Aftonbladet – 31 januari 1867, sida 3

glatt sätta sig in i dess detaljer, att han icke kunde rmeddela a la de upplysningar han velat; några tl ville han dock gifva. Förslaget vore ej nytt. Vid hvarje riksdag, sedan talaren börjat sin politiska bana, hade förslag i samma syftemål blifdl vit framställda. Vid 1840 års riksdag lyckades a l också verkligen ett dylikt förslag att vinna biIfall. Det vore obehöfligt att påminna om de . I motiver, som föranledde det då fattade beslutet. t ) Följden var emellertid den, att anslaget till ut t I rikesdepartementet, som förut uppgått till 460,00C g I rdr rmt, vid denna riksdag nedsattes till 300,000 rdr rmt. Denna nedsättning var så mycket mer bekymmersam, som många nu förgätna omstän-I digheter kommo till. Men svårigheterna utjemj nades på ett sätt, som likaledes torde vara för -I de fleste okändt. Konung Oscar I hade nemli sl gen under flere år af sin enskilda förmögenhet tillskjutit hvad som fattades, men var för höga sint att någonsin begära ersättning derför. Först a I vid 1856 års riksdag beviljades åter en förhöjning -Jaf 141,000 rdr, hvilka sedandess fortfarande utgått. Vid 1860 års riksdag väcktes åter, denna gång inom statsutskottet, förslag till nedsättning It utrikesdepartementets stat. På riddarhuset blef I detta förslag understödt af åtskilliga ledamöter, I hvaremot talaren afstyrkte detsamma i ett anförande den 11 Februari nämnda år, och hänvisades den, som närmare ville taga kännedom lom talarens åsigter i detta ämne, till riksdagsI handlingarne för 1860 års riksdag, III. sid. 441 Toch töljande. ). Såsom talaren förut nämnt hade han ej varit li tillfälle att taga en detaljerad kännedom om motionen. Resultatet var dock, att den föreslog Jen nedsättning i utrikesdepartementets stat till samma summa som bestämdes vid 1840 års riksdag, nemligen till 308,000 rårrmt. Det vore utan tvifvel berömvärdt att, såsom motionären, utarbeta en fullständig organisationsplan, men sådant torde dock vara förenadt med stora svårigheter för den, som ej egde en desto närmare kännedom i de dertill hörande detaljfrågor. Motionären hade derföre äfven stödt sig på erfarenheten i andra länder, som med oss kunde vara. jemtörliga med afseende på folkmängd och politiska förhållanden, säsom Danmark och Holland. Danmarks till utrikesdepartementet anslagna stat är den minsta i hela Europa. Utom Europa torde vara onödigt att gå för att hemta exempel, men ville man det, skulle jemförelsen utfalla ännu mer till Sverges fördel. Hvad beträffade den danska utgiftsstaten till meromnämnda departement, så utgör den 340,000 rdr rmt. Deruti inberäknas dock ej lön till utrikesministern och för tillfölliga utgifter afsedda 18.000 rår rmt, hvilken summa vederbörande likväl blifvit bemyndigade att öka, när så erfordras. Utan att fästa sig vid dessa sednare summor, utgör lik väl anslaget 340,000 rdr rmt för Danmark med en folkmängd, som ej är hälften så talrik som Sverges. Hvad Holland beträffade, så hade talaren ej lyckats förskaffa sig de sednaste uppgifterna; men enligt dem han kände utgjorde anslaget för ifrågavarande ändamål 790,000 rdr rmt. I Belgien, hvilket land motionären ej upptagit vid sina jemförelser, voro merberörda anslag något mindre, nemligen 700,000 rdr rmt. Det vöre likväl en allmänt känd sak, att de belgiska och holländska diplomaterna äro särdeles lågt aflönade. Då talaren var minister uti Paris, hade holländske ministern 40,000 francs och den belgiske något mindre. Men ganska säkert var, att ingen af dem depenserade mindre än 100,000 francs. I länder, der stor rikedom råder, kunde personer finnas, som under sådana förhållanden vore villiga att egna sig åt den diplomatiska banan och att tjena sitt land på en främmande ort. Sverge egde deremot ett annat förhållande rum. Och talaren ville för sin del beklaga, om diplomaterna skulle nödgas ofira en del af sin enskilda förmögenhet, för att på ett värdigt sätt representera sitt land, och om de diplomatiska befattningarne sålunda bli uteslutande förbehållna åt de rika. Det blefve ock på sådant sätt svårt att förmå en person att någon längre tid uppehålla sig på en dyr