicks fordringar. Man måste besluta sig för att ordna dess förvaltning derefter. Det kyrkliga privilegiet i fråga derom, uttryckt såsom det ä i kyrkoherdarnes sjelfskrifvenhet till ordfö, randeplatserna i kommunernas skolråd, är n mera en anakronism, som icke låter försvara sig med det påståendet, att det medborgerliga deltagandet för kommunalskolan är ännu icke nog starkt för att man skulle kunna: våga anförtro medborgarne kommunalskolans angelägenheter, oberoende af det presterliga förmynderskapet. Detta är motionens ena grundfråga. Det sätt, hvarpå riksdagen kommer att lösa den, skall vittna om hvad andas barn den är, om den är säker på sig i den riktning, hvaraf den sjelf är ett uttryck, eller om den ännu anser sig böra dagtinga med de gamla makterna, som så länge bjödo till att göra den sjelf omöjlig. Den andra hufvudpunkten af motionen rörer kommunalskolans förhållande till ele-. mentarskolan. Det gäller här ett hufvudvilkor för hela vårt skolväsendes ordnande på en fast och tillräckligt bred grund. Man skulle kunna säga, att vårt elementarläroverk börjat sväfva i. luften, sedan folkskolan alltmer och mer börjat inkräkta sjelfva grunden. Den fina drifhusplantan, med dess i de främman.e vare sig döda eller lefvande språken uttryckta exotiska karakter, har åtminstone fått alltmer och mer trångt om plats för sina rötter, sedan folkskolan börjat upptaga den. Emellertid ser den fyllig ut. Dess salar äro till och med öfverfulla. Folkskolan åter, oaktadt den allt mer och mer bredt ut sitt rotnät öiver landet, företer deremot en jemförels: vis mycket torftigare anblick. Det är i. det hela taget endast i några få städer den ännu tyckes någorlunda kunna mäta sig med elementarIskolen i yttre och inre måtto. Men — för atticke vidare tala i bilder — det saknas lefvande samband mellan deesa I skolbildningar. Den ena förrycker, förtrycker den andra, under det att man dock alltmer och mer lärt inse, att d måste samverka. Intet folk, och allrominst fattigare folk, ha råd att hålla två skolsystemer, som till-en god-del;-d. v. s. för en del af skol åldern, h eller åtminstone borde ha samma uppgift, meddela samma kunskaper, Flytta de der exotiska skolelementerna, språken, både de lefvande och de döda, upp i elementarskolans högre klasser, och låt de nedre tillsvidare meddela samma kunskaper som folkskolan, — och systemet ska:l kunna börja ordna sig naturligt, tänker motionären. Låt så dessa nedre klasser af elementarskolan, så rikligt lottad som den i följd af de gångna tidernas lagstiftning är, tillsvidare bli mönster för folkskolan. Låt denna småningom utbilda sig efter detta mönster och låt den sålunda små ningom bli eftersökt och besökt af detta öfverskott af barn, som nu, i följd af -elementarskolans gynnande på folkskolans bekostnad, trängas om inträde i elementarskolan, — och den nya, mot tidens kraf svarande ordningen skall helt vackert, utan alla omstörtvingar, kuona vara så godt com färdig — medelst ett nytt schema. Sådan synes oss grundtanken vara i motionärens enkla, förslag. Här möter dock kanske större motstånd. än i fråga om den förra punkten. Det gälde der att flytta skolans: tyngdpunkt från kyrkan in på det medborgerliga samhällets område; och för de medborgerliga intressenas odelade kraft synes detta icke skola blifva synnerligen svårt. — Men här gäller det på sätt och vis en strid inom sje fva dessa medborgerliga iatressen. Frågan gäller nemligen, buruvida de samhällssklasser som nu, i deras egen mening åtmintone, hafva ett så stort gagn af elementarskolan, skola vilja afstå något af dessa fördelar för hela nationens gemensamma bästa. Det är nu icke här tillfället att utreda, huruvida dessa fördelar verkligen äro fördelar eller icke. Vi vilja i detta fall endast antyda, att de oupphörligt uppträdande förslagen till ombildning af elementarskolan vittna ora att det dock icke måtte vara så fullkomligt väl bestäldt med densamma. Men hvad vi särskildt vilja tramhålla från den andra sidan, eller från synpunkten af det allmänna bästa, det är detta, att det närvarande skolsyetemet, som dock upprätthålles på folkets allmänna bekostnad, omöjligen kan bära sig i längden, sådant det nu befinner sig. Eller hvarom vittna dessa hundratal och rtusentel af allmngens och landtmännens barn, som nu strömma in. till städernas elementarskolor och. öfverfylla. dessa i den grad, att, såsom en annan motionär, rektor Hollander, klagar, elementarskolan är på väg att deraf sprängas och behöfver taga sin tillflykt till nödfallsåtgärder, som dock föga förslå? Och, märk väl, att detta ännu gäller endast om barnen af det manliga könet, under det att för det uppväxande qvinliga siägtet Intet har blifvit gjordt. Förgäfves skall man ock bemöda sig att i och genom elementarläroverket, i dess nu varande ovrganiska förhållande till folkskolan, komma den allt mer utbredda -bildningsdrif.en till mötes. D2 gamla flaskorna räcka icke till för allt det vin de nya slägfena heoåra Och det vin da sinnoehkglla