Aftonbladet – 31 januari 1867, sida 3

Hr Trolle protesterade mot orättvisan att be taga hypoteksföreningarne den rätt de en gån erhållit; och kunde ej instämma med grefve Mö! ner i afseende å farhågorna för en ändring af de nu bestäende. Grefve C. G. Mörner anmärkte, att motion rens sednaste föredrag i hufvudsak funnes blan ridderskapets och adelns protokoller för förflutn. riksdagen, emedan talaren vid beslutet om hypo teksbankens inrättande yttrat ungefär detsamma Man hade då förebrått talaren att hans skäl emo förslaget varit endasi tomma ord och ville ej at folkets representanter åter skulle låta förleda sij till en åtgärd, som kunde af en blifvande riks dag ånyo beklagas Talaren hade förra riksda gen motarbettat förslaget om inskränkning af hy poteksföreningarnes verksamhet, ehuru han e sjelf var delegare i någon sådan. Men alla del egare voro då angelägna om hypoteksbanken: inrättande. Hr Tornerhjelm yttrade, att hypoteksbanker I blifvit stiftad icke på föreningarnes, utan på vårc hre statsekonomers önskan. Med Jagen om hypo flteksbanken afsågs endast att motverka konkur. rens, och den gällde endast ett förbud för före. ningarne att upptaga lån utomlands mot tryckta obligationer. en penningar lånas fortfarande och komma att lånas, skilnaden är blott att obliI gationerna nu skrifvas i stället för att tryckas. Ifr Bennich erinrade att man tycktes ha glömt hypoteksföreningarnes ställning i utlandet, huru I de underbjödo hvarandra för att få lån, att lanI dets kredit var i fara, och att det nämnda förI budet var en ren nödvändighet. Om nu ej hypoteksbanken förmår tillfredsställa allas ansj råk l och vilkoren för låns erhållande något försvåras, Iså har detta inträffat icke till följd af utan, oaktadt bankens uppkomst, genom ändrade pennin I förhållanden. Då den ej kan tillfredsställa jordegarnes lånebehof, är man genast färdig att taga bort hvad man kort förut ansåg nödigt. Talaren ansåg för en olycka om hypoteksbankens uteslutande rätt att upptaga utländska lån skulle inskränkas. Man hade sagt att det ej vorelfråga om att hypoteksföreningarne skulle få upptaga lån utomlands, utan blott i orten. Men om ett lån upptages i Skåne, så stanna obligationerna icke qvar i Sverge mer än om lånet upptagits annorstädes, och skadan vore lika stor om räntan uppdrefves här som utom landet. Protesterade bestämdt emot motionen. Hr Wern besvarade hr Nordströms sednare anförande. Men utom det att blott en ringa del deraf hördes, kan referenten icke redogöra derför, då han icke kunde uppfatta hr Nordströms ord. Hr Brusewitz ansåg, att hypoteksföreningarne icke förlorat sin rätt att upptaga lån då saken vore hjelpt med att skrifva obligationerna, och motionären afsåg egentligen blott att underlätta besväret med deras utgifvande genom att t:ycka dem. Talaren bemötte derefter åtskilligt af hvad föregående talaren yttret, och anmärkte slutligen, mot påståendet att hypoteksbanken stiftades för att upprätthålla de svenska obligationernas värde, att en jemförelse mellan kursnoteringarne förr on efter den tiden visade, att de icke voro sämre å. Hr Trolle angaf såsom skäl för att hypoteksföreningarne ingåtti hypoteksbanken, att de trott sig genom densamma kunna erhålla lån till billigare pris. Angående vådan af en ändring, anmärkte talaren att landsorten måste se till att få peningar till bästa pris. samt bestred att obligationer, utgifna i Skåne, skulle vara detsamma som om de vore utgifna annorstädes, mn än någon del deraf kunde afsättas i Kjöbenhavn. . Hr Hasselrot trodde att det varit bättre för jordbrukaren om hypoteksföreningarne fått behålla sin lånerätt; ett stort fel vore begånget genom att bestämma räntan utan afseende på penningtillgingen. I afseende på frågan om hvilketdera som vore bäst, att återställa föreningarne eller bibehålla