ort; och täta omflyttningar vore föga önskvärda. Blir diplomaten ställd på förknappnin; , så komma icke allenast hans sociala förhållanden, utan äfven det lands intressen, hvilket han representerar, att derpå lida. Det vore ej så alldeles likgiltigt, om man på en plats egde en envoyå eller en ministerresident. Ehuru talaren ej kunde bevisa företrädet af att ha ett sändebud af förstnämda grad, borde dock erfarenheten få gälla något, och denna lärde, att ministrar af lägre rang icke ha samma tillfällen och lätthet att verka för de dem föresatta syften; en envoy har lättare att träffa personer och att göra sig gällande ätven i sällskapslifvet. En besparing i detta hänseende vore menlig för staten, och derföre motsatte sig talaren densamma. Man kan ej, såsom nu blifvit gjordt, beskylla svenska regeringen att ha ökat ministerplatsernas antal eller aflöningarne. Jemför man vår tid med 1765, d. v. s. vid slutet af frihetstiden, då landet var utmattadt och ständerna ingalunda frikostiga med anslag, så visar sig, att Sverge då hade envoyeer på nio ställen, och att antalet för närvarande är detsamma, fastän Italien och Förenta Staterna sedandess tillkommit. Anslagssumman vore visserligen till siffran högre nu än 1765, men icke ens detta så särdeles mycket. Så t. ex. hade ministrne i Berlin och Kjöbenhavn på den tiden 7000 m:k H. B:co, nu deremotl 6000 samma mynt. Det vore dock en betydlig skilnad i myntvärdet då och nu. Departementets organisation, uppgjord 1806, är afpassad efter dess behof. Motionären hade föreslagit, att chefen för den kamerala afdelningen skulle indragas och hans göromål öfverflyttas på arkivarien. Detta ansåg talaren omöjligt, enär den förre hvarje dag behöfver vara när rande och ombesörja de till hans befattning hörande ansvarsfulla och vidlyftiga göromål, hvaribland nämndes anskaffande af vexlar och öfverskickandet till beskickningarne af deras aflöningar, hvartill behöfdes en i vexelaffärer förfaren man. Arkivarien måste äfven ständigt vara på sin plats för att vårda och ordna arkivct, som är vigtigare än i något annat departement, så att han ögonblickligen kan taga reda på de mång. faldiga handlingar som litet emellan behöfvas. Motionären hade äfven föreslagit att indraga förste sekreterareplatsen i departementet. Detta ansåg talaren olämpligt, emedan då denne tjensteman motsvarar protokollssekreterarne i de andra departementen, det nödvändigt behöfdes någon, som för protokollet i statsrådet, då ärenden tillhörande departementet der föredrogos. Den som egde kännedom om de många bestyr, som tillhörde detta departement, skulle säkert icke yrka på någon indragning, isynnerhet som departementet måste vara öppet natt och dag. Det kunde ganska lätt hända att någon af de utländska ministrarne en natt komme till departementet i embetsärenden, och det vore bedröfligt, om han skulle finna alla dörrarna stängda. Hr Jöns Persson hade erfarit ett smärtsamt intryck deraf att anslagen oupphörligen ökades. Talaren ville begagna sig af detta tillfälle för att lägga de förtroendemän, som stode konungen närmast, allvarligt på hjertat att svenska folket ej tål vid högre beskattning. . on Friberre Liljeperantz. Hr utrikesministern hade sagt, att anslaget i Danmark till utrikesministerjet visserligen vore lägre än i Sverge, men dock icke så synnerligen mycket. Hans excellens hade dervid förbisettiderfrån Norge och konsulsfonden till vårt utrikesdepartement inflytande bidrag. Hvad vidare beträffade den af h. exc. förmenade svärigheten att indraga kameralchefen, så betecknades hans hufvudsakliga göromål af de årsräkenskaper, talaren hade i handen och som han skulle kunna åtaga sig att uppgöra på en eller par dagar; hans besvär med uppköp af vexlar måtte vara ganska ringa, enär för detta ändamål särskildt arvode till stadsmäklare finres upptaget i räkenskaperna. Hvad arkivariens göromål beträffade, så hade tal. enligt erhållna upplysningar kommit till den slutsats, att de vore mindre än registratorernas i de andra departementen. al. ville icke bestrida att förste sekreteraren hade sig uppdraget att föra protokoll i statsråÅA 22 IJaarAa Le 2. EA Alla enn an