Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 3

långt förut... mina föräldrar ha lärt mig at hvar afton bedja för Ers M:t.? Det der är godt och väl?, utbrast kun. gen lecnde, Poch bevisar att du och dine föräldrar äro goda undersåter, men den sor tens kärlek är ej nog för en stackars kung hvars törnekrona vät kan behöfvaen och annan ros. Jag vill du skulle hålla af mig på ett helt annat sätt .. mycket mera .. myckel innerligare.? Kungen tystnade och slöt med en välta. lig blick den unga flickans band i sins båda. Jag förstår icke ers majestät, förklarade Karin Ingar och försökte sakta draga sin hand tillbaka. Skulle du t. ex. icke vilja skänka din kung en enda kyss?? Gud bevare mig!? ropade Karin hell förskräckt och tog tre steg tillbaka. Och hvarför icke det?, frågade kungen Icende, ?ser jag då så afskyvärd ut?: PVisst icke, tvärtom ...? medgaf öppenhjertigt den unga flickan, men ... men .. ? Hvad för men, täcka barn ?? frågade kun. gen och försökte åter fatta hennes hand. Det tillhör endast drottningen att görs det?, förklarade bestämdt Karin och betrak. tade med en blick full af oskuld den höge herrn. Men drottningen är icke här, ser du?, undervisade helt logiskt derne. Men hennes tankar äro det kanhända?, hviskade Karin, ?och Guds öga, som är öf verallt, skulle med vrede se ned på mig, om jag gjorde en så stor synd.? Hör på, mitt barn?, sade kungen litet nådigt, är du läserska?? Jag vet icke riktigt hvad ers majestät örstår med detta ord; men att jag icke vil söra något orätt är säkert.?