?Ja, Ni kan servera hvad ni har färdigt. ?Befall!? Har ni ett enskildt rum ?? d ?Präktigt ... man skulle kurha vara fyr er. Och prins Plumet öppnade dörren till et uselt kyffe, der ett haltande bord stoc emellan ett par groft tillyxade bänkar. Och man kan vara ostörd här?? frågade Passe-Partout. Ni ekulle kunna mörda er far och moi der, utan att någon skulle oroa er.? Det är bra. Kom Cigale!? Kolossen, som icke hade öppnat sin mun efter den spark han fått af Passe-Partout, satte sig i rörelse och följde honom i de så kallade kab nettet. ?Ni skall förhindra att man stör oss, fi det icke så, min vän?? sade den seduare och satte helt okosstladt högra handens pekfinger på ett eget sätt under hakspetsen. Vid denna åtbörd, detta igenkänningstecken tog prins Plumet hestigt af sig sin uttermössa och blef lika vördnadsfull som han förut varit ogenerad. ?Herrarne kunna vara fullkomligt lugna, ingen skall lägga spetsen af sin näsa i deras affärer,? svarade ben och gick ut baslänges, efter att hafva serverat dem. PLåt oss nu språka?, sade Passe-Partout. Ja, kopt... ; ?Åsna!... var det icke-en tillräcklig på: minnelse du erhöll nyss för att hindra dig alt bes ändigt vara så enfaldigt vördnadsfull emot mig i främmande personers närvaro ?? å Jo, min hederlige Pa... Passe-Tartout.? Hvad har du gjort i natt? Seså, svara nu och stemma inte... Jag har ingen tid att förlora.? ?I nått ...? svarade kolossen, bemödande