Aftonbladet – 15 februari 1867, sida 3

ten är det onekligt, att någon nedsättning i de tull, nu gällande tulltaxa tillförsäkrar sockerbru ken, är föreslagen, men jag får hänvisa till de fullständiga utredninig, som lemnats af sista tull komiten.. Denna tillkallade representanter frå 3 de största sockerfabriker i landet, och det va på grund af dessa fabrikanters uppgifter, sor komiten föreslog 10 öres tull på råsocker och 1 öres på raffinad. Dessa 13 öre innefattade doc efter komiterades utredning så pass skydd, at det beräknades till icke mindre än 25 proc. a hela tillverkningskostnaden, och på grund a fabrikanternas uppgifter föranleddes komiterade som åt söckerindustrien ville bereda lika skydc som åt andra näringar, att föreslå en tulldiffe rens af 3!4h öre. Detta skydd är alldeles till räckligt för att med fördel drifva sockerindustrier i Sverge. När nu K. M:t föreslagit en surtaxe af 4 öre pr , så har K. M:t gått längre, är komiterade ansågo sig kunna göra. Jag tror så ledes, att det icke finnes något giltigt skäl föl den förebråelsen, att sockerindustrien icke vari tillgodosedd med skyddstull. Hr Wallenberg. Den talare, som förut hade ordet i denna fråga, anförde exemplet af ett mycket stort och kändt sockerbruksbolag samt antydde; att det gått öfver ända i följd af svårigheten at! erhålla förlag. Jag anser mig då upp: lysa, att berörda bolag kom på obestånd genom en ytterst dålig administration af sina finansiella angelägenheter. Hade Tanto äldre bolag haft en lika god finansiel förvaltning som Tanto ak: tiebolag, så hade det förra ej gått öfver ända. En annan uppgift af samma talare kan jag ej heller lemna utan anmärkning. Han lät nemligen förstå, att någon skulle hafva meddelat honom en försäkran,att några förändringar i tulljaxans bestämmelser angkonde socker icke skulle vidare förekomma, samt att han, på grund af lenna försäkran, ingått i förenämnda sockerbruksaktiebolag. För min del känner jag ej någon inom Sverges landamären, som kan hafva gifvit en sådan försäkran eller som är dertill berättigad : den kan endast lemnas af de båda statsmakterna i förening, och mig veterligen hafva dessa icke gjort det. Hr Schartau har slutigen velat uppväcka medlidsamma känslor derisenom, att han för kammaren redogjort för Tanto iktiebolags bildande och dervid upplyst, att fonlen till detta bolag utgör 3 millioner rdr, fördead i tre olika berättigade serier, och att om den ingaste ändring vidtages i tulltaxan, så blifva nnehafvare af tredje seriens aktier utan utdelning. Detta är visst mycket att beklaga. Men alaren har ej upplyst, att kapitalet, tre millioer rår, icke blifvit inbetaldt, och att egendonarne ej voro värda detta belopp, som var helt och hållet nominelt, hvadan tredje seriens aktier epresenterade stiftarnes välvilja, men icke något apital. m nu stifternes välvilja ej gifver önskad af. astning, så lärer väl ej denna omständighet öra hindra K. M:t att proponera hvad regerinen anser bäst och nyttigast i afseende på tullagstiftningen. Ar Schartau. Jag var beredd på att mitt anörande icke skulle väl upptagas från flera håll, ramförallt från det sista, ty det var derifrån, om mycket gjordes för att göra den sak omöjig. som dock blef möjlig. Den förste värde replikanten har erinrat derm, att tullverket demnar kredit på tullen i trehne rånader. Detta är en sanning men man får ej srgäta att sådan kredit — och detta med rätta icke meddelas, med mindre än att inom tullerkets lås och bom finnes qvarvaror till dubelt så stort värde som det tullbelopp, hvarom r fråga, och i alla händelser lär detta ej föruinska sanningen af det påstående, att fabrikann måste anskaffa större förlag, i samma mån len å råvaran höjes. Denna sats torde vara tt axiom. Den siste talaren har yttrat mot egarne af det mtalade sockerbruket, att de skulle hafva sig: elfva att skylla för den olycka de iråkat oci tt denna berott på en dålig administration. Jag nser mig icke böra inlåta mig i svaromål härå; hvar får svara för sig sjelf, framförallt i en ik, som endast angår honom sjelf, men det står ock fast hvad jag förut yttrat, att orsaken till en kritiska ställning, hvari de förra egarne kom0, låg i svårigheten att anskaffa nödigt förlag. lan har ock tillvitat mig att hafva framburit 1 osanning, då jag yttrat, att jag ej ingått i anto aktiebolag, förrän jag från ganska säkert ill mottagit en försäkran, att några vidare tullrändringar i afseende å socker ej skulle ifrågaomma. Jag tager hellre emot en insinuation t hafva talat osanning, än jag begår en indisetion. Nu är den person icke närvarande, som in vits orda riktigheten af min uppgift; men ir han blir det och om det påkallas, är jag ss, att han ej skall jäfva mina ord.