Aftonbladet – 14 februari 1867, sida 2

är det som gifver dig så nogg:vuua underrättelser? Ingen. Jag intresserar mig för mina vänner och kamrater, och då du. är en utaf dem, så synes det mig hel. naturligt att jag tänker på dig. Då behöfver jag icke vidare sjelf göra mig besvär dermed4, sade Mouchette gäckande; du vakar öfver mig från morgon till qväll. Då det så passar sig. cOch från qvällen till morgonen ?4 Då det är nödvändigt. Tack! Det var en präktig inarättning! Du tviflar kanske på min vänskap för dig, min gosse? cAhnej... Men jag drifver omkring enft för att drifva; du deremot, min gube... Han hejdade sig. Jag deremot, fortsätt ! Du deremot gör det af någon annan orsak. Det är alltsammans. cHvad är det för ondt i det? tJag är ingen trollkarl, eljest... Hör på, pyssling, var uppriktig, så mycket mer som du icke behöfver dölja hvad du gjorde i natt. cHvem är det som döljer någo!? Jag sätter ingen vaxnäsa på dig, men tycker ickel om att redogöra för mina affärer... Eller att berömma dig af dina vackra handlingar... cZim! boum! Zim la la Zim! bouml!4 svarade Mouchette, härmande en lindansar;rupps orkester. Det är emellertid sannt att du räddat en versons lif klockan två på morgonen.4 Åh! en person... hälften af en mevniska... Vi voro två om att fiska upp honom. Och ör öfrigt, hvem har sagt dig det? Du, din slyngel; du berättade det nyss ör den der markattan Coquillard. CAha! lyssnar du vid dörrarne också? Det är det enda medel jag hittat på för itt höra riktigt, och dessutom gick jag in ; ör att icke höra mera.