Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 3

men är talrikast och under sednaste tiden högst betydligt ökats. Det är förebyggandet af en sådan fara — en fara, till hvars inträdande flera tecken redan visat sig — som i främsta rummet åsyftas med det törslag om hushyreshjelp åt Stockholms skollärare, hvilket blifvit väckt af en bland hufvudstadens fullmäktige, tillika medlem af dess lärarekår. Det är också främst utur denna synpunkt lärarne härmed anhålla att få uttala en varm önskan för förslagets framgång. Vi vända oss med glädje i denna angelägenhet — en af dessa ortliga och för hufvudstaden egna, för hvilka statens mellankomst icke lärer kunna begäras — till kommunen och dess upplysta styrelse, hvars behjertande deraf så mycket mera bör kunna påräknas, som här är fråga om ett af dess största och dyrbaraste intressen. Ty för ett högt mål böra väl de anses arbeta, åt hvilkas ledning och vård föräldrar anförtrott sina barn. Härmed torde ock vara besvarad den invändning, som möjligtvis kunde göras, att ett beviljande af det åt lärarne begärda bidraget, skulle med afseende på öfrige i hufvudstaden bosatta embetsmän föranleda enahanda anspråk. Ty i egentligare mening, än statens öfriga embetsmän, tillhöra väl lärarne den kommun, hvars uppväxande ungdom de äro kallade att bilda. Och om — under det de embetsmän, hvilka handhafva kommunens judiciella och administrativa angelägenheter, af densamma helt och hållet aflönas — staten numera bestrider lärarnes aflöning — torde väl sistnämnda omständighet ej utgöra något skäl för kommunen att ej i sin mån idraga åtminstone till betäckande af sådan kostnad, som derstädes företrädesvis är kännbar. Denna åsigt att kommunen bör med hyresunderstöd bidraga till skolärarnes aflöning är ingalunda ny, utan har redan länge varit inom hufvudstaden erkänd, så att fordom alla vid Stockholms läroverk anställda ordinarie lärare på församlingarnes bekostnad haft bostad eller hushyresmedel. Men med läroverkens utvidgning och lärarepersonalens tillökning, sannolikt också genom skolhusens allt större behöflighet uteslutande för undervisningen har efterhand det förhållande inträdt, att under det en del lärare hafva boställen och andra hushyreshjelp, den sistnämnda dock i de flesta fall otillräcklig -— 16 af de vid hufvudstadens äldre läroverk anställda ordinarie lärare sakna boställe eller särskildt bidrag dertill, ett förhållande, som jemväl eger rum med el ementarskolans alla 18 lärare. Om sistnämnda läroverk gäller nemligen i detta hänseende detsamma, som om öfriga härvarande, enär det stora flertalet af dess lärjungar utgöres och alltid utgjorts af hufvudstadens barn, oaktadt staten här äfven bekostat läroverkshuset, så att kommunen, såsom sådan, icke för denna skola haft någon utgift. Då således med ifrågavarande förslag mindre afses något nytt, än ett äterupplifvande och en vidsträcktare tillämpning af en länge erkänd grundsats, torde man kunna med tillförsigt motse det beslut, som i anledning deraf kommer att fattas. Emellertid torde några för frågans rätta bedömande icke oväsent!iga omständigheter förtjena uppmärksamhet. an anser i allmänhet att skollärarnes ställning under sednare åren blifvit särdeles god. Men lika orättvist, som det vore att förneka den betydliga förbättring, som egt rum, och den fördel, som ligger deruti att fortskridandet till högre lönegrad sker på grund af viss tjenstetid, oberoende af inträffande ledigheter — lika orätt vore det att påstå, att de lägre lönebeloppen äro tillräckliga i städer med drygare lefnadsomkostnader. Anmärkas bör äfven, att vid de nya lönernas inträde andra förmåner försvunnit, om hvilka man, utan att gilla den form, hvarunder de utgingo, likväl måste erkänna att de voro icke obetydliga. Fordom uppburo nemligen skollärarne s. k. terminationspenningar, ett frivilligt bidrag af församlingarnes medlemmar ; hvarjemte gossarnes föräldrar eller målsmän vid terminernas slut erlade s. k. exitual. Härtill kan läggas den inkomst, som bereddes lärarne genom den då vanliga go 7 å lärorummet. Sålunda kunde, såsom från tillförlitligt håll blifvit upplyst, en yngre lärare den tiden — oaktadt arvodet af staten knappast öfversteg 300 rdrrmt, likväl hafva en inkomst af omkring 2000 rdr s. m., oberäknadt bostaden. — under det de yngsta lärarnes inkomst nu i ett för allt uppgår till 1000 rdr rmt. Den tiden räknades ock förhöjda år och öppnades genom den i lag tillstyrkta snabbare befordran på den prester! iga banan, en god utsigt för framtiden, ett förhållande, som här omnämnes, utan att derföre godkännas. Hvad som af ofvanstående otvetydigt framgår är dels att förändringen, särdeles på de lägsta raderna icke får bedömas ensamt efter skilnaen emellan fordna och nuvarande statsanslag, dels att åtskilliga utgifter till skolläraren, hvilka förut drabbade Stockholms invånare i allmänhet — icke endast dem, som voro föräldrar — numera försvunnit. Och detta med allt skäl. Men om en vida mindre kännbar ersättning nu, såsom förslaget är, kan gifvas, bör den väl nekas? Den lägsta lönen för adjunkt eller kollega är 1000, för lektor 2000 rdr rmt; den högsta, hvilken erhålles efter 20 års ordinarie tjenstgöring, är för adjunkt eller kollega 3000, för lektor 4000 rår rmt. Onekligen vore de högre beloppen tillfredsställande, om icke mången lärare måst kämpa med ekonomiska svängen hvilka, isynnerhet om han har familj, torde hafva medfört en tillökning i den skuldsättning, som varit nödvändig för afslutandet af en längre akademisk kurs. Om än i åtskilliga andra städer lefnadsomkostnaderna numera föga understiga dem i hufvudstaden, torde dock hushyrorna i Stockholm vara högre än på andra ställen (måhända med undantag af Göteborg). Genom det föreslagna bidraget skulle ifrågavarande utgift betydligt underlättas. Man har nemligen föreslagit att hushyresersättningen skulle utgå med 2:ne grader, beräknade för lektorerna med 600 och 500 rdr rmt samt för adjunkterna och kollegerna med 500 och 400 rdr rmt. Från den summa, som för ändamålet skulle erfordras eller 24,300 rdr rmt; men hvilken naturligtvis skulle komma att något ökas i den mån nya ordinarie lärareplatser tillkomma, afgår det uppskattade värdet af nu åt lärarne an. slagna boställen omkring 5450 rdr rmt, samt af drätselnämnden till hyresbidrag utgående 800 rdr rmt, hvarefter återstoden bhfver rmt rår 18,050. . Skulle dock, på sätt motionären föreslagit och såsom anledning torde vara att hoppas, det anslag till lärarelöner, som nu af staden utgår med 15,000 rdr rmt, i stället öfvertagas af staten, och nämnda summa få användas till hushyresbidrag, så blifver den skilnad, som skall betäckas, endast 3050 rår rmt. 1 hvilketdera fallet som holst är dock den erforderliga summan föga betydlig i förhållande till de fördelar, som derigenom skulle beredas. Genom ett sådant understöd skulle Järarne känna sina ekonomiska hekummer minelbada ack