Aftonbladet – 29 januari 1867, sida 3

ag An ETITTESEANIECKERGA ATS TLA MIKEL EMILE GO SPEESEE då kontoret afge en dylik omyndighetsförklarin och bedja ett annat verk sköta dess affärer Tal. ville upptäcka hemligheten af att de en skilda bankernas Pe vore så begärliga. Dett I kommer deraf att bankerna i det yttersta an -Åstränga sig för att dess papper i första hand mi kunna belånas. Tal. fann det vara af väsent lig vigt att riksgäldskontoret och andra kasso på samma sätt lemna statens obligationer före I träde. Och för riksbanken vore det icke helle någon fördel att få hos sig hopade öfverflödig: penningmedel, som den måhända ej kunde till godogöra sig. All centralisation bör helst und vikas. Trodde liksom grefve Hamilton att mar icke borde inlåta sig på vidare lån. Grefve C. G. Mörner ansåg äfven godt on statens embetsverk köpte obligationer i ställe att låna ut sina penningar, men fann det oklok just nu, emedan dessa lån utgöra den enda till gången för jordbruket, och talaren hoppades at riksdagen ej skall vidtaga en åtgärd, som skulle göra den förut svåra ställningen ännu värre, En tal. hade protesterat mot inhemska lån. Härvid vore att erinra att den som föreslagit så dana sjelf är jordbrukare, hvaraf syntes att icke jordbrukarne fruktade den utvägen, som utan tvifvel vore den rätta. Penningarne gingo då ej ur landet, kapitalet ökades och rörelsen under: lättades. Men liksom i-Frankrike borde man ej lemna företräde åt bankirerna, utan just åt de mindre kapitalisterna... Dermed vunnes att den stora allmänheten bundes vid landets intressen, och ett stöd för ordningens upprätthållande skulle vinnas i dessa små kapitalister med statens obligationer i sina plånböcker, Förut har man sagt att konjunkturen varit för god för upptagande af inhemskt lån, nu åter är den för dålig. Bäst vore att låta detta förmynderskap vara, samt låta folket välia sjelft mellan de enskilda bankerna och statsobligationerna. Någon hade också sagt att kupongerna skulle trycka på banken; men de kunde väl icke trycka mer derför att de vore inhemska än om de vore utländska. Tal. ansåg derför. skäl vara att allvarligt söka erhålla lån inom landet, dock icke med lägre ränta. än på de utländska lånen. Grefve Hamilton ville rätta ett misstag af hr Wern, då han bland disponibla tillgångar räknat äfven. salpeterfonden, som redan blifvit af riksgäldskontoret beräknad för 1867. Förliden riksdag beslöt att den skulle, dit öfverlemnas. Vid efterfrågan svarade vederbörande att fonden skulle fås, men icke till det angifna beloppet, 600,000 rdr. Och slutligen funnos icke medel att få, utan obligationer. Hur man med dem skulle kunna bestrida några utgifter, lemnades åt kontoret sjelft att utfunderå. Hvad denr omtalade omyndighetsförklaringen angick, så frågade talaren om det någonsin händt att kontoret ej återfått sina utlånta medel; men ansåg likväl icke skäl att lemna medlen till ett verk, som icke har till uppgift att låna ut penningar, utan hellre till något som har detta till uppgift, alltför gerna till och med till Stockholms enskilda bank. Statsrådet Lagerstråle medgaf önskligheten att kunna använda öfverskottet å trafikmedlen för byggnadskostnadernasbestridande. En tal. hade yttrat, -att de skulle räcka. till för nordvestra banans fullbordande, om: arbetet derpå utsträcktes till 1871 års slut. Om-tal. rätt uppfattat hans mening, :så: hade han beräknat: inkomsterna för både 1867 och 1868. Men för 1867 äro de redan anvisade åt riksgäldskontoret; för 1868 åter äro de upptagna såsom tillgång under samma år för andra behof. Tal. ansåg äfven den stigande skalan för hög. Man finge ej glömma att stora afbränningar uppstå ej blott för underhåll utan ock för anskaffning af reservmateriel eller, som den tekniska termen lyder: för utvidgning af verkstäder och de från början otillräckliga stationsområdena. Hvad angick besparing i byggnadssätt och personal, trodde tal. icke att byggnaden skett