Aftonbladet – 5 februari 1867, sida 3

t (Löjtnant Beckström, som varit den vakt s I hafvande officern, anmärkte att han ej hör någon dylik fråga.) Rylander var den son vred på maskintelegrafen, när han hörd j kommandoordet stopp. Hörde löjtnant Pukt I till sekonden rapportera, att barkassen läg i marvatten. Följde med hr Puke för-öfver ; l räckte ned ett par ändar till barkassen, och i någon märktes fatta tag i dem, men jus slsom RB. ropade på folk för att hala up r I släpptes taget dernere. s Såväl kommendörkapten Kafle, som äf. .J ven kapten Lind af Hageby, löjtaant Beck ström, flaggstyrman Gadelius och konsta e I pel Åström upplyste, på fråga, att de ej .Isett eller afvetat något rödt sken vid der Htid, Rylander uppgifvit, och att ej heller I någon fråga om en seglare framställts a chefen. Kommendörkapten Kafle upplyste att han blott på engelska talat till lotsen, samt då om det hvita skenet. — Rylander vidhåller sin uppgift, samt tillägger, att han förstår ej engelska utan att orden måste ta las på svenska. (Kommendörkapten Kafe ; lanmärkte nu att ban möjligen förut haft Inågot sådant yttrande. Detta vill äfven . löjtnant Beckström påminna sig, men att I det varit straxt efter kl. 4.) Rylander vidhåller det oaktadt sitt påstående, att det I varit efter det Gadelius beordrats att pejla Pfyren?. Öfverkonstapel Agge var artilleriuppbörds man och såsom sådan vaktfri samt nere å trossbotten vid påstötningen. Var sedan sysselsatt att tända raketer och blänkfyrar, samt skjuta nödskott, och måste 2 gånger springa ned i durken efter krut, emedan hans medhjelpare var sysselsatt vid båtarnes utsättning. Öfverkonstapel Lagerström hade tillsyn öfver trossbotten, var vaktfri vid tilltället, samt hade för öfrigt intet af vigt att berätta. Underskeppare Ilaginan var uppbördsskeppare och befann sig å backen; var den som repeterade då utkiken å backen varskodde skenet såsom ea lanterna. Såg två man i hvarje båt till en början. Detta har varit de som voro delta till bätarne, och nödvändiga för att hugga ut taljorna. För ifr8n hade äfven en kabel lungats till barkassen, men hade ej kunnat göras fast, emedan den var styf och våt. Barkassen var dock fastgjord med en 5-tums ginlöpare. Underskeppare Nilsson var vaktfri vid tillfället; berättade att kl. 3 e. m. hade man mött en seglare; hade i ofrigt intet nyit att meddela; detta sednare var ock förhällandet med 1:a klass matrosen Jansson, hvilken var den förste, som for iland; detta skedde uppå order. . 1:a klass matrosen Lindqvist var vaktfri vid tillfället; gick sedan, efter order af löjtnant Puke, jemte två matroser upp på fockrån för att gö:a klar vocktalja till båtarnes utsättning. Juvgmännen Nilsson samt Comstedt funnos emellertid redan uppe för sam ma ändamål. L. gick sedan ned och hjelpte matrosen Svensson ur barkassen. Just som Svensson blifvit upptagen, fylldes barkassen af en brottsjö, och Svensson yttrade: ?Nu blef Olsson der!4 (han mente sin svåger, matrosen Olsson). Lindqvist arbetade emellertid, biträdd af nägra andra, att hala upp ännu en man, som hängde med ett par tågändar om benen, men när denne, som kändes ganska tung, var nära relingen skreks det: ?Nu gär fockmasten!? hvarvid L:s medhjelpare släppte taget och skyndade undan, hvarefter L. ej orkade ensam hälla, utan måste släppa, så att karlen föll ned och gick förlorad. IL. ansåg att om ej folket bred-) vid honom sprungit undan hade de kunnat skadas, ty de stodo straxt för om fockmasten. Lindqvist hade sett när maskinistlärlingen Lövengårdh halade sig ned på en ända till barkassen. Matrosen Wessman var styrbords båistyrare och bade vakt; nedgick i slupen för att göra fast en akteränvda, samt nedtog pytsar, emedan vattnet rann från fartygets spyvatter ned i slupen. Der voro då tre båtsmän. BStraxt efter slets slupen loss, men då var blott en bätsmanq var; en hade gått i arkassen, och en gått upp. W. simmade, sedan båten efter en stund stjelpte; W. blef ff vågorna kastad än ifrån och än inåt stranlen, tills slutligen 2 engelsmän, klädda i sorkgördlar, lyckades rädaa honom. Uppbördstimmerman Forsberg var den som sapade masten; bade intet af vigt att med: lela; ej heller Timmerman Carlsson. Denne kapade båturrningarne när båtarne skulle sättas ut, largjorde pumparne, semt biträdde Lindvist. : Jungman Sandberg gick i barkassen för att ugga i aktra pocktaljan; fö.jde jemte 2 å 3 andra med, när barkassen firades ned, sjelpte en båtsman dit ifrån slupen; säger ut han sjelf ej blef upphjelpt af löjtnant Puke, utan af en jungman Rundqvist; (löjtvant Puke sade nu, att han kunde ej betämdt veta, om den man, ban hjelpt upp, varit jungman Sandberg, men hade hört så). sandberg upplyste, att det äfven fiones en uugman Comstedt, som bl.fvit upphjelpt ur varkassen. Båteman Solblom hade vakt på däck; hörde tt utkiken å fockmasten, cirka 5 minutertk öre påstötningen ropat: ?en lanterna förli-n are än kranbalksvis om babord?. Kan ejlt 8 eg AA 2 4 ma me ÖN Mm vanan äga om klockan då var slagen 3 g as, men . voro slagna. Sedermera befalldes att blåsa åda vakterne på däck för att refva toppegel. Har ej hört om ytterligsre någon anterna varskotts; hörde befallning, att in-k en fick gå i båtarse mer än två man i hvarje lera, men vet ej till hvem den gafs. t Denna sistnämnde order hade i allmän-1 et ej uppfattats af dei dag hörda vittnena. d Det bestämdes att målet fortsättes om on-1a lag, hvarefter krigsrä ten, efter att varitr amlad nära 7 timmar. omkring klockan trele