Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 3

Frågan om hyresersättning ät hufvudstadens skollärare. En deputation af lementarlärare har till hr öfverståthållaren öfverlemnat följande promemoria: Vid de bemödanden för allmänna undervisningens förbättring, hvilka höra till sednare årens ädlaste arbeten i vårt fädernesland, har frågan om skollärarnes ställning, såsom utgörande ett oeftergifligt vilkor för den förra, visserligen icke blifvit förbisedd. Vid 1857—1858 års riksmöte skedde en väsentlig förhöjning af läroverkens lönestater, och äfven vid a följande riksdagar hafva detta och dermed sammanhängande ämnen tillvunnit sig en gynnsam uppmärksamhet. Men under det dessa åtgärder omfattat det hela och onekligen i allmänhet medfört en bättre sakernas ordning, har — hvilket hvarken må väcka förundran eller missbilligande — man icke på samma gång kunnat i egentlig. mening afse och behjerta sakens så till sägandes mera enskilda sidor, t. ex. de nya eller förhöjda lönernas förhållande till förutvarande för olika ställen olixa förmåner, särskilda orters mer eller mindre betydliga lefnadskostnader o. 8. v. Sådana mera enskilda förhållanden äro likväl i denna sak, såsom öfverallt, af icke obetydlig vigt. Om t. ex. det visar sig, att en eller annan af de nödvändigaste utgifterna på vissa ställen äro betydligt högre än på andra, utan att sådant uppväges af någon motsvarande förmån, så måste häraf hel: naturligt det för ifrågavarande orter mindre lyckliga förhållande uppstå, att skollärarebefattningar der blifva ännu mindre begärliga än annorstädes. Ja, under en tid, då skollärarnes antal i allmänhet icke motsvarar behofvet, skall måhända månen läraverksstyrelse i brist på tjenliga och dugiga ämnen nödgas fylla lärarnes glesnande leder med hvad stunden bjuder. Ett sådant förhållande, menligt hvarhelst det inträffade, vore måhända mest beklagligt i hufvudstaden, hvarest den kunskapssökande ungdo