Aftonbladet – 1 mars 1867, sida 3

EE GREATER MET RIPPE MAGER OINIGRS KATA vit van att på dessa dagar njuta en välbehöfl frihet från arbete. Talaren yrkade derföre bifai till utskottets förslag. Hr Nisser ansåg frågan vara af ytterst grann laga natur. Då han derföre nödgades yttra sij tvärtemot utskottet, förutsåg talaren att ha skulle komma att beskyllas för liknöjdhet fö folkets religiösa och andliga utveckling. Me talaren ansåg likväl att man kunde hysa en mot satt åsigt än utskottet i denna fråga och likvä ega ett religiöst sinne. Om talaren, ifråga on annandagarne, visste att de vore i religiöst hän seende nyttiga för folket, så ville han icke för orda deras borttagande; tvertom. Talarer ville icke söka rubba någons öfvertygelse i detta ämne, utan snarare stärka sin egen ; men önskade derför få höra, hvad erfarenheten gaf vid han den rörande folkets sätt att fira eabbaten i olika landsorter. Talaren erkände, att i den trakt de: han bor, finnas åtskilliga kommuner, der helg dagen firas på ett värdigt sätt både första och andra dagen, men trodde likväl att motsatsen vore fallet på de flesta ställen. Det har i detta fall kommit till ett slge aflatekrämeri inom men. niskan sjelf, så att hon, efter ett rätt begagnande af den första helgdagen, tror sig ega rätt att använda annandagen hur som helst. Då någon gång inträffar att tre helgdagar följa på hvarandra, användas i allmänhet de två sednare tillspel, dang, dryckenskap m. m., hvartill kommer att man på flera orter, för att begagna sig utaf den upplifvade sinnesstämningen från annandagen företagit sig att på helgernas tredje dag ställa till auktioner. Om ett sådant förhållande skulle befinnas mera allmänt, vore det då icke större Jm borttaga helgdagarne än att bibehålla em? . Hvad åter angick Marie Bebådelsedag, så erivrade talaren att all helgondyrkan är hos oss aflyst. Fordom stod jungfru Maria så högt, och gör det ännu i de katolska länderna, att man knappt nog bryr sig om allmakten, blott man står väl hos jungfru Maria. Så är det icke hos oss, hvarjemte talaren ur sedlig synpunkt ansåg att denna högtid borde borttagas. År1772 hade man aflyst Marie Besökelsedag, och det vore icke för bittida om Marie Bebädelsedag inemot hundra år sednare skulle befinnas mogen att gå samma väg. Talaren slutade med en anhållan om återremiss, i ändamål att utskottet måtte föreslå borttagandet af annandagarne och Marie Bebådelsedag. Hr G. Ekman. Jag medger alt jag, lika med utskottet, icke anser svenska folket för närvarande färdigt att emoltaga en lagstiftning, som andanrödjer en del af helgdagarne, ty deras firande har från vår barndom så att säga utgjort en t:os-sak. Men min öfvertygelse är likväl att, om svenska folket får någon tid på sig, så dröjer det ej länge, innan det torde ändra åsigt, ty svensken är i allmänhet ej besvärad af fördom. Motionären har anfört verkliga och positiva skäl, hvaremot utskottet har motiverat sin vederläggning, som mig synes, genom en långdragen bevisning, stödd endast på negativa invändningar. Jag medger naturligtvis att de religiösa skälen böra företrädesvis inrymmas afseende, men om utskottet icke lyckats att framhålla, eller om man innars ej kan inse några sådana skäl, då torde nan ej böra undgå att lägga vigt på de fördear, som, ur materiel synpunkt afsedt, onekligen uppstå genom rågra helgdagars indragande, helst erfarenheten städse vittnar att sedlighet, upplysning och välstånd i allmänhet träffas företrädesvis der, hvarest helgdagar ej öfverflöda och tvertom okunnighet, sedeslöshet och fattigdom hos! en stor del af befolkninden der, hvarest andaktsSfningarne bedrifvas allt för extensivt. Jag anser som en skyldighet för enhvar, hvilcen i denna vigtiga fråga hufvudsakligen delar notionärens åsigt, att öppet uttala sin mening. Den må för sig väga ganska litet, men ju flera lylika omdömen erhållas, desto mera verka! de utt bilda en förändring i afseende på allmänna änkesättet, rörande denna sak. Jag anser derföre äfven att utskottet, hvilket fter mitt förmenande