Aftonbladet – 28 februari 1867, sida 3

UTRIKES. NORD-TYSKLAND. I söndags afton utgifna extrablad till ber linertidningarne meddela nu utförligt de kungliga trontalet vid riksdagens öppnande Ehuru vi redan, i ett telegram i måndagen: blad, meddelat det hufvudsakligaste deraf återgifva vi det här för fullständighetenr skull med dess egna ord. Det var af föl jande lydelse: Erlauchte, ädla och ärade herrar af nordtysk: förbundets riksdag! Det är ett upplyftande ögonblick, i hvilketjag nu uppträder ibland er; mäktiga händelser ha framkallat det, stora förhoppningar knyta sig dervid. Att det blifvit mig förunnadt att gemen: samt med en församling, hvars hke ej sedan år. hundraden omgifvit någon tysk furste, gifva ut: tryck åt dessa förhoppningar, derför tackar jag den gudomliga försynen, som leder Tyskland mot det af dess folk efterlängtade målet, på vägar som vi ej välja eller förutse. I förtröstan på denna ledning skola vi så mycket snarare uppnå detta mål, ju -klarare vi vid en återblick på Tysklands historia inse de orsaker som hållit oss och våra förfäder aflägsnade derifrån. En gång mäktigt, stort och aktadt, emedan det var enigt och ledt af starka händer, sjönk det tyska riket, ej utan både hufvudets och lemmarnes förvållande, i söndring och vanmakt. Beröfvadt sin vigt i Europas råd och sitt inflytande på sina egna öden, blef Tyskland en valplats för frimmande makter, åt hvilka det gaf sina barns blod, slagfält och segerpris. Men aldrig har det tyska folkets längten efter sina förlorade egodelar upphört, och vår tids historia är uppfyld af sträfvandena att åter tillkämpa Tyskland och det tyska folket dess forntida storhet. Om dessa sträfvanden hittills ej ledt till målet, om de, i stället för att hela söndringen, endast vidgat den, emedan man af förhoppningar eller minnen lät förleda sig att förbise värd-t af det närvarande, emedan man för idealer glömde verkligheten, så inse vi deraf nödvändigheten att under ledning af verkliga förhållanden söka det tyska folkets enhet och ej åter uppoffra det mojliga för det önskvärda. I detta syfte ha de förbundna regeringarne, anslutande sig till äldre, bestående förhållanden, blifvit ense om ett antal bestämda och begränsade, men praktiskt vigtiga inrättningar, som ligga lika mycket inom den omedelbara möjlighetens som det obestridliga behofvets område. Det författningsförslag som kommer att föreläggas er fordrar af de särskilda staternas sjelfsändighet till det helas fördel endast sådana uppoffringar, som äro oumbörliga för att skydda freden samt betrygga förbundsområdets säkerhet och utvecklingen af dess invånares välfärd. Mina höga medförbundna är jag skyldig erkänsla för den beredvill.ghet, hvarmed de tillmötesgått det gemensamma fäderneslandets behof. Jag uttalar denna min erkänsla i det medvetandet att jag skulle varit beredd till samma ängifvenhet för Tysklands gemensamma bästa, n om försynen ej ställt mig i spetsen för den mäktigaste och af denna orsak till det helas ledning kallade förbundsstaten. Men såsom arftagare af den preussiska kronan känner jag mig stark i det medvetandet att alla Preussens framsåncar tillika blifvit trappsteg till återställandet och förökandet af Tysklands makt och ära. Oaktadt det allmänna tillmötesgåendet och ehuru det sist förflutna årets väldiga händelser istadkommit en allsidigare öfvertsgelse om den vundgängliga nödvändigheten af en ombildning if den tyska författningen och gjort sinnena beedvilligare för dess antagande än de förut varit ller måhända hädanefter åter skulle blifva, hafva ri dock under förhandlingarne ånyo känt svårigeten af uppgiften att åstadkomma en fullstänlig öfverensstämmelse emellan så många oberonde regeringar, hvilka dessutom vid sina medsifvanden måste göra afseende på sina landstänlers meningar. Ju mer, mina herrar, dessa svårigheter tränga ig på oss, desto försigtigare skolen I, derom är ag öfvertygad, vid pröfningen af författningsut-: castet ha för ögonen det tunga ansvaret för de aror som kunde uppstå för det fredliga och lagnliga genomförandet af det påbörjade verket, om den för det nuvarande förslaget vunna enigeten emellan regeringarne ej åter kunde vinnas ör de af riksdagen begärda ändringarne. Detiär mm framför allt af vigt att man ej försummar let rätta ögonblicket till byggnadens uppförande. Dess fullständigare tillbyggande kan då tryggt ifverlemnas åt de tyska furstarnes och folkstamnarnes ytterligare förenade verksamhet. Ordnandet af det nordtyska förbundets natioala förhållanden till våra landsmän söder om Main har genom förlidet års fredsslut blifvit öfverlemnadt åt båda parternas fria öfverenskomnelse. För åvägabringande af denna öfverenscommelse skall vär hand öppet och tillmötesgånde räckas de sydtyska bröderna, så snart det rordtyska förbundet i fastställandet af sin förattning hunnit tillräcklist långt för att kunna fsluta fördrag. Upprätthållandet af tullföreningen, den gemenamma vården om de national ekonomiska intresena, den gemensamma garantien för det tyska mrådets säkerhet, skola utgöra grundvilkoren ör den öfverenskommelse som man utan tvifvel rån båda sidorna skall eftersträfva. Liksom det tyska nationallynnets riktning i allmänhet är vänd åt freden och dess arbeten, lika å skall de tyska staternas förbund väsentligt ära en defensiv prägel. Ingen fiendtlig tenlens mot vära grannar, intet eröfringsbegär har öranleåt den tyska rörelsen under de sednaste rtiondena, utan endast behofvet att gilva det ridsträckta området från Alperna till hafvet de ;rundvilkor för en politisk betydelse, hvilkas uppkomst. förflutna århundradens utvecklingsgång lindrat och försvårat. Endast ti:l försvar, icke ill anfall förena sig de tyska stammarne, och tt deras förbrödring äfven af deras grannfolk ppfattas i denna anda, bevisar den välvilliga jällningen hos de mäktigaste af Europas stater, vilka utan fruktan och utan misstro se Tyskand sätta sig i besittning af samma från ett tort gemensamt statslif härflytan.:e fördelar, hvarf de redan sedan århundraden varit i åtnjutane. Det beror derför i detta ögonblick endast f oss sjelfva, af vår fosterlandskärlek att gifva ela Tyskland garantierna för en framtid i hvilen det, fritt från faran att åter sjuka i söndring ch vanmakt, kan efter egen sjelfbestämmelse årda sin författningsmässiga utveckling och sin älfärd samt i folkens råd uppfylla sin fredliga nission. 2 Jag hoppas till Gud, att efterverlden vid en terblick på våra gemensamma arbeten ej skall äga, att erfarenheten från de förra misslyckade söken varit utan nytta för! det tyska folt, utan att fastmer våra barn med tacksamhet