ställt den grundsatsen, att den för riksdagens sammanvaro bestämda tiden bör anses som ett maximum, som icke bör öfverskridas annat än i utomordentliga fall. sin sida böra kamrarnes ledamöter ha sig angeläget att taga väl vara på tiden och icke låta det slöseri, som i detta hänseende på flerfaldigt sätt gjorde sig gällande inom de framfarna riksstånden, vinna något insteg i den nya representationen.