Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 3

då dessa frågor behandlats, uppträdt med dylika resonementer, antingen i allmänhet varit, ä hufvudets vägnar, klent utrustade, eller ock talat emot bättre vetande, om ej kännedomen om deras personligheter vore egnad att befria dem från sådana misstankar samt fasthellre söka en förklaringsgrund till deras handlingssätt uti den menskliga svaghet, som benämnes fördom. Ifrågavarande ämne har hittills företrädesvis blifvit betraktadt från synpunkten af judarnes medborgerliga och politiska ställning, enär densamma närmast deraf är beroende. Andra från statskyrkan skiljaktiga trosbekännare befinna sig nemligen ej, ilikhet med judarne, uti förhållanden, att af grundlagens inskränkningar i väsentlig mån beröras, alldenstund de icke egnat sig åt sådana sysselsättuingar, att de finna sig hämmade uti sin fria verksamhet. Deremot hafva redan många judar vid rikets universiteter aflagt examina, hvarigenom de, i händelse de ej af grundlagen varit förbindrade, kunnat beträda embetemannabanan. Så finnes för närvarande bland judarne i Sverge fem medicine doktorer, fem filosofie loktorer, två juris kandidater samt två, hvilka absolverat examina till rättegångsverken; en agr vid konstakademien, som för närvarande åtojuter resestipendium; en civilngeniör, anställd som verkstadschef vid statens jernbanor, hvarförutan några yngre judar, såsom studerande, vistas vid Upsala miversitet. Visserligen utgöra dessa personer endast en obetydlig del af rikets folkmängd ; men, om det är sanning, att statens indamål är, att i olika riktningar förverkiga den högsta möjliga utveckling af menniskans förmögenheter, samt att detta ändanål förfelas, så snart en enda individs medödda rättighet att blifva delaktig af denna nöjlighet till utveckling förqväfves, så torde let lätteligen inses, att den lagförändring, varom här är fråga, påkallas af rättvisa ch humanitet. Och denna lagförändring skall icke länge unna uppskjutas. Redan har svenska folket, enom det nära nog enhälliga beslut, hvilet riksdagens andra -kammare fattat, i afeende å det numera fallna förslaget, gifvit in opinion tillkänna på ett sätt, hvilket edan i förväg undanröjer alla vidare tvifelsmål om folkets uppfattning af hufudfrågan. Den samling af svenska aristoratien, i detta ords högsta bemärkelse, som f formella betänkligheter föranledt förslaets fall, skall, då den icke vidare behöfver rukta att, genom religionsfrihetsprincipens ullständiga genomförande, kränka tänkeättet hos Sverges allmoge, h:lt visst icke ilja förhindra en reform, om hvars rättisa endast en mening kan finnas, och hvilen kräfves af omtankan för fäderneslandets nyeende och värdighet. —n.