hypoteksbanken, så ville talären, ehuru med tveksamhet, tillstyrka det sednare, emedan derigenom vore utsigt att få ett inhemskt lånesystem i gång. Frih. Bildt hade många gånger hört upprepas att det ingenting gagnade till att yttra sig vidlyftigt vid remisser och hade sjelf sagt detsamma, men nu icke destomindre begärt ordet, emedan han ansåg af vigt att uppträda till hypoteksbankens försvar. Afsigten med densammas inrättande vore riktig; man borde derför söka borttaga de olägenheter, som dermed kunde vara förenade, men icke att döda den, borde undersöka orsaken till missnöjet med den och söka botemedel derför. Man må ej glömma att opinionen vid dess stiftande var en helt annan än nu; man såg sig nödsakad att ordna statens kredit för att kunna begagna sig derat. Då hypoteksföreningarne inrättades, behöfde landet deremot icke låna. Men då dessa opererade på ett oriktigt sätt — man vet huru en utaf dem utomlands sökte gå under Sverges flagga i stället för sin provinsflagg — så blef det tid att ordnande ingripa i deras verksamhet. Man gjorde det då i närmaste öfverensstämmelse med den ledande tanken för hypoteksföreningarne: att provinsens kredit är större än den enskildes, och hela landets följaktligen större än en provins kredit. Hypoteksbankens inrättande ansågs då nödigt och var utan tvifvel fullkomligt riktigt. Man begick deremot ett misstag genom att blott göra afseende på de lånesökande, icke på långifvaren. I reglementet föreskrefs, alltid med tanken på en obegränsad kredit, ett bestämdt pris jemte åtskilliga andra bestämmelser, och sedan fick hypoteksbanken tillåtelse att verka fritt. Den onda dagen kom och de många lånbehöfvande blefvo missnöjda, då hypoteksbanken ej kunde uppfylla allas anspråk. Men tror man då att hypoteksföreningarne skulle kunnat lättare anskaffa lån om de fått fortfara? eller månne det skulle varit nyttigt för landets kredit om de fortfarande fått låna i utlandet; ty att det endast skulle ske inom landet, är ju ingenting annat än en tom fras. Eller tror man att de skulle erhållit penningar till samma pris som hypoteksbanken ger? Nej, visst icke. Derför, dä man talar om att ordna landets kredit, ansåg talaren farligt att åter lössläppa hypoteksföreningarne. Det är en betydlig skilnad mellan skriftliga förbindelser och tryckta, den är så stor att derunder ligger helt enkelt landets kredit, ingenting mer och ingenting mindre. Ty för den med våra förhållanden obekante ligger redan i obligationens både tryckning och sjeltva format någonting som inger trygghet, helt annorlunda än vid en skriftlig förbindelse. Man hade sagt att det skulle vara ett våld mot 60 S regeringsformen, att lemna hypoteksbanken ett dybkt monopol, och en utmärkt rättslärd talare hade ur juridisk synpunkt kämpat deremot ; men talaren trodde att saken kan försvaras ur rent praktisk synpunkt. Det kan väl icke vara något monopol för hypoteksbanken att få på billigaste vilkor skaffa penningar, då alla föreningarne ega rätt att ingå deruti; den frågan är ju dessutom redan afgjord. Må man då hellre borttaga de fel, som kunna vidlåda hypoteksbanken, men ej döda den, ty dermed skulle man gifva ett dolkstygn åt svenska statens kredit. Hr Wallenberg erinrade att någon yttrat, det hopoteksbanken ej vore afsedd för vinst. Talaren påstod motsatsen, emedan den vinst, som uppstår genom mindre utgifter, är lika god med den, som fås genom större inkomster. För öfrigt ville talaren anmärka att någon rikshypoteksbank ivke finnes, och att hvarje sak borde kallas vid sitt rätta namn; talaren hade sett vexlar, hvarå talats om en Königl. Reichs-Hypotek Bank; med hvad rätt sådant skett, visste ta laren ej. Sedan derefter hr Nordström ännu en gång yttrat sig, samt hr Trolle tillbakavisat en antydan att hypoteksföreningarne icke lika ordentÅl ana AR hann ng 4. Id t aa