Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 2

t vid beviljandet af allmänna utgifter : rinra oss att medlen dertill i sista hand ndast förvärfvas genom arbete af det stora ertal, som måste äta sitt bröd i sitt anle8 svett, och hvars dagliga uppgift är att änja sig vid försakelser; att hos denna reresentation icke skall framträda någon öjelse att sätta enskilda fördelar framför et allmännas; samt att vi skole såsom allvän regel visa oss i sann mening tänka ögt om fosterlandet, för bevarandet af dess jelfständighet och för det unga slägtets ppfostran, medan vi tillika, på grund af är historias lärdomar öm förflutna tiders nisstag, bedja Gud, att i alla tillgöranden åväl rörande yttre som inre angelägenheer, städse bevara oss för vådorna af skryt, ögfärd, lystnad och öfverdåd, hvilka mer n en gång under fordna mansåldrar varit ufvudorsakerna till fosterlandets olyckor ch förluster. Med dessa föresatser, med det bistånd af ikstämmiga tänkesätt, som denna församling rågar påräkna hos rikets Första kammare, ch alltid ibågkommande, att menniskans vilja förmår mycket, blott den tellvar är, öre vi kunna motse en lyckosam framtid ör det svenska folket. Viböra kunna hopvas, att såsom en frukt af denna och efteröljande riksdagars verksamhet, det ädla valspråket: Land skall med lag byggas alltid skall få sin rika och skönaste tolkning i visa och milda lagar; att Rätt och sanning skola blifva den enda ledstjernan för statsmakternas handlingar; att Folkets kärlek skall ttgöra en god och fredsäll styrelses belöning, och att hos kommande slägten skall lefva såsom minnesvärd den dag, då 1867 års iksdag sammanträdde för sina rådslag. Jag slutar, mine herrar, med att uttala denna vår gemensamma bön: Gud bevare konunsen och beskydde fäderneslandet!? Efter anmälan af hr Hierta, att han af hn. exe. hr justitiestatsministern emottagit dels en förteckning på kammarens ledamöter dels ock ett protokollsutdrag angående verkställd granskning af de till hr justitiestatsministern af kammarens ledamöter ingifna fullmakter, blefvo dessa handlingar lagda å kammarens bord. Sedan hr Hierta vidare tillkännagifvit, att chefen för civildepartementet uti aflåten skrifvelse anmält, att H. M:t konungen innevarande dag, kl. 12 på dagen, täcktes emottaga deputerade af kammaren iör att begära talman och vice talman, blefvo, på hr Hiertas förslag, till deputerade utsedde: hrr von Troil, Sundberg, Mannerskantz, Matts Persson, Westblad; Vougt, Johannes Andersson, Sandstedt, Medin, Hellerström, De Marg, Indebetou, Ödmansson, Per Nilsson, Bälter Sven Ersson, Wijk, Erik Ersson, Liljenmark, Stendahl, Fock, Svanberg, Swartz och Berger. Efter en stunds förlopp ankommo deputerade från k. slottet; och tillkännagaf hr von Troil, å de deputerades vägar, att H. M:t konungen behbagat utse till talman biskopen och kommendören Sundberg och till vice talman kaptenen och kommendören Mannerskantz. I anledning häraf lemnade hr Hierta klubban till biskop Sundberg, som intog talmansplatsen och helsade kammaren med ett tal af ungefär följande innehåll: Sannolikt är det för mången oväntadt, att en prest intager talmansstolen i andra kammaren. Deita har dock icke varit min egen önskan. Lika litet har jag eftersträfvat detta höga förtroende som jag sökt alt blifva riksdagsman; men dä valmännen gifvit mig det sednare och konungen förlänat mig det förra, har jag icke något giltigt skäl att undandraga mig en dylik utmärkelse. Jag är fullkomligt öfvertygad derom, att det är hvarje svensk mans pligt i hvilken samhällsstälining han än må vara, att, få vidt i hans förmåga står, gå dit han blir kallad, så snart kallelsen innebär en uppmaning att bidraga till fäderneslandets gagn. Utan tvifvel ären I alla af samma öfvertygelse och och dertöre hoppas jag, att I måtten mottaga mig med den välvilja, som en ärlig afsigt förtjenar, och förunna mig det öfverseende, som af mig nog behöfver tagas i anspråk. Jag behöfver ej här beskrifva de svårigheter eller det bryderi, som åtfölja denna plats, om än en större förmåga än min intoge densamma, ej heller erinra, att dessa svårigheter nu äro ökade och ej minskade genom den nya riksdagsordningen.. En aniydning härom är tillräcklig för att inse, det endrägt och trofast inbördes bistånd äro nödiga för at vinna reda och önskvärd framgång. Särskildt skatter jag mig lycklig, derigenom att jag närmast tår trygga mig till en så aktad och pröfvad man som hr vice talmannen. Hans utmärkta egenskaper skola ersätta mina brister. Båda hafva vi nyse med ed förpligtat oss att noga iakttaga föreskrifterna i rikets grundlagar. I bådas våra namn försäkrar jag öppet och högtid: ligt, att ordet med oväld skall föras, och at! det löftet ej skall svikas, om än menin. garne komma att här korsa hvarandra. Hvad betyder väl, att meningarne äro olika, och hvariöre skola några passioner upprö ras, då alla nitälska för att tjena konung och fädernesland? Jag tror på makten a detta föreningsband och går derföre lugn till mötes mina åligganden samt anhåller att få vara i eder vänskap innesluten. Talmannen erinrade härefter, att den för sta angelägenhet, som borde taga kamma. rens uppmärksamhet i anspråk, vore frågan om en arbetsordning, och han anmodade kommersrådet Sjöberg att meddela kamma. tigade sig ett blodigt konvolut som inneslö L -. 0 a Sö SE ar 1 OG ENE (EV EE ES et FÖ RE