Aftonbladet – 31 januari 1867, sida 3

Andra kammaren. Innan den af oss förut omnämnda mo tionen om förnyad undersökning af nordvestra stambanan eller den mycket omtvi stade delen deraf i Wermland remitterades, utspann sig en längre diskussion, som dock icke hvälfde sig omkring den ena eller andra af de omtvistade liniernas företräde framför den andra, utan derom huru med motionen skulle förfaras. Hr Rosenberg yrkade nemligen. först, att den helt enkelt skulle utan remiss afslås. I samma syftning yttrade sig äfven hrr fibbing, Hie:ta och Muren m. fl. hvilka önskade afslag för att slippa de gamla jernvägsstriderna, och medan ett motsatt förfarande skulle visa allt för liten respekt för föregående riksdags beslut samt dessutom föra in i en cirkelgång af besluts fattande, upprifvande och fattande omigen, ur hvilken man aldrig skulle utkomma. Emot denna upptattning protesterade deremot på detlifligaste andra, som voro måna om att bevara riksdagsmännens rätt att få sina motioner remitterade. Bland dem, som i denna syftning yttrade sig, må nämnas: hrr Lindström, Mannerskantz, frih. Schultzenbeim, Hedlund, Hessle m. fi. Men då fråga blef, hvart motionen skulle remitteras, visade sig olikhet i åsigter, i det några ville bänvisa den till tilltälligt utskott och andra till statsutskottet. Den sednare meningen segrade, emedan man ansåg, att en undersökning alltid måste medföra kostnader. Vid föredragning af frih. Liljenerantz motion angående besparingar och indragningar på tredje hufvudtitelns stat, öppnades diskussionen af utrikesministern grefve Manderström. Talaren