Aftonbladet – 14 februari 1867, sida 2

ligt 42 riksdagsordningen, höra frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminaloch kyrkolag, och till tillfälliga utskott, enligt. 37 3 mom., frågor, som icke tillhöra de ständiga utskottens behandling. Om man nu i Jlagstiftningsfrågor alltid hade för sig klart hvad som i hvarje särskildt fall är af civillags natur, hvad som Bör till privaträtt, den enskildes rätt mot den enskilde, eller hvad som är att hänföra till den ekonomiska lagstiftningen och den allmänna hushållningen eller statens rätt mot den enskilde, vore saken lätt att reda; men i många fall är det, i fråga om en författning, svårt att afgöra till hvilken kategori den i sin helhet bör hänföras, enär i densamma ofta finnas om hvarandra sammanförda stadganden hörande än till den ena än till den andra kategorien. Sådant är förhållandet med nu förevarande förordning om hemmansklyfning och jordafsöndring, sådant i afseende på skiftesstadgan, den äldre förordningen om skogarne i riket och en stor del at de i byggningabalken upptagna lagbestämmelser och de förordningar, som uti dem göra förändringar eller tillägg, såsom om vägunderhållsskyldigheten, m. fl. frågor. I dessa förordningar förekomma om hvarandra bestämmelser, som dels äro af civillags natur och dels falla under ekonomirätten; och det har icke varit sällsynt att vid öfverlemnande af lagförslag den ena statsmakten ansett vissa stadganden höra till den förra kategorien, som den andra hänfört till den motsatta. Vid behandlingen hittills af dylika frågor har man ej varit i någon tvekan, utan hänskjutit dem dels till lagutskottet och dels till ekonomiutskottet, hvilka med hvarannan sammanträdt cch utredt frågorna, hvarefter rikets ständer såsom önskningsmål öfverlemnat dem till EK. M:t, som, efter högsta domstolens hörande, såsom sådana afgjort dem och i ämnet utfärdat förordningar, uti hvilka ständernas önskningar icke alltid vunnit fullständigt bifall. Om nu, sedan ekonomiutskottet upphört, lagutskottet skjuter ifrån sig alla dessa ärenden af blandad egenskap och de följaktligen skola behandlas af tillfälliga utskott, skola deraf, efter min uppfattning, uppkomma flera olägenheter. För det första afsäger sig derigenom riksdagen sin rättighet att öfver dylika frågor, hvilka 1 många hänseenden ingripa i den enskilda rätten, få inhemta lagutskottets yttrande, och det kan blifva tvifvel underkastadt buruvida i framtiden, sedan dessa frågor helt och hållet skjutits in på det ekonomiska området, K. M:t kan finna nödigt att öfver dem inhemta riksdagens mening och högsta domstolens yttrande. För det andra tviflar jag på att ärendena i de tillfälliga utskotten, behandlade på samma gång eller vid olika tider af två särskilda tillfälliga kamrarne för vinnande af enhet i besluten, utan någon delegation af riksdagen, som sammanjemkar och till enhet bereder. frågorna, kunna vinna på en sådan behandling. Åtminstone synes mig visst vara, att dermed icke skall vinnas tid. Emot dessa ärendens behandling af lagutskottet har man anmärkt, att de derigenom skulle få civillags natur, derigenom åter en inkräktning skedde å regeringsmaktens område. Jag kan icke fatta denna mening. Icke kan en fråga ändra natur derför att den handlägges af lagutskottet. Dessa ärenden lära väl framdeles såsom hittills förblifva önskningsmål, ehvad de handläggas af lagutskottet eller tillfälligt utskott och för att få visshet härom behöfver man endast med Kvarannan jemföra stadgandet i 89 sista mom., jemfördt med 87 I mom. regeringsformen. Vid sådant förhållande och då lagutskottet icke kan sammanträda med de tillfälliga utskotten, men uti ifrågavarande författningar ingå frågor, som röra mitt och ditt och som falla under civilrätten och föliaktligen äro af civillags natur, anser jag dem tillhöra lagutskottets behandling och nu förevarande förordning om hemmansklyfning och jordafsöndring desto hellre, som den innefattar ett upphäfvande af civillagens stadganden i 4 kap. 9 jordabalken om skattskyldig jords minskning. Slutligen beder jag att få anmärka att utskottet, såsom mig synes i strid med sitt beslut i förevarande fråga, behållit frågor rörande skyldighet att deltaga i kyrkooch tingshusbyggnad, hvilka frågor, hittills. behandlade af lagoch ekonomiutskottet, ansetts såsom önskningsmål.? Mot utskottsmajoritetens beslut, att lika ledes till kamrarne återsända alla motioner rörande kommunallagarna, har hr Hasselrot jemväl afgifvit en reservation, i hvilken hrr Rosenberg och Rosenqvist instämt. Såsom reservanter i denna del hafva dessutom låtit anteckna sig hrr Holmberg, Lemchen, Bovin och Bälter Sven Ersson, således bland utskottets sexton ledamöter icke mindre än sju reservanter. Hr Hasselrots reservation rörande detta ämne har följande lydelse: ?Ehuru jag erkänner att kommunallagarne icke äro af.-ren civillags natur, lärer det, dock vara uppenbart att de, genom stadgandet i 57 Regeringsformen, att de skola stiftas gemensamt af konungen och riksdagen, så tillvida blifvit förlyttade på ett nytt lagstiftningsområde, att ve icke kunna behandlas såsom önskningsmål eller sådana ärenden, som förr tillhört ekonomiutskotets behandling och som nu böra till tillfälligt utskott hänskjutas. Vid sådant förhållande och då kommunallagar12, såväl genom den stadgade formen för deras tiftande, som till följd af deras beskaffenhet och rt, närmast äro att hänföra till civillagar, får ag, under åberopande i öfrigt af min emot ntåtandet n:r I afgifna reservation, vördsamt hemställa, att frågor om ändring i dessa lagar böra f lagutskottet handläggas.? Sesame Bland motioner, som blifvit väckta nom första kammaren är en af hr de Laval ingäende förbud emot lotterier samt anvar j-mväl å tidvingars utgifvare för utindanda medalot annancor. af lattaodlar utskott och skjutna fram och tillbaka mellan, odana mo