Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 3

Gårdagens plena. Andra kammaren. Den i går omnämnda ganska lifliga och långvariga debatten med anledning af hr Hessles motion om användande af en del af bankovi hatliga närvaro deona afton. tJag ansvarar derför, min fröken, sade grefven. Blif nu glad igen, mitt hjeriaX, tillade hertiginnan, och tänk endast på det mål vi söka uppnå.4 Jag skall försöka, fru hertiginna. Och ni skall lyckas. Jag hoppas det, ni är så god emot mig 14 . COh! tala icke derom. Är jag icke i detta ögonblick i moders ställe för er? Min stackars mor! mumlade flickan med en halfqväfd suck. Grefven, som tyst lyssnat till detta korta samtal, närmade sig och gaf ett tecken åt den unge mannen, hvilken genast aflägenade sig. Ar tiden inne? frågade hertiginnan. tJa, hertiginna. Fruktar ni icke att öfverraskningen och den rörelse, hon nyss erfor, skola förlama det kära barnets förmåga. Fröken får tid att hemta eig under konvseriens första afdelning. Jag är säker på att hon skall skörda en lysande framgång. Åh! herr grefve, stammade flickan. Jag värderar er blygsamhet, min fröken; men jag är säker på er. Om två,tivmar skall e:t namn vara på allas läppar.4 VIL. Fremirädandet af en stjorna, som br Lcverrier icke skuiie konpat upptäcka. Den unge mannen, åt hvilken örefve Warrens gifvit tecken att aflägsna sig, återkom i detear.ma, ledande vid armen en ännu ung qvinna, hvars behagliga småleende icke utestängde en viss säker hållning, hvilken är