Aftonbladet – 9 februari 1867, sida 3

lir komma säkert snart att helt och hållet för lim l ändras, och ingalurda till det bättre. TT. genom befallning från krigsförvaltningen ha rman nu tagit dessa ypperliga skjutgevä ts I bort från Gotlands nationalbevärings brul ad ta och utbytt dem mot gamla svenska slätbor rade och mycket sämre gevär; och dett er Junder en tid, då just förbättringar i eldvap oo SR nen är dagens lösen och det lifligaste be kymret hos alla folk, som vilja bevara sir sjelfständighet! Men hvarföre ej unna yng lingarne dessa bättre gevär, som i alla fal snart genom nästa uppfinning äro odugliga Detta allt emedan man ej trott sig kunne sälta i fråga, att manskapet skulle taga vare på tvenne gevär, eller ett sämre för exerci: jemte det bättre för skjutning, samt enär. såsom det säges, det skulle falla sig fö dyrt för kronan att särskildt förvara desss sednare i kompanierna. Äfven denna för. , Jändring till ett, såsom vi tycka, sämre, måtte väl då härröra af dessa högre skäl?, som vi ej alls mäkta fatta? Men följden deraf är, att all vår bevärings ungdom genom förlusten af sina goda gevär, som redan voro dem kära, blifvit nedslagen, troligen tappar ell lust för att skjuta och mister hågen för hela vapenväsendet, — hvilket är naturligt då man förr haft vida bättre gevär, — samt alt dessa så nyttiga och lif vande skytteförbund, som ju äro alldeles frivilliga, med skjutlustens aftagande nu hastigt dö ut. Detta blir således de vådliga följderna af det underliga utbytet af goda gevär mot sämre. Men vederbörande borde verkligen hafva betänkt sig två gånger innan man anbefallt denna så olämpliga förändring. Ty, isynnerhet vid en folkbeväpning, är det ganska vigtigt, att hvarje offi-I cer, ja hvarenda man klart inser ändamäls Jenligheten af alla dithörande enordningar -joch åtgärder. Och må dessa, om de verkj . -Iligen befinnas förhastade, snart rättas. Hvad vi här vågat yttra om Gotlands nationalbeväring är framtvunget af vår fulla öfvertygelse, att, under det att vi gerna erkänna både välviljan och nitet hos dess nu-I varande hela befäl, man dervid kommit ett Å beror beväringens duglighet och tillvaro till begå ewstaka misstag, hvilka väl blifvit föranledda af högre myndigheter, som ej nog känna crtens alla förhållanden, men hvilka misstag — om vi ej alldeles t:ga miste — snart böra rättas; emedan vi tro, att derpå en ganska stor del, dermed öns säkerhet i krigstid samt hela fäderneslandets trygghet för ytterlig våda. Ty vi kunna aldrig an. nut förstå, än att Gotland, dess säkerhet och egaade är af en outsäglig vigt för fäderneslandet, hvarvid man aldrig får glömma de ord, fkom amiral Bodisco yttrade under öns besättande af ryssen 1808, eller att Ryssland anser Gotland lika vigtig för sig som Finland. Derföre bör ock styrelsen göra allt för Gotlands betryggande, vare sig genom eit ändamålsenligare ordnande af dess beväring och genom att bevilja gutarnes billiga önskningar för deras fökerhet semt äfven genom att möjligast befordra detta lardska s irre utveckling och förkof ran. Ty det sx vighgt för det hele, att folkandän på en så uteliggande ort ej finner sig nedtryckt al sitt farliga läge eller utaf andra dystra bekymmer: det är mycket -väl om folket just der är belåtet, vid godt mod och städse itvedtaf en frisk medborgerlig anda. QOcn derföre hoppas vi med tilliörsigt, att den nya riksförsamlingen, under sina i ilvarliga rådslag om fäderneslandets försvar, må lemna ell uppmärksamhet åt Gotlands säkerhet. Vi veta fullväl och erkänna med lifligaste tacksamhet allt det myckna goda, som en faderlig styrelse under de sednasie åren låtit komma Gotland till del, mycket mer än vi här kunna ivkorthet omnämna, såeom beväringers upprättande, en säkrare förbindelse med moderlandet genom telegraf och vinterpostfartyg, lånebankers ordnande, anslog till domkyrkan, landtbruksskalan, nytt skolhus och fornväsendet, samt understöd och lån för Wisby hamnbyggnad. Men just derna hemnbyggnad, som för en tjugo år sedan biifvit planlagd och ordnad af rikets dåvarende ypperste men i det facket — en mon rättvisligen berömd för flera mycket utmärkts, både hamnarbeten och andra företag, och hos hvilken, nu efteråt, endast kan anmärkas, att han förut icke hade byggt emot öppet haf, och icke var genom t. ex. flerårig vistelse på stället fullkomligt bekant med Östersjöns stupdom oerhörda och för skräckliga anfallskraft på denna alldeles öppna kust — derna hbamnbyggnad har beklagligen, i stället för att lända staden till tförkofran, gifvit anledning till de största bekymmer och större utgifter än dess invånare snart mäkta bära. Denne hamnanläggning vid Gotlands vestra kust, hvilken ej skyddas af någon skärgård som bryter vågornas kraft, har sonnerlige. de allre största svårigheter att bekämpa. 3y när man då, för att ekydda den inr2 hamnen för sjöns våldsemhet, der utanför anlade en vägbrytare och olyckligtvis ej, för otillräckligt anslog, medhacn att förbinda den med landet, måste densamma, alltid. i ofullstänec skick och i öppna vilda hafvet städse tritt omspolad af sjö och en rifvande agga, motstå stormarnes, isens eller vögornas förenade jättekraft, som slungat stenblock (stundom sf famners kubik-innehåll) åter ned i djupet samt mar än en gång ej blott utjemnat och förstört öfverbyggnaden på hela den mödosamt utförda och uppbyggda stenmassan, utan ock hotat att fylla inloppet till den inre hamnen. Wisbyboerna ha nu i mer än 20 år baft för ögonen detta nedsk ende skådespel, eller att nordvesten och vågen på vinterdag förstört det relatift icke så obetydliga de mäktat vppbygga eller iständsätta under sommaren, och ailt dette innebör sannerligen, om ej snar hjelp af det allmänna mellankommer, den gamla etadens undergång! Då emellertid Wisby. med sitt läge midt på öns vestkust, har den!q ORPSEEIR SKI ARRESTERADE NR. end DT rr cn Vt NA AN I f E E f yV r 8 t ; r 8 3 t 3 g 8 F sr la I