Aftonbladet – 19 januari 1867, sida 2

— Ryska språket vid Finlands domstolar. Den i dag ankomna fiaska posten medför underrättelse omsen nyss utfärdad märklig kungörelse af den 3 Dec. förra året angåends skyldighet för domstolarne och embetsverken i Finland att mottaga handlingar på ryska språket. Den lyder sålunda För afbjelpande af de olägenheter dem af våre undersåtare i Finland, hvilkas modersmål är ryska språket, tillskyndas derigenom, attå nämnde språk affattade skrifter och handlingar i allmänhet icke vid landets domstolar och embetsverk emottagas, hafve vi, efter det vår senat för Finland samt generalguvernören öfver landet blifvit ämnet hörde, funnit godt i nåder stadga och förordna som följer: 1) Skrifter och handlingar på ryska språket skola vid domstolar och embetsverk af våre undersåtare i Finland, hvilkas modersmål är ryska språket, utan hinder emottagas ; 2) I senaten äfvensom vid hofrätterna, länestyrelserna och de andre statens embetsverk, hvarest translatorer för ryska språket finnas anällde, skola skrifter och handlingar, som enligt punkten 1 dit inlemnas på sagde språk, till svenska eller finska språken öfversättas af dessa translatorer utan särskild ersättning, äfvensom slik öfversättning, derest något embetsverk för sådant ändamål åtnjuter anslag af allmänna medel, bör dermed af detta embetsverk ombesörjas; 3) Skrift eller handling, som på ryska språket inlemnas till domstol eller embetsverk 1 stad eller på landet, der rysk translator ej är anställd och som icke heller har anslag dertill sig anvisadt, bör skyndsamt insändas till vederbörande länestyrelse för att utan dröjsmål af dess translator öfversättas, hvarefter ölversättningen, af honom till riktigheten bestyrkt, skall jemte originala handlingen genom Tänesfyrelsens försorg oförtöfvadt återsändas; 4) För slik öfversättning, hvilken icke behöfver skrifvas å stämpladt papper eller dermed ber läggas, eger länetranslator äfvensom translator hos stadsstyrelse, i der förekommande fall, förskottsvis af allmänna medel, enligt räkning, som bör vara af embetsmyndigheten styrkt, uppbära i lösen åttatio penni för hvart ark; och skall denna kostnad uti mål, som pröfvas af domstol eller annat embetsverk med domsrätt, vid sakens slutliga afgörande och der ersättning för rättegångsumgälderna eljest eger rum, drabba den sakegare, hvilken slik ersättning ålägges, men i motsatt fall, såsom ock då öfversättningen skett för begagnande vid annan myndighet än otvan nämndt är, eller vid bristande tillgång hos den betalningsskyldige, stanna kronan till last; samt 5) Tillämpningen af hvad vi sålunda i nåder förordnat, skall vidtaga den 1 Mars instundande år 1867. i