Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 3

gen med noterna att förhindra. Ettförslag till likalydande noter i denna syftning med. delades i går i Berlin. Man hoppades i Paris och London, att Preussen skulie antaga det och sålunda förena sig om majoritetens vid den fordna konferensen åtgärd. Ryssland drager sig undan, såsom man väl kan förstå. Det kommer att till Konstantinopel utfärda eller har redan utfärdat en not, men denna är ingalunda identisk med de öfriga makternas. Härigenom skall Preussen tydligen råka i förlägenhet, ty det är väl öfverens med franska regeringen i den österländska frågan, men vill icke synbart söndra sig från Ryssland, med hvilket cet har ett förbund, så till sägandes, i reserv. Det skall bli tillfälle att mer än en gång återkomma till denna sista punkt. Mer pikant är, att man i Paris, hvarest två strömmar möta hvarandra, drager fördel af denna Preussens lofverande politik i den österländska frågan. Utrikesministern, hr Moustiers turkvänliga tänkesätt äro allbekanta, hvaremot andra inflytelserika och till och med högt uppsatta personer vilja gälla för att intressera sig för de kristna i orienten och göra påminnelser hos den ottomaniska Porten, som i dessa stridiga intressen icke Jängre vet huru den skall ställa sig. Men den sammansatta, för att icke säga dubbla politik, som för närvarande gör sig gällande i Paris, tillåter Frankrike att steg för steg och utan att bringas ur koncepterna följa kabinettets i Berlin oupphörliga och beräknade omsadlingar, och förhindrar sålunda nämnda kabinett — och detta är just det egentliga ändamålet med hvad som sker — från att för mycket närma sig Ryssland. Grefve Bismarck är sålunda föremål för intalningar både från Paris och Petersburg, och han är ej den man, som icke drager vinst af sin ställnings fördelar i en fråga, hvari de preussiska intressena icke äro direkt inblandade. Hvad angår konferensen i Paris, hvars snart förestående sammanträde tidnvivgarne förkunna, så tror jag, att denna nyhet, minst sagdt, kommer för tidigt. Vid de sista direkta underrättelsernas ankomst från Konstantinopel väntade man sig vigtiga förklaringar inom kort af makterna. Jag har till och med hört påstås, att ett vigtigt meddelande skulle ha gjorts i går (man skulle här ha fått veta det genom telegrafen) till Aali pascha af preussiska sändebudet i Konstantinopel Brassier de S:t Simon. Man kände ej bestämdt hvad det gick ut på, men vi skola snart få veta det. Man har dack aänledning tro, att det för närvarande icke är någonting annat än föreställningar till Turkiet om eftergifter, som böra göras åt kandinoterna och de kristna i orienten i all. mänhet. Som herr von Beust vidtagit mått och steg i denna anda i Paris och London, är det icke omöjligt, att Preussen velat förekomma Österrikes beställsamma minister, genom att taga första steget till de föreställningar, som det är fråga om att göra Porten. I alla händelser tyckes konferensen i Paris icke så snart komma att sam manträda, och man torde fasthellre för nörvarande kunna förutse en af dessa konferenser i Konstantinopel, som oupphörligt hållits alltsedan freden i Paris. Om Preussen har det väl bestäldti orienten, är det icke sak samma i Berlin, hvarert upprättandet af det nordtyska förbundet fortfarande stöter på betydliga svärigheter. Författningen diskuteras ännu på de befullmäktigade ministrarnes konferens, men röner der lifligt motstånd ej sllenast i afse ende på de finansiella anspråken, hvilka staterna finna för stora, utan äfven i flera reglementariska punkter. Så t. ex. har man icke tillräckligt bestämdt utstakat den embetsmyndighet, som skall tillkomma förbundskanslerev, hvilken eger att representera konungen af Preussen i det blifvande förbundsrådet. Man påstår, alt grefve Biemarck, som icke väntade sig detta motstånd af småstaterna, skall vara högst förbittrad deröfver. För att segerrikt bekämpa sina bundsförvandter, borde han stödja sig på den allmänna meningen, som alltjemnt är benägen att taga parti för enhetselementet mot de enskilda intressenas förfäktare. Men konseljpresidenten saknar för närvarande det liberala partiets sympatier till följd af de illiberala och för Preussens statsförfattning mycket farliga föreskrifterna i författningsförslaget, hvilket man vill stadfästa i form af ett fördrag. På detta sätt har Preussen råkat in i en notkil, hvarur det endast kan komma genom att bestämdt återgå till den nu gällande konstitutionen, som öfverlefvat en sjuttonärig strid. I dag antogs den lag till andra läsning i representant.ammaren, hvilken förändrar den preussiska författningen och inför vallagen i de annekterade länderna. Moan sysselsatte sig vid detta tillfälle med herrehuset, som till följd af att medlemmarnes antal kommer att ökas i representantkammaren äfven vill förstärkas med aristokratiska elementer från de nya provinserna. Men adelsmäcnen i Hannover och till ch med i Nassau äro inga anhängare af Preussen. Deras auntivpnexionistiska tänkesätt äro tvärfom allmänt bekanta. Regeringen skulle således utsätta sig för att förstärka oppositionen både ire presentantkammaren och herrehuset. Nästa måndag skall första kammaren diskutera förslaget, och man motser utgången med spänd väntan. Det ersättnivgsanspråk, som Frankrike framställde i sistl. Juli eller Augusti, behandlas af de tyska tidningarne såsom en nyhet. Edra läsare känna densammas detalier genom mina href i somras. och iac