Aftonbladet – 5 februari 1867, sida 3

Krigsrätts -undersökuingen om ångkorvetten Orädds strandning ortsattes ånyo i onsdags. Vid protokollsusteringen anhöll underlöjtnant Puke, att å till protokollet tillägga, att hans uppfattning af den honom, utafsekonden, gitna orler om båtarnes klargöring, var, ctt båarne aldrig voro ämnsde vid olyckstillfället vegagnas, utom i det fall, att fartyget sloses isönder, och således såsom sista nödallsutvägen, samt att: hr P. ansåg sig skola se efter, det allt, fom i sådant tall behöfles, skulle vara nere i båtarne. — Efter orotokolleis justering fingo de inkallade vittnena aflägga vittnesed, hvarefier de afsåfvo följande vittnesmål: Kepten J, Osterman inlemnad2 ett skriftigt vittnesmål, hvars ionehåll var, att han rietades ombord å Orädd såsom passageäre, samt deltog derför ej i dess navigeiog. Befann sig vid olyckstillfället i gunummet jemte sekonden m. fl. officerare, leribland löjtnanten vid mariuregementet Corner, eom också ver passagerare. Skynlade up, och hörde chefen ge löjmant Puke order att veka öfver båtarnes fasträllande. Hörde sedan äfven tillsägelse vifvas, om att tillsyn skulle hållas öfver att ngen skada skedde bätarne, vid mastens all. Hörde löjtnant Puke gifva rapport om utt barkassen höll på att slitas loss. Öfverkonstapel Rylander berättade, att, 10 Vv 15 minnter innan fartyget stötte, syntes tt rödaktigt eken, såsom från en lanterna, sranbalksvis om babord, och att han hörde hefen, som då stod vid fellrepstrappan, tälla denna fråga, enligt hvad vittnet t or, ill vakthafvande officern: ?Har vi sett segaren?? Hörde ej hvad härå svarades,