Aftonbladet – 20 februari 1867, sida 2

j j . j j beStutet. ALL Dan SsKUllGc DI Us VÄIDT rande var på förhand afgjordt. Han hade derför afböjt sitt inväljande i bankoutskottet, der han annars varit sjelfskrifven ledamot. Hans nästa omsorg blef att förse utskottet med ledamöter. Fastän grefve Erik Ruuth saknade alla öfverlägsna själsegenskaper, hvilka likvisst remplacerades af ett l: ädelt hjertelag, fordrade grannlagenheten att honom i utskottet insätta, emedan han sjelf genom sin motion gifvit upphofvet dertill och föröfrigt, ehuru stor landtegendomsinnehafvare, dock likväl var uti många publique cassor engagerad för stora lån, som honom mycket pusserade ända så vida att ban genom en manquerad ränteinbetalning höll på att forceras inbetala ett lån utaf Wissmarska panteskillingen på 120,000 rdr bko, som han dock genom bemedling i statsutskottet fick behålla mot löfte om punktligare räntebetalning dädanefter. Item fordrade grefve v. Schwerin att öfverstelöjtaanten Lars Arnell skulle i utskottet placeras såsom en man med snabb uppfatt ning, mycken activit i sitt väsende och stor lust att i affärerna blifva hemmastadd. Item kallades lagman Hummelbjelm för sitt stora inflytande på bönderna och directeur C. af Uhr och bergsrådet Rothoff för att ej framdeles stå grefve v. Schwerin emot på riddarhuset, der han fruktade dessa herrars skarpa tungor. Deremot blef grefven mycket ond då presterna i utskottet emploijerade prosten Stenhammar, som var en stridig herre, vid sidan af biskoparne Mörner och Almqvist, som dit förvisades, och professor Wijkman och öfverhofpredikanten Lilljenvald samt prosten Fröberg, hvilka alla ditvaldes med antydan att ej stå ordföranden emot. Af borgarne voro endast grosshandlaren Tråss och lagman Noreus af någon elelat, och bland bönderna Anders Danielsson och Johan Longberg, af hvilka Gen förre var ett godt hufvud, men den sednare en ohyffsad karl. Till sekreterare kallades commercerådet C. Klintberg, en routinerad, habil och arbetsam man, som skref med så stor precision, att han sällan behöfde genomläsa sina concepter före justeringen.? Dessa omdömen förekomma i de förut omnämnda riksdagsanteckningarne4, der vidare förekommer: Grefve von Schwerin öfverraskade utskottet med en förvånande massa materialier, som han förut anskaffat och ordnat, men mot hvilkas exactitude man dock likväl i utskottet hyste betänkligheter, fastän ingen mera än prosten Stenhammar sådant vågade uttåla, hvartill då alltid grefve Schwerin, som ingeo opposition tålte, repliquerade med sitt vanliga: Herre! derföre ansvarar jag. , Utskottet arbetade med en beundransvärd hastighet om man tager i betraktande svårigheten att avskaffa materialier. Den 2 Maj hade utskottet sitt första sammanträde och dess 80 sidor tätt tryckta betänkande är dateradt den 17 Juni. Hela arbetet hade således utförts på den korta tiden af 47 dagar! Men emedan ordföranden icke lyckades göra alla sina äsigter gällande, fogade han vid betänkandet ett särskildt yttrande, söm upptager 126 likaledes tätt tryckta sior. Det vore tröttande och gagnlöst att här i detalj redogöra för betänkandets innehåll. Några specialite-er, upplysande den då rådande allmänna förlägenheten, äro dock af intresse. Till landskansliet i Skaraborgs län hade under de fyra åren 1811—1814, samt under de fyra första månaderna af 1815 inkommit följande antal skuldfordringsmål, nemligen respektive 595, 917, 1829, 2373 och 1047 (under fyra månader). I Linköpings län under åren 1812—14 resp. 2869, 4802, 5824, och hade å utmätningsauktioner ä landtfastigheter inom samma län under de tre nämnde åren utgjort resp. 11, 39, 90. I Westmanlands län hade skuldfordringsmålen vid landskansliet utgjort 1812—14 resp. 1683, 2251, 2651. I Blekinge län dito under 1812—14 resp. 1005, 1518, 1677. Vid inom dessa län förrättade utmätningsauktioner hade 3 till 4 sådana på samma ställe blifvit utsatta af brist på inropare. På andra ställen hade lösegendom från flera olika gäldenärer måst sammanföras utan påföljd. I flera län hade tre, i andra fyra kronouppbördsstämmor utlysts, men dock endast halfva uppbörden influtit. I Kuddby socken, Linköpings län, stodo !2 mantal skattefrälse och 1 mantal frälse öde, åbotediga, uten brukare och osålda, oaktadt flera derå utlysta auktioner. 1 Östra Stenby socken, samma län, hade !2 mantal krono skatte blifvit till bruk med åtföljande gröda utbjudet på auktion först, men förgäfves, till 100 rdr bko, sedan till 50, 25, 10 rdr, slutligen till en rdr bko. I Malmöhus län hade stor brist vid kronouppbörden, för kapitationsafgiften och munderingspersedelsliqviden i och för sista kriget uppkommit — löfverallt derför att spanmälen saknade af-l sättning. I flera län utbjöus spanmålen under markegångspriset. 1 Skaraborgs län transporterades hafren 6 å 8 mil och betaltes blott med 2 rdr bko tunnan. Orsakerna? De höga pris, som genom ymnig penningtillgång från ären 1807 till Toch med 1812 hade uppdrifvit varutillverkningen och fastighetsvärdet.? Men hade köpt fastigheter utan tillräckligt kapital, I måst betala höga räntor och provisioover i penningar och naturapersedlar till kapitalisteroa. Många hade köpt fastigheIter endast i beräkning på snar återförsäljning med hög vinst. Men oberäknadt att! penningbehofvet ökades ofantligt genom de uppdrifoa fastighetsköpen, minskades för jordegaren penningtillgången äfven derigenom att kapitalisterna an ände sina pen: ningar dels i någon båtande gren at den utländska handeln, dels att tillvexla sig treprocentssedlar, som förvarades tills dessa kunde i de större handelsstäderna placeras på kort tid och emot ända till 20 procent lränta, stundom ock deröfver, och dels att lacera penniogarne i aktier i diskon erna och tullarrendet, som under allmän auktolritet privilegierats — hvarigenom den lagliga räntan, sex procent, ansågs alltför ringa. De flesta köpare af rastigheter hade beräknat att genom bränvinsbränning anskaffa medel till ränteliqvider m. m. Redan 1809 hade införsel af bränvin förbjudits och fri utförsel af spanmäl medgifvits. 1812 hemIsöktes nästan alla landsorter af tidig nattI frost, som ansågs ha förstört hela vårsäds