Aftonbladet – 5 mars 1867, sida 2

Riksdagen och skolfrågan. Det är en gifven lag att samhällsinrättningarne följa samhällsutvecklingen, att de i olika tider ordnas olika allt efter samhällenas olika anda och deras deraf bero onde fordringar och behof. Despotiska, teokratiske, aristokratiska, demokratiska samhällen kunna omöjligt röra sig i samma former, följa samma lagar, de kunna aldrig inrätta sig lika eller begagna sig af hvarandras institutioner, utan att förr eller sednere ombilda dem, Isynnerhet måste detta gälla de institutioner, fom uppfostran och undervisning kräfva. Folken må lefva i förmynderskaj under teokratiska patriarker eller sjelfherrskande czarer, eller under vissa mäktigare slägters ledning, Uler göra sig myndiga sjelfva, — alltid måste uppfostran och undervisning rätta sig derefter. Äfven skolans historia är folkets. Men samhällsutvecklingen har si a öfvergångsoch ombildningstider. Det ärtiderna för ett ständigt profvande och försökande af nya inrättningar. Ett sådant skifte har Sverge liksom hela Europa haft ett halft å: hundrade bortåt. Hos oss har det gått långsamt med de nya formationerna. Af 1809 ärs lagstiftautkast återstår ännu mycket oförverkligadt. Detsamma gäller om skolan, och kanske mer om den än om andra institutioner. Resktionen mot den nya rörelse, som hos oss gaf sig uttryck vid den nyss nämnda tider, och det äfven på skolans område i 1807 års skolordning, har varit mäktigare än på det rent politiska området. Vi ha fått en demokratisk riksdagsordning innan vi fått en demokratisk skolordning. Vi ha fått en kommunalförfattning, innan vi fått någon egentlig eller fullständigare utvecklad kommunal skolförfattning. I sextio år har man sålunda experimenterat i skolväg. De särskilda experimenternas skolbildningar utgöra ett oorganiskt aggregat. Man finner ingen enhet deri, in. gen genomgående, ledande grundsats. Man ser blott det demokratiska elementets strid med de gamla elementerna. Men segrat bar det ännu ej. Staten kostar mera på elementerskolornas 14,000 lärjungar än folkekolornas 400,000; och bland de 14, lärjungarne i den visserligen för sin tid demokratiske, men för våra tider dock temligen aristorratiska elementarskolan finns ingen enda flicka. Vi äro med andra ord ett demokratiskt folk med aristokratiska skol-; iorättningar. Den tillstymmelse till ett demokratiskt skolsystem, som fått sitt uttryck i vår s. k. folkskola, är ännu blott ett första försök att grundlägga ett dylikt. Det är dessutom bygdt i statskyrkans skugga och derföre, af brist på tillräcklig sol från folklifvets nya verld, vf temligen svag växt och mycket osäkra rörelser. . Men det nya samhällsskicket fordrar ett nytt skolskick. Efter den 6 Juni 1866 är värt gamla skolsystem i många delar öfverårigt och föråldradt. Det var också att vänta, att den första riksdagen efter den nya riksdagsordningens trädande i verksamhet skulle framkomma med förslag till skolans ombildning i en demokratisk eller med samhållets nya ordning öfverensstämmande riktning. Det fanns en man i landet, som sedan tjugo år visat sig vara en af den nya tidens förnämsta män i skolfrågan, rustad med den blick, som fordras för att se framtiden rätt i ögat, och med det öra för samtidens och framtidens röster, som fordräs för att höra rätt i det v.xlande sorlet af gamla satser och nya hugskott. Rektor Biljeströms val till riksdagsman helsades ock med allmän glädje. Man väntade af honom den formel, hvarefter en lösning af det gamla:skolproblemet skulle kunna ske. Och denna väntan torde också icke blifvit sviken. Vi tro oss icke säga för mycket, om wi angifva rektor Siljeströms motion i skolfrågan vid denna riksdag såsöm ett uppslag till vårt skolväsendes ombildning. Man må söka kringgå den, stycka den, mötsära eller motverka den, — man skall dock alltid nödgas återkomma till den. Den innehåller nemligen de två punkter; kring hvilka hela vår skolfråga rörer sig. Den ena är skolans förhållande till kyrkan och det borgerliga samhället; den andra är folkskolans förhåkande till. elementarskolan. De nya stats-och kommunälförfattningarne fordra en ny skolförfattning, sades här ofvan. Den nämnda motionen är ock ställd på detta mål. Den vill göra den allt hittills under domkapitlen ställda folkskolan, som i följd af denna sin ställning för det mesta endast varit en katekesskola för Sj vad och arbetarnes barn; till en kommunalskola för landets alla barn, och den vill, i sammanhang härmed sätta landsage och: dess redan på. ett och annat håll bildade länsskolråd: till denna kommunalskolas förvaltnivgsmyndighet såsöm mellanläck mellan kommunens och statens skolförvaltning. Det torde också vara omöjligt, om man vill vera följdriktig i det skolundervisningsarbete, som de nya samhällsförhållandena kräfva, a t lyckas utfinna någon annan väg för det stora problemets lösning än denna. Den i förhållande till deras ännu korta: tillvaro lifliga verksamhet, hvarmed lands-. tingen omfattat denna fråga, är ock en borgen för att riksdagen skall beträda denna väg. BSeminarieinrattningen, hvarpå kommunslskolans utveckling i så hög grad beror, är ock redan i följd af 1863 ärs riksdagsbeslut i sjelfva verket löst ur kyrkans band, hvarför motionären begär att denna tiksdag måtte hos K. M:t anhålla om sär: akildå etvrätgpre förardnan de fÅR förtingr;.