Aftonbladet – 1 mars 1867, sida 3

Anära kammaren. Lagutskottets utlåtande n:r 36, hvilket afstyrker hr: Hedlunds motion om indragning af åtskilliga helgdagar, framkallade en långvarig och högst intressant debatt, för hvilken vi ämna utförligare redogöra och inskränka oss derföre i dag till att blott omnämna det allra vigtigaste, Debatten öppnades af hr Biljeström, som i ett längre, lysande anförande, i det han ställde sig på kyrkans ståndpunkt, sökte gifva frågan all den vigt den förtjenar, och kom till den slutsats, att han önskade det de ifrågavarande helgdagarne ej längre måtte vara i lag anbefallda, utan aflysas, men att det stånde de särskilda församlingarne fritt att på kyrkostämma besluta deras helighållande, i hvilket fall presterna skulle vara förpligtade att förrätta gudstjenst, för hvilket ändamåls vinnande talaren förordade återremiss till lagutskottet: För indragning af flere eller färre af de nämnda helgdagarne talade vidare hr Hedlund, Chenong, Svensen, Ahlren, Renström, Resterkrona, Grafström, fits Andersson från Wermland, frih. Ahlströmer, Per Nilsson i Espö och Ola Jönsson. För en motsatt åsigt, eller att helgdagarne borde bibehållas, yttrade sig i ett vältaligt föredrag hr Lithner, samt dessutom hrr Wigardt, Brengtsson, Medin, Henr. Hanssor, Hosenberg; Jonas Jonasson, Ocklind, O. B. Olsson, Östman, M-gnus Svensson, Hedengren, Kolmodin, Bundbäck, P. Pettersson, Ol Nilsson från Westerbottens län och A. v. Proschyvitz. Sedan första kammaren afslagit motionen ansågo de flesta talare ändamålslöst att återremittera den, och då frih. Ablströmer framställde det förslaget, att kammaren skulle lägga utlåtandet till handlingarne, med förklarande att den läte vid utskottets afstyrkande bero, funno motionens öfr.ga anhängare sig böra förena sig om enahanda yrkande. Vid anställd votering afgåfvos 82 röster för utskottets åsigt mot 77 för trih. Ahlströmers förslag. Andra kammarens 3:dje tillfälliga utskotts utlåtande n:r 1, i hvilken utskottet på det sättet tillstyrker hr Orres motion i ämnet, att det föreslår en und. skrifvelse till K. M:t med anhållan det K. M:t täcktes anbefalla sina befallningshafvande vidtaga nödiga åtgärder, så att åsyftade ändamålet, roteoch rusthållens sammandragning och utbyte till ömsesidig beqvämlighet, vinnes — föranledde grefve De la Gardie att erinra, hurusom redan genom k. förordningar af 1826 och 1852 konungens vederbörande befallningshafvande erhållit föreskrift att handlögga ärenden af den beskaffenhet utlätandet omtalar, dock endast när sådant af vederbörande jordegare åstundas. Tal kunde derföre icke finna den föreslagna åtgärden behöflig, ty önskade jordergarne utbyte och sammandragning, så vore ju