att det vore alltför materialistiskt att vilja uppskatta allt i penningvärde, äfven sådana dagar, som blifvit anslagna till andlig förkofran och kroppslig vederqvickelse; att det vore långt bättre att man började indraga de s. k. frimåndagarne i städerna; att veckohelgdagarne visserligen icke voro anbefallda i skriften, men att, liksom man firar enskilda personers födelseoch dödsdagar, det äfven vore fullt skäl att fira på rätta dagarne åminnelsen af menniskoslägtets störste välgörare. Diskussionen torde ha blifvit betydligt förlängd, om icke frih. Ahblströmer, som yttrade att motionen vore för tidigt framkommen och utan tvifvel missförstådd, då den sannolikt utgått från goda bevekelsegrunder, anhållit att man måtte afstå från att vidare diskutera detta ämne. Motionen remitterades till lagutskottet.