med öfverflödig kostnad, och områdena vore bestämåt för små. Ingeniörernas äfiöning Slutar med arbetet. Deras ställning är ganska bekymmersam,: och de, som icke kunnät af trafikstyrelseti anställas, ha derför blifvit ihågkomna i den kongl. propositionen. Frågan om medel för undersökningar innefattade endast hvad som förut varit öfverlemnadt åt K. M:t; och dessa minskas i samma mån:som bånorna fulländas. Grefve Hamilton upplyste ätt han icke beräknat trafikinkomsterna för 1867, men väl för 1868. Riksgäldskontoret nödgades i öfverensstämmelse med förliden riksdags beslut beräkna den såsom inkomst för samma år, men detta utgjorde icke hinder för innevarande riksdag att disponera deröfver på annat sätt, Diskussionen förklarades derpå slutad och motionen remitterades till statsutskottet. Andra kammaren. Ett från första kammaren ;meddeladt. förslag om bildande af en talmanskonferens föranledde nr Björck att, med yrkan på remiss till särskildt atskott, erinra om talmanskonferensens stora vigt såsom utgörande ett gemensamhetsband mellan : båda. kamrarne.: Men då hvardera kammaren nade att bevara sin sjelfständighet, så borde förlaget först underkastas en noggrann pröfning, oå det icke konferensen skulle kunna gå utom sin befogenhet och ej heller obehagliga: konfliker uppstå mellan kamrarne. i Hr Hierta instämde med föreg. talaren i afseende på den noggranna pröfningen, hvilken : vore så mycket mera. nödvändig som ett nu: fat: dt beslut skulle gälla för en lång framtid, men ! eslog, hvilket ock;blef kammarens beslut, att : rslaget provisoriskt skulle antagas, tilldess enl: yrdningsstadga hunne bli: bestämd. — Första kammarens hit öfverlemnade förslag om tryckning af riksdagshandlingarne, och som rick ut på, att denna tryckning uppdrages åt iksdagens kansli; godkändes, Ett annat första kammarens förslag om tillsätande af ett särskildt utskott af 14 ledamöter, 7 xf hvardera kammaren, för behandling af frågor örande landtförsvaret, föranledde en debatt, som iprmades af hr Bergatröm med förklaring. att : sdagsordningen ej kände något särskildt utkott. : Hr Björck ådagalade medelst riksdagsordninsens 37 riksdagens rätt att tillsätta särskilda itskott, men tal: vore ej öfvertygad om nyttan leraf för detta fall, som äfven innefattar frågor örande anslag; och då frågor af denna natur nöjligen ej kunna behandlas utan att äfven beöra ..slag, så förordadej talaren dylika frågors emis; till statsutskottet, så mycket mer som de uvarande knappa tillgångarne fordrade storsparamhet. d Hr Bergström fortfor att yrka afslag och föreka rättigheten att bilda särskildt utskott. Hr Staaff vindicerade riksdagens rätt att tillätta sådant utskott och ansåg hr Björcks förlag vådligt, emedan! man derigenom i sjelfva erket afsade sig möjligheten af en sådan åtgärd om nu vore i fråga. Och en dylik utväg vore ock ej skäl att förkasta, alldenstund frågan om ötsvarsverkets ordnande vore af den vigt, att tatsutskottet ej skulle hinna med densamma. len då organisationsfrågor ej på ändamålsenligt ätt kunde behandlas annat än i sammanhang ned nödiga anslag dertill, g talaren ingen anan u väg än att bifalla föjslaget. Flerö dedanöter hördes instämma. s Hr Hedlond ansåg-de Särskilda utskotten såom ett-afriksdagsordningens lyckligaste momen. j 1 er. Kamrarne kunna och böra ej isoleras, utan Ir illfälle på föreslagna sättet öppnas för kamrar-1v es delegerade att utbyta tankar och åsigter, c medan eljest lätt kunde hända att den enes arit umenter blefve okända för den andre, Hvad s nginge hr Björcks fruktan för ett särskildt. utit kotts slöseri, så vore nu gudilof, menade tal., ; b f n y nr mn nte —ltrrif qCE——22212— en tid förbi, då vare sig statsutskottet eller nåot annat utskott hade beslutande rött; och ville ågot utskott ådagalägga lust för slöseri, skulle jog kammaren veta att säga nej dertill, Tal. ade fråmlempHat en motion om landtförsvarets rdnände, hvilken han snart väntade föredragas,