Aftonbladet – 9 februari 1867, sida 3

(Insändt.) Vigten af Gotlands försvar, dess beväring, krutförråd, vapen, m. m. (Slut från gårdagsbl.) Men för att då till stadens och landska pets säkerhet vinna ändring mot dessa af slag i ortens sannerligen brännande fråg: ingingo Wisby stadsfullmäktige 1865 i un derdånighet till K; M:t och anförde då ytter ligare ej blott den enskilda vådan af de e ständigt bevakade krutförrådernas närhet. utan äfven den allmänna faran för dessa af fiendtlig eld, som lätt och till obotlig ekade för hela riket kunde försätta Gotland i full komligen försvarlöst tillstånd, älvensom at postens bibehållande vid krutförråden blott vore en billig ersättning för de betydlige utgifter, som Wisby stad får vidkännas för artilleri-kompaniets hysande och fattigvård. samt ulläto sig då aiven i underdänighei föreslå, att nämnda krutförråd måtte flyttes längre in i landet och kanske för öns lät. tare försvar der fördelas på trenne ställen. Men K. M:t, upplyst om förhållandena säsom man här ofvan sett, täcktes ej fästa afseende vid cen underdåniga framställningen. Då förenade sig ,siadens ombud vid sednaste riksdag, hr Bergman, med fullmäktigen från Carlskrona, hr Witt, i det förslag till rikets ständer, att de farliga och vådligt belägna krutupplagen måtte från städerna aflägsnas. Mer, sedan pluraliteten uti ekosomiutskottet förkarat, att det ej ginge an att besvära K. M:t med anhållan i ett ämne, der K. M:t nyss utlåtit eig, och d jemväl borgareståndet förkastat ir: gan med 31 :öter mot 30, afslogo älver rikets ständer hela saken; och vi hade derefter ej annat att trösta oss med, än vårt riksdagsombuds, hr Bergmans, kraftiga reservation emot ekonomiutskottets betänkande. Och nu tyckes för det närvarande ej annat återstå för guarne och wisbyboerna i denna vär tunga lott, än att naturligtvis underkasta oss de högre skälen?, dem vi ännuej kunna fetta, iga och lida, förtrösta på en mild försyns starka värn, samt, eedan saken äfven på letta sätt blifvit närmare belyst, hoppas nåson möjlig förändring i dessa nedslående veslut gevom den allmänna meningen, en välvillig styrelse och den nya riksförsamingen. Men härjemte är det ett annat förhållande nom beväringen, som på Gotland förvånat och oroat sllmänheten. Under det att öns folkförsvar hittills småningom blifvit till llmän belåtenhet förbättradt, utvecklades hos manskapet isynnerhet skjutfärdigheten, hvilket blend lendets många jägare och sä kra skäl. skyfter inom beväringen blef möjigt dels isynnerhet genom de 1836 stiftade karpskytteföreningarne, ekorpskytteoch ögaregillet af 1837 samt skarpskytteförbun!en af 1859, dels ock derigenom att kronan ir 1864 anskaffade 2000 belgiska, brunetsade och refflade gevär med kpallhattsås, som voro långskjufande och träffsäkra. Jetta allt uppdref alltvidare hågen för och kickligheten att skjuta till ll önsklig höjd; wvartill ock bidragit de eftersökta belöninsar, som för ändamålet och till uppmuntran itdelades. Men dessa lyckliga förhållanden SES DD NESS