Aftonbladet – 28 februari 1867, sida 3

?Jag!... Man kan visserligen ålägga mig det ena eller andra... Men har ni någonsin sett mig handla annat än efter mitt ezet bufvud? Och det förekommer mig som om ingen skulle befunnit sig illa deraf hittills.? Helt säkert.? Nåväl! Om man vill att jag skall öfvergifva denna besvärliga affär, så måste man först visa mig att det icke ligger något derunder. Kan men visa mig det ?? Det tror jag icke ? ?Icke jag h.ller. Och i sådant fall skall ingen avnan än jag göra upp räkningen med greive Warrens och hans fördöman följe, så länge det här h fvudet sitter qvar på sina axlar.? ?Jag vågar icke längre föreslå mig för att bistå er...7 ?Det har ni orätt uti... ni har en hämnd att utkräfva... och ni skall göra det; men det är jag som skal gifva er tillfälle dertill.? ?Oh, herr Jales!? Godt, godt!... Ni får tacka mig sedan. Ah! de tro mig vara nog f.g attlyda en så förödmjukande befallning?, fortfor han med fördubblad häftighet. ?Ah! de der h rrarne tro att jag inte är mera värd än en trasa, att jag är slut, utsliten, att jag icke längre har något i magen. Fan anamme! Jag skall visa dem att jag är en gammal krigare och att det ännu finns ett helt Sorbonne i mitt hufvud.? Men det är ju ivgen som tviflar derpå. ?Man skall så mycket mindre tvifla derpå då de der förväma skurkarne kommit ut -å den bro, som jag saall lägga ut för dem.? Herr Jules erfor en häft:g sinnesrörelse, ehuru han bemödade sig att icke alltför mycket visa den för sin ogent; detta märk