Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 3

CFarvält. Men hon hade icke hunnit mer än några takter förr än rösten svek henne. Hon hade rest sig upp, alltjemt vaggande gossen på sina stelfrusna armar; stuwv och vacklande, sjönk hon tillbaka ned på afvisaren,,, Men hon hsde likväl vunnit sitt ändamål. Ett fönster öppnades midt emot henne och fem eller;sex masker, med glas i handen, cigarr i munnen och armen om lifvet på en grisett, lutade sig fram för att upp. täcka, hvarifrån det sorgliga svaret på deras glada sånger kom. I början sågo de ingenting och en af säll skapet ropade: sBravo hör på, der n re! Malibran, låt spänna från hästarne, vi skola draga hem er vagn! Den arma qvinnan upplyfte hufvudet, lik som hon hade fått en elektrisk stöt; hennes ögon sköto en lysten blick mot ljusen, som strålade genom fönstren i rummet der de glada sällskapet befann sig. Hon lyssnade till detta skämt, som för henne innebar er stråle af hopp. CBarmhertighet! stammade hon cc sänkte eitt hufvud mot bröstet, Den stackars qvinnans röst var så svag. att den försvann under sällskapets skämi och skratt. Håll! Hvad är det som rör sig der nere i porten midt emot? Se dit, Arthur.4 La Pomme, kalla mig Jean, eljest sva rar jag dig icke4, sade en helt ung studen stapplande på benen, och hvilken sökte at få gälla för en cyviker, en roug, ehuru har nyss kommit från Bernay med två kappsäc kar fulla af linne, med hufvudet fullt a illusioner och händer, rö are än en koker skas på landet. Modren kysste sitt barns bleka panna.