Aftonbladet – 19 februari 1867, sida 3

nade 14934 ars lag till cwvillag och tortgangen pi denna historiska väg hade icke varit lycklig det man afhändt riksdagen rättigheten att del taga i stiftandet af många vigtiga lagar, t. ex tjensthjonsstadgan. — Man hade sagt, att riks. dagen ej visat sig ega förmåga att redigera la gar, men om detta skulle vara ett skäl för att afstå från deltagandet i stiftandet af någon lag, så borde riksdagen följdriktigt afsäga sig delta gandet i hela den civila lagstiftningen. Detta vore naturligtvis en orimlighet, och långt ifrån . latt afsäga sig borde man taga vara på sina rättigheter. Hr Hessle instämde. Hr Bolin fann det underligt, om, sedan konung och ständer förut gemensamt stiftar sådana lagar som den, hvilken den förevarande frågan berörde, man nu skulle inslå en ny väg. Utom det att denna fråga vore alltför vigtig att behandlas af ett tillfälligt utskott, skulle en vidnnderlighet uppstå, om motion, väckt af en enskild riksdagsman, skulle hänvisas till ett tillfälligt utskott eller kunna genast afslås, men till lagutskottet remitteras om en fråga i samma ämne vore väckt af K. M:t. Hrr Avg. Andersson, Rosenqvist och Reuterkrona yrkade på återremiss till lagutskottet. Hr Bergström påstod sig ej hafva syftat på att fråntaga kammaren någon del af dess lagstiftningsrätt, utan blott attiakttaga hvad grundlagen föreskrefve. Hr Bierta ville af två skäl förorda bifall till utskottets åtgärd. Det första skälet vore, att den omtvistade frågan icke vore att hänföra till någon af de tre kategorier, som i 42 riksdagsordningen bestämmas såsom tillhörande lagut: skottets handläggning, nemligen allmän civil-, kriminaloch kyrkolag; och det andra att lagutskottet ej borde alltför mycket öfverhopas, såsom förr skett, då det under riksdagens lopp ej hunnit besvara alla dit remitterade frågor. Talaren vore lika mån som någon om riksdagens lagstiftningsrätt, men denna beror icke deraf, till hvilket utskott en motion remitteras, lika litet som en frågas natur förändrades deraf, att den remitterades till ett tillfälligt utskott. Hr Björck ansåg denna fråga vara afstor vigt för närvarande, och derför ville han uttala sin tanke. — En talare hade genom filosofiska undersökningar sökt visa, att motionen ej hörde till den civila, utan till den ekonomiska lagstiftningens område. Filosofiska deduktioner kunde visserligen vara rätt bra, men afgörande vore de licke, ty man hade endast att se på hvad grundllagen bjöd, och. de stode dessutom i strid med I Iden utveckling saken fått. — Före 1734 var laI gen helt annan och mycket mer omfattande än Inu. Genom lagboken af detta år afskildes från Iden allmänna lagens område en del författningar, men man egde icke rätt att derifrån uteI sluta mer än promulgationen af samma lag sjelf I gjorde. Först 1809 vidtogs en förändring deruti. Sedan dess har också en hemlig strid fortgått: om till hvilket slag af lagstiftning skiftesstadgan ; skulle hänföras. Vi stode nu vid en ny tidpunkt, då någon förändring i denna del väl ej vore företagen, men då klarheten i frågan ej vore större än förut. Tilldess denna klarhet vunnes, vore allt skäl för riksdagen att bibehålla så mycket ! som möjligt af sina rättigheter. Och såsom en dyrbar rättighet måste det betraktas att få del-! taga i lagstiftningen i stället för att blott uttala: önskningar derom, Det skulle kunna hända! ännu en gång hvad som förut händt, nemligen att regeringen lät ett lagförslag hvila så länge som från 1834 till 1853 innan det antogs, då under tiden förhållandena och allmänna meningen I i ämnet alldeles förändrats. — Talaren skulle i helst hafva sett, om motionens olika delar behandlats af skilda utskott, men då detta iekel; vore möjligt, så ville han förorda dess behandling af lagutskottet. Statsrådet v. Ebrenheim ! ansåg frågan hafva tillräckligt sammanhang med civillagen, att den kunde såsom sådan anses och t af lagutskottet behandlas. Men till hvilket ut-Ir skott den remitteras, utöfvar intet inflytande på maktställningen mellan de olika statsmakterna. — Man hade sagt, att en strid egt rum mellan regeringen och representationen i fråga om hvad som skulle betraktas såsom civillag. Talaren