En humbug i historien. (Ur Göteborgs-Posten.) Ett nära nog ensamt ståentle exempel på, i huru bög grad det stundom kan lyckas en driftig förläggare och en djerf författare att mystifiera den stora allmänheten, är histo: rien om Salomon de Caus. Hr Chr. Read, chef för en afdelning under Beineprefekturen i Paris, har offentliggjort följande pikanta skrifvelse häröfver i Constitutionnel: I följd af en löjlig fabel, somför omkring 30 år sedan uppfanns af hr Henry Berthoud och hvilken penseln, stickeln samt dramat ojort sitt till för att skaffa tilltro, finns det en mängd menniskor, som med öfvertygelsens hela styrka fullt och fast tro, att 5alomon de Caus varit ett sf kardinal Richelieus offer och att han år 1641 dog som vansinnig uti en cell i Bicttre. För någon tid sedan har doek en lycklig slump !åtit mig uti civildomstolexe dammiga arkiver finna det påtagliga beviset för, att det hela endast är en storartad lögn, hvilken man påsait etiketten Historiskt sannt?. Salomon de Csus, som var hugenoit, dog i Paris 1626 som kongl. ingeniör och blef begrafven den 28 Februari samma år på Trefaldighets-kyrkogården vid utgången af passagen Baåsfour på samma ställe, der man i vår tid anlagt gatan Palestro. I stället för att vara förföljd af Richelieu, tills han blef galen, tyckes författaren till ?Raison des forces mouventes? tvärtom ha varit föremål för välvilja från Richelieus fida, och han har år 1624 ullegnat Richelieu sin afhandling om PSolubre?. Tre år förut, 1621, hade Salömon de Caus föreslagit Ludvig XII att gifva befallning om, att befria sin goda stad Paris jemte förstäder från all orenlighet och gatsmuts?, och detta genom eit system af vattensprång, som han ville upprätte på åtskilliga närmare uppgifna ställen. Konungen skickade rslaget till ordföranden för köpmansskrået att deröfver afsifva utlåtande, och detta lemneades äsfv.n i mycket välvillig anda. (Det meddelas in extenso af Read, som är 1864 funnit detta aktstycke i arkiverna.) Men huru har då bela romanen om Balomon de Caus martyrskap samt påföljande van-inne blifvit tillagad? Detta ber gåst till sålvi ga: Under den täflingskamp, som Englsud och Frankrike fört äfven med hänsyn till hvilken nation som kunde tillegna sig äran af att räkna ångmaskinens första uppfinnare bland sina barn, gjorde en fransk grufinspektor Baillet 1813 den upptäckten, atti en skrift: Les Raisonsdes forces mouventes?, som år 1615 utkommit i tre band i Heidelberg, hade författaren, den franske ingeniö