Aftonbladet – 20 februari 1867, sida 2

balansen 1 handen, endast i tIorpigaende ocn I ha med lätt hand vidrör kärppunkten i, inner-gä sta orsaken till den allmänna förlägenheten : l cit penningväsendets förstörda skick. En kortlrat öfversigt deraf torde här böra lemnas för kl: fullständighetens skull: he Ultimo 1814 utgjorde vi Bankens sedelstock (rundt tal) 22603 000. öf Riksgäldskontoret8................5 738 000. I så Enskilda diskonternas utelöpande stå assignationer på banken och ha — FEVErSer 1) seseeseesnnsesnnnsnnnnn 7238 000. I på Bko rdr 35 579 000. ja Bankens metalliska kassa utgjorde rdr bko l rä 4,830,500. na Bankens fordringar utgjorde: di af staten och på kreditiver...... 11 485 200. lut för lån på jern och andra meoc taller.......... ... 1687700.be på fastigheter. 2857 900. Jat genom riksdisk 3716 800. I u! Summa bko rdr 21 747600. !C Banken hade dessutom utgifvit för riksgäldssedlarnes inlösen rdr bko.... ... 10383 700. ti Redan 1813 inskränktes silfverutvexlingen i bankluckan till — 12 e. specie för hvar person. Det var påtagligt att den allmänna förlägenheten egentligen härledde sig från en vanvettig uppfattning af riksbankens ändamål och verksamhet. Men detta förtegs arfl8 ständerna; de undveko naturligtvis att bryta stafven öfver sig sjelfva. Ständerna betraktade banken säsom en undsättningsanstalt och voro deri fullt ense att euccessive plundra banken, hvadan alla förslag till det växande betryckets afhjelpande, jordbrukets och näringarnes uppmuntrande, ytterst gingo ut på bankens förpligtelse att utlemna ytterligare lån och kreditiver till ofantliga belopp mot låg ränta. Ena gången vädjade ständerna till de förmögnas patriotiska känsla? och uppmanade dem att i banken insätta ?deras öfverflödiga silfverkapitaler? — en annan gång beslöto ständerna — t. ex. vid 1815 års riksdag, att bankens förut utfärdade obligationer för inlemnadt silfver icke skulle med silfver liqvideras. Ständerna plundrade banken och banken plundrade allmänheten, som ständigt hoppades på hjelp af b.gge. Det särskildta utskottet redde sig förträffligt, då det gällde att teckna den upp-. komna förlägenheten i allmänna rörelsen, l? svårare blef det att troget angifva orsakerna till densamma, och ändå svårare att föreslå botemedlen. Också blefvo dessa af så vidunderlig beskaffenhet att de uppväckte ständernas missmod, och den tänkande allmänhetens harm. Undanrödjandet af alla hinder för den enskilda industriens bemödanden? var första punkten i det stora receptet. Man skulle undvika att tillita andra nationer i afseende på sådant, som inom landet kunde produceras, äfven om den inhemska konsumtionen derigenom blef något fördyrad; genom förbud eller betungandel; tull skulle all befarad konkurrens motverkas; man skulle både uppmana och tvinga till hushållning och sparsamhet; åkerbruket skulle skyddas genom införseltull på spanmål, enär iugen åtgärd som befordrar landtmannanäringen kan i något afseende sägas vara af menlig påföljd för det allmänna? — bränvinsbränningen, ?som eger ett så allf deles afgjordt bifall för sin nytta, att någotl, tvifvelsmål derom ej kan ega rum?, skullel; 1 I tillåtas, enär utrönt blifvit att dranken hade samma näriogsvärde som spanmålen och Ipotäterna, hvarigenom bränvinet i många fall var en ren behållning? ; diskontlån borde utlemnas endast till producenter, och särskildta lånekontor i landsorten inrättas för meddelandet af lån på jordegendom,l1 emot 3 proc. ränta och 3 proc. afbetalning å primitiva kapitalet. Till dessa lånekontor skulle banken lemna 3 millioner rdr säsom fond. Men alla dessa åtgärder kunde ju ej verka nog skyndsamt, ieke lindra den stora penvingnöd som redan förefanns och som utskottet så mästerligt skildrat. Utskottet insåg det äfven och derföre föreslogos såsom mera snabbverkande åtgärder följande, hvilka vi anföra i den ordning so.n de i betänkandet uppräkvas: f 1:0 att uppmuntra plantering af hampa och lin i allmänhet, och isynnerhet på städernas donerade jord; 2:0 att befrämja pro-, duktion af grof ull genom anläggning af stamschäferier och af fin ull genom högre införseltull; 3:o att befrämja insamlinz af horn, tagel, borst, hår och lumpor; 4:0 att åsätta 24 s. införseltull pr tunna å engelska stenkol och att anslå det härför inflytandelrf beloppet till premier för inhemska gjuterier, , så kallade ängmaskiner och andra verk, ( som pyttja Höganäs stenkol, samt till ex-!1 portpremier för sådana stenkol; 5:0 att!. förbjuda införsel af karfvad tobak, gröfre pap-la per och beredt läder, samt höja tullen på b i d linoch rofolja; 6:0 att i allmänhet höja tull-; afgifterna — ?efter myntets försämring? ; samt att omorganisera tullförvaltningen, förstärka tullbevakningen med tulljakter under befäll; af sjöofficerare och bemannade med kronans manskap: 7:0o att till kraft och verkan upp-; lifva k. förordningen emot öfverflöd af den 1 Januari 1794, men, enär den i vissa fall ansågs ofullständig, deri göra åtskilliga anoina tillä.g och förändringar (derom mera längre ner); 8:0 att till skyndsamt afhjelpande af den för ögonblicket rådande förlägenheten så fort ske kunde ifrån banken disponera en million rdr till allmänna magasinsinrättningen för uppköp af spanmål förnämligast i de om afsättning mest förlägna landsorter, och 9:0o att ioke företaga någon amortering ller indragning af utelöpande sedelstocken 2) förr än en mera liflig rö: else inom landet återställt den rubbade ordningen i rikets hushållning, men deremot genast från banken utlemna temporära bidrag till erforderligt belopp, att nyttjas endast till den inre rörelsens underlättande och till lån åt dem som i nyttiga n ringar deltogo. De i 1794 års öfverflödsförordning intagna 4 förbud ansågos ej tillfyllestgörande 1815. Således fö: bjödos damerna att nyttja sam-f metsklädningar samt svartoch hvitrandigt AN sö ms Oo ms —R DO Oe 1) Dessa diskonter voro Göteborgs, Malmö och Göta kanals. De voro alla grundade på aktier och försedda med kreditiv på banken. I de två förstnämnda hade som grundfond användts verksilfver och silfvermynt, som i banken deponerats. De egde alla rättighet att utfärda assignationer å lägst 5 rdrs valör, hvilka ginga såsam hankens sedlari allmänna?