icke vederlagt motionärens käl, giget bättre, om det afstyrkt motionen med le ordalag, som hr Lemchen begagnat i sin reervation mot utskottets utlåtande. Derigenom kulle utskottet, som ändock tycks fästa stort fseende vid svenska folkets uppfattning af fråsan, hafva föranledt en hastigare utveckling af ullmänna tänkesättet åt rätt håll. Jag anhåller rföre om återremiss till ny behandling af utkottet. H Hasselrot. Då tal. vore reservant, ville han illkännagifva att han delade motiontrens åsigt, att annandagarne på ganska goda skäl, som här ifven blifvit utvecklade, kunde indragas, äfvensom en af helgdagarne, Marie Bebådelsedag, unde firas på söndag, men att tal. endast på ten grund, att hen ej tilltrodde sig kunna mot: äga utskottets uppfattning, att svenska folket i uilmänhet ej ville undvara annandagarne och de ifrågavarande helgdagarne, ansett sig förhindrad att bifalla motionen. Deremot kunde tal. ej biräda motionärens åsigt, att Midsommarsdagen skulle firas såsom festdag utan gudstjenst. Tal. sände nemligen för egen del ett stort behof af utt på denna dag, och på denna framför många ndra, uppträda i Guds hus föratt tacka Herran ör hans godhet. Grefve E. Sparre uppträdde till försvar för relgdagarne, och fann det ovisst, då några väga iden på guldvigt, om ej andra kunde lägga större vigt på den religiösa betydelsen. Hvem vet om j den fattige arbetaren önskade att tre gånger om året kunna gå i Herrans tempel två dagar å ad, och månne man egde rätt att förbjnda howom detta? På det religiösa området finnas nånga frågor som vi ej fatta och som folket ser relt annorlunda än vi. Det vore betänkligt att vära hand på fördomar, och svårt att afgöra hvad som är fördom eller icke. Tal. erinrade sig från len tid, då vår nya kyrkas handbok infördes, juru han jemfört den med den gamla och funnit len ojemförligt öfverlägsen denna sednare, men ndra hade tyckt tvärtom. Tal. trodde också att eeligiositeten vore större här än i andra länder, och talade om de intryck, tal. vid återkomsten från en utrikes resa erfarit af att möta det högidsklädda folket strömma till templet med en andakt, som han icke funnit utomlands. Om helgdagarne någonstädes missbrukades, så utsjorde väl icke detta skäl nog till deras indrasande. Utskottet hade användt negativa skäl, medan det ansett förslaget skola väcka motvilja 108 allmänheten, och tal. hyllade dess uppfattning. Marie Bebådelsedag ansåg väl tal. kunna iflysas, men fann detta alltför obetydligt att derör göra särskildt förslag. Att helgdagarnes bortagande skulle illa upptagas af folket bevisades redan deraf att andra kammaren enhälligt antavit utskottets åsigt, och tal. yrkade derför bifall. Hr Beckman kunde icke annat än instämma . mycket af hvad som blifvit sagdt både för och mot saken, men i fråga om sjelfva resultatet kunde tal. ej gilla utskottets mening. Hr Björcks ord hade visserligen väckt tal:s sympatier, men al. var derför icke öfvertygad att hr B. haft rätt hvad han sagt rörande annandagarne; erkände utt folket kan vara religiöst utan särskilda högider, samt att erfarenheten visar att helgdagarne missbrukas. Frågan vore derför behjertansvärd, och likväl hade tal. kommit till ett motsatt reultat. Ty om saken i och för sig vore god och ill gagn för många, så borde den icke undanvdjas, hvartill kommer det skäl viskottet anfört om omöjligheten för hela allmänheten i landsorterna att samma dag begifva sig till kyrkan. Man hade isynnerhet angripit Marie Bebådelselag och påyrkat dess förflyttande till söndag, och detta ur sedlig synpunkt. Tal. fattade ej letta skäl, och fann tvärtom den berättelse, hvarom denna dag påminner, vara af den renaste sedliga beskaffenhet. Ur presterlig synpunkt hade tal. derjemte ett annat skäl för sin önskan om heigdagarnes bibehållande, nemligen att det alltid vore honom en kär pligt att predika för folket. Om det öfverklagade missbruket af annandagarne kunde afhjelpas med deras borttasande, ville tal. emellertid gerna gå in derpå. amn mrirrada att nå hvarin cahhat föllar om cÅå