Aftonbladet – 19 januari 1867, sida 2

Som man af ofvanstående finner, är tronalet denna gång icke synnerligt rikt på nnehåll. Det i politiskt hänseende märkligaste är len fullständiga abdikation från hvarje anpråk på att blanda sig uti och utöfva nåsot inflytande på den europeiska politiken, om finnes uti det andra stycket af detta al. Det egendomliga härvid är, att ispeten för utrikesdepartemenatet fortfarande står len man, som förut varit så angelägen att vårt kabinett skolat på stormaktsmaner inägga protester mot territoriella förändrinar i aflägsna delar af Europa och som unler en följd af år utvecklat så mycken ifver för att Sverge. skulle framstå såsom djupt intresseradt och nödvändigtvis deltagande i lösningen af en bland de kinkigaste europeiska tvistefrågorna. Det är i sjelfva verket tillfredsställande att höra, ut regeringen genom nyligen inträffade nändelser lärt sig inse att vi, för upprättnällandet af vårt oberoende i f.ämsta rummet äro hänvisade på oss sjelfva och våra egna försvarskrafter. Det skulle varit önskigt att denna insigt, som icke kan ha uppstätt i dag eller i går, utan väl haft någon tid på sig att mogna, hade förmått regeringen ett redan vid denna riksdag fremlägga någon plan till en sådan organisation af nationalförsvaret, com kan lemna någon verklig trygghet i farans stund, utan att under freden allt för mycket uttömma nationens krafter och tillgångar. Då så icke är förhållandet och då den organisationsplan, som förelades sednaste riksdag, alls icke går i den riktningen, tillbör det utan tvifvel representationen att utan uppskof och tidspillan taga denna vigtiga angelägenhet om hand. Många enskilda motioner torde komma att väckas i hithörande ämnen och förmoda vi att ett särskildt utskott för de militäriska frågorna kommer att nedsättas, till hvars behandling alla hithörande förelag hänvisas. Hvad engår den i trontalet bebådade begäran om anslag till anskaffande af nya gevär, så torde detsamma, huru kännbart det än kan vara i dessa svåra tider, icke möta någon opposition; hvaremot riksdagen dock torde finna sig föranlåten att uttala ett klander öfver den hittillsvarende ledningen af denna angelägenhet och öfver det skick, hvari infanteriets och artilleriets beväpning och materiel, trots de anslag, som dertill blifvit lemnade, för närvarande befinna sig. Hugneligt är löftet om yttersta sparsamhet i efseende på anslagsfordringar och uttalandet af den grundsatsen, att jernvägsbyggandet för den närmaste tiden bör inskränka sig till fuliföljande af dn nord vestra stambanan. Efter bvad man för öfrigt af trontalet erfar, lära isga vigtigare lagförslag vara att från regeringens sida förvänta vid denna riksdag, ehuru flere äro under utarbetning, för att fremdelesg till riksdags behandling öfverlemnas. Vi tro, att man bör hålla regeringen räkning för att den nu vid början f det nya konstitutionella tidskiftet upp