Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 3

niogom framkallar grövska på jorden, utöfvat sift inflytande på menniskorna och har dymelst tid efter annan gifvit lifvet sin prägel Hvilket inflytande bar icke byggnadskonsten utöfvat äfven på det enskilda området. Månne icke anordnir gar af möbler i boningsrummen och taflorna på väggarne kunna tala om uppfattning och smak, som af skön konst blifvit väckt och utbildad? Hvem kan mäta det inflytande musiken och poesien haft på den menskliga utvecklingen. Med ett ord, den sköna konstsn har förädlat och tryckt sin skönhetsstämpel på vårt sociala och sedliga lif. Så måste äfven gymnastiken gifva kraften mera stadga, göra menniskans kroppsliga förmögenheter mera mångsidiga, men häruti måste inflätas en osökt ledighet med be-hag och skönhet till prydnad, med fysisk och moralisk helsa såsom lifskraft. På detta sätt får gymnastiken ett mål, som ställer den under naturvetenskapliga lagar — anatomiens, fysiologiens, mekanikens — såsom reglerande och bestämmande. Härigenom blifver gymnastiken en praktisk vetenskap, ej blott då den såsom ett läkemedel häfver eller lindrar sjukdomar, utan äfven då den reglerar en dietetisk gymnastik, eller undervisar uti de olika vapnens användande, eller gifver eanvisningar för rörelser hörande till den estetiska gymnastiken. Den estetiska gymnastiken har ännu synbarligen en generad ställning, liksom oviss om den skall våga stå på egna fötter, eller hvar den skall stödja sig. Liksom gymnastiken i:allmänhet måste den taga till ögonsigte stärkandet och utvecklandet af kroppsliga förmögevheter, men mera, än de öfriga grenarna af gymnastiken, har den sig uppgifvet att förläna åt rörelserna uttryck och behag. Den fordrar derföre hos rörelserna afrundning, smidighet, mjukhet, lugn beherrskning såsom den allmänna karakteren. Utan att egentligen gå inom dänskonsten och mimiken kan den hafva ett stort och betydelsefullt fält för sina öfningar. Den får aldrig låta hänföra sig afindividuella anlag till öfverträdande af det för helsan nyttiga. Håller den sig strängt inom dessa bestämningar, så faller den ej utom det naturliga. Önaturlig är den inom danskonsten uppöfvad : förmågan att balansera och löpa på stortån. Må denna förmåga liksom dessa svängningar i oändlighet inom vår moderna danskonst väcka förvåning, de äro dock hvarken naturliga eller sköna. Må gymnastiken öppet erkänna, att den behöfver skön konst, ej blott den plastiska och den dramatiska, utan att den äfven kan draga nytta af musiken. Skön konst och gymnastik hafva onekligen beröringspunkter med hvarandra. Må de sluta sig så nära hyararandra som möjligt och draga ömsesi: diga fördelar af detta närmande, samt hvar i sin tur verka utåt till höjande och förädlande af det menskliga värdet. Om någonsin har den närvarande tiden behof af ungdomens värdiga och manliga uppfostran till höga och fosterländska tänkesätt... Gymnastiken måste blifva en kraftig häfstång för utbredandet af skarpskyttefrågan och den allmänna värnepligten. Den kan och måste verka i denna anda såsom ett allmänt upp: fostringsoch helsomedel. I ofvan omnämnda artikel uttalas den önskan att gymnastiska centralinstitutet framdeles måste öppna sina salar för samtliga i hufvudstaden vistande konstnärer. Ianledning häraf torde få upplysas ztt dessa salar stå öppna för alla, som vilja begagna grmnastt inom den ena eller andra af ess grenar, och ehuru ingen särskild lärare finnes ut: estetisk gymnastik, så har den dock under sednare åren varit tillämpad vid den vanliga fristående gymnastiken. Skulle derföre herrar konstnärer önska särskild gymnastik, skola de säkert finna lärare vid institutet, beredvilliga att härutinnan tillhandagå dem. T. J. Hartelius.