Aftonbladet – 1 mars 1867, sida 3

Grefve Henning Hamilton ville bemöta de uttalade farhågan att man kunde blifva beskyl för missaktning för religionen genom förslage om helgdagames borttagande. Tal. erinrade a ett liknande förslag längesedan blifvit gjordt en numera afliden högt aktad person; trodde at man kunde vara af olika åsigt om samma sa och likväl högakta hvarandra. Tal. hade vt funnitj annandagarne här oeh der missbrukat men såsom allmän regel likväl icke mer än ar dra helgedagar. Der så skett, låg felet sannolik hos dem som borde vaka öfver tjenarnes sedlig het, i underlåtenhet att bereda folket tillfälle at genom läsning o. 8. v. rätt begagna dessa dagar Der så skett, hade tal. ej funnit något missbruk utan ansåg tvärtom att just arbetsklassen, mo hvilken klagomålen i allmänhet höjas, företrädes vis firar helgdagane på ett värdigt sätt. San nolikt hade motionären noga betänkt sitt förslaj innan det framlades, emedan saken vore af fö stor vigt att behandlas lättsinnigt; och om ut skottet fullständigt redogjort derför, och motio nären inga andra skäl haft, än hvad af betän kandet syntes, så ansåg tal. saken ganska svag I England hafva visserligen flere helgdagar blif vit borttagna, men också erinrade tal. huru ka tolicismen på sednare åren der gjort större fram steg än kanske på något annat fån. Ettafskä len dertill vore utan tvifvel att folket icke fam sitt religiösa behof tillfredsstäldt inom sin ege: kyrka, utan sällar s:g dit, der detta behof ka uppfyllas. Man borde derför taga vara på an nandagarne inom en kyrka, hvilken såsom vå icke öfverflödar på tillfällen till religionens utöf ning. Yrkade bifall. Hr von Koch instämde med båda sidornas ta lare och ansåg frågans utgång bero på hvad mar tror om det allmänna tänkesättet. Tal. hyst respekt för hvars och ens religiösa öfvertygelse fann svårt att skilja mellan fördom och tro, och ansåg derför otillbörligt att beskylla någon fö att styras af fördomar; vore sjelf icke fri deri från och kunde icke angifva något förnuftsskä hvarför tal. fann en del af motionen stötande och gillade en annan del. Tal:s erfarenhet såsom Stockholmsbo var, att två helgdagar i rad ci ver kat väl till uppnående af ändamålet med en helg dag. I England hade helgdagarnes antal blifvit något inskränkt, men der firas också sabbater och helgdagen mycket allvarligare än t. ex. i ka. tolska länder. Att bristen på helgdagar förorsakade den anmärkta öfvergången till katolicismen, var ett misstag, emedan dessa affall förekomma hufyvudsakligast inom de högre klasserna. För de lägre klassernas affall här i landet, fruktade tal. ej; och katolska kyrkan hade här på de sisia 50 åren icke ökats, snarare tvärtom. Tal. var oviss om förslagets mottagande i andra kammaren kunde anses såsom ett uttryck af allmänna meningen inom landet, då frågan ej varit diskuterad på omkring 40 år, och icke snarare endast visade hvad representanterna inbilla sig vara den allmänna meningen. Att den tjenande klassen skulle vara ovillig att få några flere arbetsdagar, var ganska klart; men detta kunde ju lätt hjelpas på annat sätt. Tal. yrkade återremiss för antagande af ett förmedlingsförslag, af innehåll att då tre helgdagar å rad inträffa, de två indragas såsom helgdagar, men att gudstjenst likväl bör hållas,, om kyrkostämman ej annoriunda besluter, samt att tjenare på essa dagar ej må åläggas annat arbete än som är tillåtet på helgdag r C. Dickson trodde icke att opinionen vore mera emot annandagarnes borttagande än emot tredjeoch fjerdedagarnes, och ansåg, tvärtemot en föregående talare, religiositeten icke vara större här än i andra länder, tvärtom. Tal. älskade visserligen ett religiöst lif, men också den hvarje kristen tillkommande friheten att göra huru man önskar, och hade i detta afseende icke upptäckt något annat bud än att hålla den 7:de lagen helig. Teal. ville icke hindra någon att gå kyrkan andra dagar, men vill icke heller onöligtvis hindra någon från att arbeta, och önskafå bort helgdagstvånget för den som ej vill nålla helgdag. Önskade derför återremiss, i syftning att borttaga annandagarne och Marie Bebådelsedag. Hr G. Ekman afgaf en förklaring i anlednin; leraf att ordet ?fördom?, som tal. begagnat, blil rit oriktigt uppfattadt. Trodde visst icke att det religiösa lifvet befordras genom helgdagarne samt införde huru i Wiirtemberg, der katolska och utherska områden funnos om hvarandra, tal. ide örra med sina många helgdagar alltid funnit isnygghet, fattigdom o. s. v. Förnyade sitt yrkande om återremiss. Frih. A. C. Raab hade i utskottets betänkanle funnit två hufvudskäl emot förslaget: ett reigiöst och ett statsekonomiskt, hvartill tal. lade tt tredje: folkopinionen. Tal. trodde att sedigheten utgjorde ett stöd och grund för det relinösa lifvet, och man borde derför vidtaga åträrder för dess befrämjande. Men frågan vore ust om detta skedde genom annandagarne, som al. funnit i allmänhet mera användas till nöjen. Behofvet af annandagar i glest bebodda landsorter kunde hjelpas med en eftermiddags-gudsjenst eller ock derigenom att gudstjenst hålles fven på annandagarne utan att dessa räknas om helgdagar. I Skotland äro alla helgdagar itom söndagarne borttagne, men der firas också öndagen vida allvarligare än här. Inga ångbåar och jernvägståg afgå; allt affärslif är helt och vållet afstannadt. Tal. erinrade från sin barnlom, huru folket, då tre helgdagar stötte tillammans, var alldeles förvildadt och öfverlemade sig åt dryckenskap vida mer än nu. — I fseende på den statsekonomiska sidan af saken rade motionären utan tvifyel räknat mycket för wögt, men hans beräkning v:sade emellertid beiofvet och nyttan af den föreslagna åtgärden. Palet om folkopinionen kunde bemötas med fråjan, hvad folket tänkte då tredjeoch fjerdelagarne borttogos, hvilka i tal:s barndom alltid nvändes till lek och nöjen. Tal. anmärkte såom ett misstag tron att katolikerna hafva så nånga helgdagar. De hafva messor och gudsjenster, men icke så ofta påbjudna helgdagar. al. anslöt sig i hufvudsak till hr Kochs förslag ch yrkade återremiss. gt Storckenfelt instämde kortligen med hr isser. Hr Nordström erinrade att frågan tillhörde tyrkomötet, såsom hvilande på dogmatisk grund ich talade för bifall till utskottets hemställan. Hr Beckman och grefve H. Hamilton repliserade några anmärkningar i anledning af deras öregående yttranden, hvarefter Hr V. Möller erinrade att åtminstone i en stor lel af södra Sverge annandagarne icke kunna erättas genom eftermiddags-gudstjenst, emedan varje prest der får i allmänhet predika i två ;yrkor. Sedan diskussionen förklarats slutad, begärdes rotering, hvarvid utskottets afstyrkande godkänles med 49 röster mot 25 för återremiss. Andra kammaren.