Aftonbladet – 9 februari 1867, sida 2

Och nu?...? Ja, från och med i dag, sedan jag upp: fyllt mitt åliggande, är jag åter sjelf herre öfver mitt uppförande och mina handlingar. Jag her i natt vuunit fullständig visshetatt alla Kapporter, som blifvit ingifona om er, äro falska.? Rapporter... politiska? Fråga mig icke derom..? Eller vanliga polisrapporter?? PNej, jag rodnar öfver mina agenters misstag. Ni kan ej föreställa er Je ovärviga smädelser, som ni undgått ati falla offer för. Jag tviflar för min del på attkon: spiraförer, att regeringens fiender samlas hos er, jag skulle förueka det, om det beböfdes, utan. att dock sticka min hand i elden såsom bevis på sanningen af mina ord. Men att pi sjelf.;? Jog konspirera! Åh, min Gud, mot hvem? och hvarför? I hvilket sjftemål?? Försvara er icke, det är onödigt. Men om ni en dog, af hvad orsak det än måtte vara, skulle behöfva en försvarare, en bundsförvandt, kom då till mig och jag skall icke svika er. Tack, min berre, jag försktar aldrig en sådan mans aktving som ni.? Efter att ännu en gårg ha tryckt hvarendras händer, återvände grefve Warrens och polistjenstemannen till danssalongen. Det var tid att supera. Dansen hade upphört. Alla damerna hade tagit plats omkring tre eller fyra ofantliga hästskobord, och erbjödo en tjusande anblick af blommor och diamanter. Herrarne väntade eller passade upp på de damer, som kallade dem till hjelp. Grefven, som nyss kastat en sista blick öfver alla borden, vände sig om till sin nye vän och sade: