Aftonbladet – 7 februari 1867, sida 3

att man borde hålla sig till ordalagen i protokollsutdraget, hvad man än måtte tänka om sjelfva motionen. Det var påtagligt att andra kammarens beslut blifvit föranledt af en allmän opinion inom landet, och att det låg folket om hjertat att få utredda orsakerna till det närvarande betrycket för näringsidkarne, samt huruvida icke medel funnes till deras afhjelpande. Frågan anginge icke fraser, utan åtgärder, som I reducerade sig till penningar; rörde således de redan nu befintliga utskotten och kunde derför också hänskjutas till ett särskildt utskott. Tal. lönskade derföre bifall, ifall talmannen ville göra I proposition derpå; ville icke fördjupa sig i sjelfva lämnet såsom flera talare gjort, utan borde man vänta dermed tills man fått se frukterna af utskottets arbete, om man ville uttrycka den önskan, att ej det allmänna måtte alltför mycket inblandas 1 enskildes affärer. Frih. J. Schwerin önskade äfvenledes bifall. Hr Schartau. Frågan gällde här icke herr Hessles motion, som tal. skulle motsätta sig, utan frågan vore om man gillade eller icke gillade andra kammarens beslut i anledning af hr Hessles motion. Den diskussion, som föregick nämnda beslut, hade visat att det icke står rätt väl till i landet, och känslan deraf hade föranledt kammarens beslut om ett särskildt utskott. Hr Hessle hade gjort positiva förslag, men i hans motion saknades dock hufvudsaken, nemligen ett rkande på utredning och undersökning. Fören sådan vore hvarken banko-, statseller lagutskottet lämpligt, utan tal. ville gerna medgifva en särskild undersökningskomitå, ehuru befarande att den icke finge bättre resultat än den fordna kongl. finanskomitn. Om den ock komme att upprulla en motsatt tablå än denna, så borde man icke sky derför. Det skulle vittna om tolerans att medgifva den, men vore fegt att rygga tillbaka för sanningen i sin nakenhet. Tal. misströstade om resultaterna, emedan hans natur var sådan. Önskade att statsoch bankoutskotten icke må genom det särskilda utskottet hindras i fullgörandet af sina åligganden. Tal. önskade derföre ett särskildt utskott, men med föreskrift att detta icke finge hindra de ständiga utskottens arbeten. ) Frih. C. A. Raab ansåg att motionen, då ställningen inom alla näringsgrenar är mycket svår, borde sträckt sig längre än till jordbruket. Betrycket är en följd af finanssystemet och kommer att räcka så länge detta fortfar. Tillstyrkte nedsättande af en komit, som ingenting kostade; om deraf inga resultater vunnes, så vore heller ingenting förloradt. Tal. ingick derefter i en lång afhandling om frihandel och skydds tullar, samt slutade med att yrka bifall. Grefve E. Sparre skulle tvekat att tillstyrka bifall, om frågan endast gällt motionen, men frågan om utredning af orsakerna till betrycket och medlen deremot förmådde tal. att understödja den. Såsom styresman öfver ett afrikets folkrikaste län och egare af jordegendomar i ett annat län, ansåg sig tal. i tillfälle att, i anledning af sin täta beröring med en mängd personer, lemna åtskilliga upplysningar, som visade att förlägenheten icke härrörde blott från några skuldsatta jordbrukare och allraminst från några possessionater och egendomsspekulanter. Tal. ville visa hurudan de små jordbrukarnes ställning är. Han ämnade icke med flit måla i svart, utan skulle försöka uppdraga en sann tafla. Han började med en framställning om de skatter och onera som trycka ett vanligt kronohemman, och hvilka han beräknade till ett totalbelopp af 300 rdr. Hur stort vore då ett sådant? I medeltal kunde det antagas ega 50 tunnland åker, och betalade alltså 6 rdr pr tunnland till staten. Huru mycket kunde man då få i arrende för sådan jord? Icke 10 rdr tunnlandet; tal. hade sjelf öfver 2000 tunnland utarrenderade, men hade aldrig kunnat få mer än 12 rdr tunnlandet nära Stockholm. Alla arrendatorer klagade, och tal. skulle troligen nödgas nedsätta arrendena. Tal. ville ej såsom andra hålla tal för att vinna popularitet, men vid en blifvande ändring i lagstiftningen borde man göra afseende på att jordbrukaren i aflägsnare orter betalar mer än hälften af sin nettobehållning i skatt. Då man borttog tullarne för andra näringar, hade man bort se att jordbrukaren lider deraf, och i Frankrike begärde regeringen derföre, redan före de liberala tullarnes införande, icke mindre än 800 millioner francs till hjelp åt jordbrukarne. 800 millioner, mina herrar! Det var icke meningen att rikta någon förebråelse mot regeringen, ty hon hade hufvudsakligen blott följt tidens och representationens anvisningar; men representationen hade deremot icke handlat riktigt. Tal. fruktade att kammaren skulle tröttna vid detta tema; men anhöll att man ville ur sina pulpeter framtaga kommerskollegii berättelse om manufakturernas tillstånd och följa med talarens framställning. Det visade sig då, att de flesta näringars tillverkningsvärde betydligt understigit föregående års, ett förhållande som vore olyckligt, emedan hvarje sund fabriksnäring bör oupphörligt tillväxa.. Detta vore orsaken till jordbrukets dåliga ställning, ty om fabrikerna florera, så kan jordbrukaren lätt sälja sina produkter. Tal. framdrog exempel från Nerike och en del af Wermland med icke den bästa slags jord, men der förhållandet vore vida bättre, i följd af närbelägenhet till afsättningsort. Rörande tillståndet inom landet i allmänhet, så talar köpmannaföreningens styrelse om det oupphörligt stigande antalet af konkurser; dessa hade på ett år uppgått till 3362, hvilket vore nästan starkt på en befolkning at knappt 4 millioner menniskor. I fråga om lagsökningar vore det ännu värre, och gjorde tal. en kalkyl, genom hvilken han ville visa; att sådana drabbat hvart tredje hushåll i vissa orter. Taflan är ruskig, mina herrar! (Allmän munterhet.) Talaren anhöll om ursäkt hos kammaren, om hans föredrag var för längt. Men det lönade emellertid icke mödan att tala blott om skuldsatte jordbrukare, utan ställningen är verkligen dålig i landet. Med citater ur Carey ville tal. vidare styrka, huruledes i Amerika ställningen alltid blifvit blomstrande då skyddssystemet varit rådande, under det kriser och olyckor inträffat så snart man öfvergått till frihandelssystemet. Talaren gjorde derefter en tillämpning på Sverge; erinrade buru efter kontinentalsystemets upphäfvande inträffade en öfversvämning utifrån; GT kom 1815 års kris som varade till 1820. Från 1830-talet tillväxte och förkofrades alla näringar till 1855, då den nya tulltaxan infördes. Hvar och en erinrade sig den vackra tafla öfver landets ställning, som är bekant under namn af blomstermålningen ; den såg dagen 1856 och redan 1857 inträffade krisen. Allt detta företedde en besynnerlig likhet med tilldragelserna i Amerika. Och den sista krisen har fortfarit till 1867. Man skulle måhända nu beskylla tal. att vara en varm protektionist. Men han hade för fem och :jugo år sedan slukat? Adam Smiths arbeten och trodde att hans principer vore riktiga, men ansåg att de borde med varsamhet tillämpas, Han väntade sig ej något resultat af det särskilda utskottets verksamhet för närvarande, men trodde att det kunde nedlägga frön, som kunde bära frukt för framtiden. (Forts.) ERRORS TENN (Insändt.) Några oard om rikeräldekantaret