Aftonbladet – 22 februari 1867, sida 3

SS d I voro mindre verkställbara, under det andre blifvit förbigångna, och trodde ingen annar utväg funnes än att öfverlemna saken til regeringens vishet och omtanka, men e påyrka åtgärder, skenbart fördelaktiga fö ett mindre antal men i längden skadliga fö det allmänna. Grefve Adolf Göran Mörner, statssekrete -Irare för handelsoch finansärendena, kom. I plimenterade utskottet och grefve v. Schwe. Irin Pför deras vackra bemödanden?; men betviflade att man träffat det rätta ?vid beIdömandet af orsaker och verkningar?; trodde Jatt man härvidlag följt ögonblickets intryck l och flere enskildas intressen, och sökt smickra deras önskningar, som fordra bistånd af det allmännaidet betryck som de sjelfve varit orsaken till. Denne talares argumentation var ej så bevisande, ej så rik på ideer, som fri herre Wirens, men den hvilade på en liberal grund och den var derföre aktningsbjudande, gent emot en opposition som var konservativ. Friherre Ludvig Boije ) anmärkte att då utskottets uppgift var att föreslå utvägar till den allmänna förlägenhetens afhjelpande, så vore det ej klokt att öka bekymren genom att ålägga hvarje husfader förse sin hustru och sina döttrar med en ny uppsättning af garderob. Det vore ju ett stort öfverflöd att tvinga folk köpa nya kläder, då man har tillräckligt förråd deraf förut. Han delade för öfrigt Phela riddarhusets känsla för behagen i friherre Wirsåns tal?, men kunde omöjligt gilla den åsigt att prohibitiva lagar skola vara skadliga; de voro nyttiga äfven i afseende på lifstörnödenheter. Kaptenen friherre Corfitz Ludvig Staöl v. Holstein — ?som gjorde anspråk på upphofs mannaskapet till riddarhusoppositionen mot regeringen, som aldrig kunde tolerera någon makt öfver sig, svårligen någon bredvid sig och ailtid ville dominera dem som voro under honom, en djerf man, rättrådig i det enskilda lifvet, bäfftig och inhuman i det offentliga? —) fick nu ordet: ?Att inlåta mig i vederläggning ef hved i ämnet är anfördt, är icke min tanke — yttrade han — det är öfver in portee, dertill fordras en skicklig penna. Men på ett ganska vigtigt ämne vill jag läsa uppmärksamheten. Det synes som skulle en strid uppstå emellan en del af regeringens ledaraöter och :olkets representanter. Regeringens ledamöter hsiva funnit det frihetsspråk, som råder såväl i särskilda utskottets betänkande som i grefve v. Schkwerins enskilda yttrande likaså oväntadt, som ockinödvändigtatt genastitödseln qvätfva denna esprit. Sådana yttranden hafva undfallit en del talare som sätta ständernas rätt ifråga i vissa omständigheter. Detta måste i gas; man får tänka på saken, och gärde talaren att betänkandet, som redan legat en god tid på bordet, ytterligare skulle :å ligga der. i Friherre af Walterstedi uppiog först till besverande friherre Staöls yttrande om den strid som förmentes ha uppstått mellan konungens embetsmän och nationens representanter. Han protesterade mot påståendet att de förra velat qväfva de sensres anmärkningar: yttrandefriheten respekterodes åå ömse sidor och bör ej betagas regeringeledamöter, som äfven äro r presentanter. vindicerade de förras rätt att uttala sina åsigter. Talaren sade ej ega insigter i den ekonomiska tvistefrågan, men ansåg sig deremot efter förmåga bör: belysa hvad utskottet, men lförnämlig gretve Schwerin, framställt rörende rik tre förbållanden under de föregående är beroende handelsställnvin s Han erinrade att at eftersträtvar alt bereda sig de största rdelarne gent emot den anära kontrahenjen, så visade dock bistorien at emellan la sjelfständiga stater traktaterna byggas på grundsaisen af ömsesidiga begifvanden till inbördes fördel. Derefter ingick talaren redogörelsen för anledningarne till de trakater Sverge af-lutit och ecrinrade till sunt Palt våra politiska relationer gifvit anledninz till våra handelsförhållanden och att en klagan mot de sednare, till stor del, enlast är klagan riktsd mot händelserna, hvilka ledas af en högre makt.? Grefve v. Lantingshausen erkände utskottets omtanka att biträda de skuldsatta jordgerne genom inrättandet af ett stort lånekontor med 2 å:3 millioner rdr: till fond; men erinrade att om ett sådant kapital utsläpptes, skulle den redan stora sedelmassans vanvärde ökas, och den redan befintliga penningvöden b:i ändå svårare. Friherie Wirsen tillbakavisade äfven friherre Staöls pöstående om en uppkoromen strid mellan konungens embetsmän (regeringens ledamöter) och represevtanterna. Vägrades de förra att yttra sig, att försvara ie åtgärder, hvartill de medverkat, så gjories de helt enkelt till maskiner? — hvarisenom friherre Staöl fick tillfälle erinra att så fall gjorde den embetsman, som lade så tor vigt på sin öfvertygelse framför allnänna opinionen, bäst vm hon tog afsked DB. Ve Sedan frih L. Boije för sådana mindre ;reanalaga yttronden tillrätiavisat den förre alaren och denne åter svsrat, — så, och när flera ledamöter begärt betänkandets ytterligare bordläggning, blef de:ta adelus veslut. — Uppskofvet föranleddes påtegligen leraf att utskottets ledamöter och synnerlivast grefve v. Schwerin ville bereda sig tid ut besvara frih. Wirsn och grefve Mörner. Hr af Uhr uppläste fem dagar efter den ) Endast ett par månader före riksdagens börRR utgaf friherre L. Boije en broschyr med : PTankar i anledning af den klagan som nu mera än förr höres öfver en allmän penningnöd. Den utgjorde början till den BoijeGrevesmöhlenska striden, 8om slutade med att den förre dömdes till ett års fästning, den senare till förlust af äran och landsflykt. och Sverges deraf: na än vid afhandlingars afslutande, hvarje ) Yttrande i de ofta åberopade riksdagsanteckningarne?.