hade icke kunnat se att en strid utan att ett närmande egt rum, — För öfrigt hade talaren intet emot att motionen återremitterades till lag-1I utskottet. Motionen återremitterades till lagutskottet; dit äfven de genom samma utskotts memorial n:r 2, 3 och 4 af hr Hessle samt n:r 16 af hr Croneborg, 18 af hr Rosenberg och 19 af hr Nils Andersson från Wermland väckta motionerna i samma ämne som den föregående återförvisades. Vid föredragning af samma utskotts utlåtande n:r 5, angående återlemnande af hr E. V. Almqvists motion om kontrollstämpling å virke, som utflottas från kronans såväl som enskildes skogar i de norra länen, samt andra åtgärder till befrämjande af skogshushållning, yppade sig skiljaktighet i åsigter, i det hr Björek höll före, att då mntionen afsåge att högst betydligt ingripa i den enskildes rätt, så var denaf civillagsnatur och borde behandlas af lagutskottet, z hvaremot hrr Lemcehen, Bergström och Murea m m. fl. bestredo, att en lag vore af civillags natur p derför att den innebure inskränkningar i den en-4, skildes rätt, ty det gjorde väl nästan alla, äfven j de ekonomiska, och förordade motionens be-l? handling af ett tillfälligt utskott. Utskottets åt18: gärd att återlemna motionen godkändes. Samma xt godkännande uttalades äfven öfver återlemnande af genom utlåtandet n:r 6 af hr Per Nilssons från Kristianstads län motion angående kronobrefbä1 ringsskyldighetens ordnande, hvarjemte motionen hänvisades till tillfälliga utskottet n:r 2. Deremot måste efter en kortare diskussion vo-jd: tering anställas för att utröna kammarens tanke, I H i t RTR 3 — Nee hvarthän den genom n:r 7 återlemnade, af samme lh; man väckta, motion angående underhåll af åbygg-1g nader å extra provincialläkares boställen skulle hänvisas. Hr Björek yrkade omedelbart afslag)M på motionen, enär tal. icke kunde förstå till hvilket utskott den hörde. Deremot erinrade hrle Ruovdbäck, att det skulle taga sig eget ut, om lb man nu vägrade remiss, då detta icke gjordeslaf första gången den föredrogs och rekommenderati de tillfälliga utskottet n:r 4, hvaruti hr De Marå, i med hvilken hr Nils Andersson förenade sig, in-2 stämde, dock under önskan att få den remitterad Te till tillfälliga utskottet n:r 5, hvilket åter be-)de streds af hr Reuterkrona, som föreslog återrege miss. Hr Lemchen vindicerade kammarens rätt I ot att afslå motionen, oaktadt den förut varik remitterad, samt uttalade den åsigten, att provincialläkares bostäder icke höra till de : 26 kap. byggningabalken omtalade allmänna hus och att de motionen således icke hörde till lagutskottet. Hrlin R.senberg ansåg, att om motionären föreslagit Ja att göra en ändring eller tillägg i nyssnämnde A lagrum, så skulle motionen otvifvelaktigt blifvit remitterad till lagutskottet, och då det nu blott vore formen som skilde derifrån, så kunde detta ni icke anses såsom tillräckligt skäl att befria lag-le utskottet från motionen. Vid anställd votering fe segrade deras mening, som önskade återremiss ,; till sistnämnda utskott, med 82 röster mot 71. På e. m. utkämpades hufvudsakligen samma l yg strid som på f. m., om hvad som är att räkna lp, ill civil eller ekonomisk lag. Denna gång föranleddes striden af en från lagutskottet återlemnad motion om ändring i kommunallagarne. la! Många talare yttrade sig. Man syntes vara ense by den åsigten, att de icke hörde till den ekono-l fö. miska lagstiftningens område. Då återstod dento, rågan, om de hörde till den civila. Flera talare örnekade, andra åter förfäktade den åsigten.! Bland dem som kämpade för den förra menin-K sen må nämnas hrr Bergström, Hibbing, statslä ådet v. Ebrenheim och Rosenberg, samt förlan len sednare hrr Carl Ifvarson, Anders Eriks-j1u son, Erik Eriksson och Björck. Emellan dessa m våda gjorde sig en tredje förmedlande åsigt gälande, nemligen den att kommunallagarne väl cke vore att hänföra till civillagen, men att de de gde mycken likhet med densamma. Med afse-llar nde på den åtgärd, som skulle vidtagas medlne len återlemnade motionen, gjorde sig två me-l ne ringar gällande, i det somliga yrkade dess återörvisning till lagutskottet, andra deremot påyrrar ade dess remiss till tillfälligt utskott. Den! OM e MM