Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 3

Se här litet att skaffa er mat för och tak öfver hufvudet i natt, min gumma, åt er och åt ert barn.? ?Tack! o, tack! snyftade qvinnan, sTacka inte.,, Vår natt börjar bra... nu äro vi säkra att få roligt. Seså, Arthur, tag min arm och så framåt. Arthur lydde mumlande mellan tänderna: För tusan, hvad det är kallt! Man lå: ter mig gå emot vinden. Det tycker jag icke om. Sångerna och skrattet började på nytt. Det glada sällskapet aflägsnade sig utan att vidare tänka på hvarken tiggerskan el. ler barnet, som hon skyndat att åter lyfta upp på armen, ; Två män, som väntat tills de maskerade hunnit aflägsna sig, nalkades i detsamma modren och barnet. På ett tecken af den ene stötte den andre till handen, hvari den olyckliga höll sin allmosa, så avt fem eller sex mynt föllo på marken, hvilka han skyndade sit plocka upp, hvarefter han stoppade dem i fickan och flydde derifrån. Qvinnan, som vid den plötsliga stöten endast tänkte på att skydda sitt barn, begrep icke i första ögönblicket hvad som föregick, men stannade derpå orolig, liksom förstenad. Den andre af de båda okända stod qvar och betraktade henne kallt. PMin herre, min herre!? skrek hon slutIgen, ?man stjäl brödet, lifvet från min son! Hjelp, hjelp 1? Mannen rörde sig icke, Han tycktes icke ens höra henne, Då rätade hon upp sig förskräckt, med onaturligt uppspärrade ögon, skakad af en 0emotståndlig darrning och utstötte två eller tre oartikulerade rop eller snarare rytanden.