Aftonbladet – 17 januari 1867, sida 3

ERT RA EN Inom alla Europas länder, vi hafva hört, med undantag af Frankrike, der statskas. san lär bekosta fyrväsendet, uttaxeras detta underhåll af sjöfarten; hos oss är således i detta fall ej något undantagsförhållande, och någon fråga om ändring af sättet för medlens åstadkommande har ej heller blifvit väckt. Förslaget till fyroch båkafgiftens förhöjande då var således ej så ?opåkalladt?, helst ändamålet var i detta Ale ende uteslutande till sjöfartens fromma och hade till påföljd kougl. kungörelsen af den 4 Maj 1858. En sämre konjunktur hade emellertid inträffat för en del ångbåtar, som tillkommit under den goda tiden och efter fredsslutet blifvit öfverflödiga till en del, sedan varutransporten upphört till Finland. Ar tikelförfattaren anser sjelf dessa fartygs tillkomst såsom felaktig spekulation, men klandrar regeringen som icke fäste något afseende vid respektive spekulanters missräkningar, då det var fråga om ett länge insedt och påkalladt behof af förbättradt fyrväsende inom vårt land, d. v. s. den allmänna sjöfartens intresse hade bort stå tillbaka eller göra undantag för några ångbåtars skull, som blifvit öfverflödiga för den trafiklinie, hvartill de varit ämnade. Det fanns emellertid då och har alltid funnits sedan dess trafiklinier; der ett visst antal ångbåtar öro oundgängligen nödvändiga, der oaktadt penningkrisen och vexlande konjunkturer en säker inkomst alltid är att påräkna så länge antalet besökande ångbåtar ej blir större än behofvet fordrar relatift till folkmängden på orten, och skulle vi alltid vilja gifva namn af felaktig spe kulsation?, om man tror att de allt tätare regelmessiga turerna skulle kunna lemna en för dessa ångbåtar lönande trafik, de måste till slut ofta nog få Cbränna sina kol förgäfves4. 7) — Vi bafva förut frambållit exemplet af en ångbåtstrafik, som, oaktadt de öfverklagade taxorna, lönar sig synnerligen väl, den nemligen, som ombesörjes af de norra städernas egna båtar, särdeles med dem af ny och tidsenligare konstruktion, och någon skälig anledning till klagan öfver betungande taxor 8) torde väl i allmänhet icke hafva förekommit om ej det under förlidet år tillämpade nya skeppsmätningsreglementet hade utfallit så oförmånligt för hjulångfartyg i allmänhet. Artikelförfattaren medgifves hafva fullkomligt rätt i sitt påstiende, att bland trafikens fordringar ingå täta och regelmessiga turer, dock till en vises gräns, såvida artikelförfattaren icke vill framställa oss bilden af en så sällsynt patriot, som i detta fall vill uppoffra egen fördel för det allmännas en och beqvämlighet, ty de ofta nog önlösa besök, som ätskilliga ångfartyg fått göra vid en del platser, borde utgöra ett tillräckligt talande bevis på, att trafikens behof vid deesa platser är öfverfyldt, och att mellan denna öfverdrift till ångbätsflottans förminskning så Satt det blir svårt erhålla ängbåtslägenhet, ligger ett betydligt mellanrum. 7) I fråga om billigheten af ett ångfartygen bidraga till underhållet af fyrar, båkar, märken, prickar och bojar inom segellederna de befara, oaktadt de ej komma i sigte af fyr, hvilket fall dock hör till de mere, sällsynta, så hänvisa vi till den förut gjorda förklaringen. För läsaren upplyses, att alla fartyg, gående på våra inre farvatten och Mälaren, så lävge de hålla gig inom samma tullkammardistrikt, äro befriade från fyroch båkafgift. Farvattnen på vära vidsträckta kuster omvexla på mångahanda eätt, och artikelförfattaren, som för öfrigt tyckes vara mera praktisk och erfaren än mängden, kan väl ej på allvar vilja påyrka, att särskilda taxor borde upprättas med afseende på vexlande fall, som kunna uppstå; t. ex. att texa för fyroch båkafgift borde afse olika konjunkturförhållanden 9) för ångfartyg på olika trader, om fyr ligger inom synkretsen af dess väg o. s. v. För öfrigt, månne icke äfven för seglande far.yg en sämre konjunktur kan inträffa? Hör man icke ofta fraktsökande beklaga sig ieröfver, och troligen skulle också de med lika skäl önska nedsättning eller befrielse från afgifter? 10) Båkar och sjömärken måste emellertid finnas och underhållas, fyrar måste brinna under alla konjunkturer så länge öppet vatten är, äfven eedan antagligen uil sjöfart upphört, efter det hamnarne blifvit isbelagda, och den ringaste araktlåtenhet i detta afseende skulle lätt unna gifva anledning till vida mer beklazansvärda verkliga förluster och olyckor än le, hvarmed den nu öfverklagade fyroch oåkafgiften drabbar. 11) I sammanhan. härmed kuona vi ej unlerlåta att fästa uppmärksamhet vid artikelörfatterengs sätt att hänvisa till gällande författningar då han nemligen med fragmentariska utdrag derifrån tilltror sig kunna vifva bättre eftertryck åt sina påståenden; et påminner nog starkt om en viss autorilets uppgifna sätt att citera bibeln; artikelförfattaren framhåller till vårt och läsarens begrundande 23 1 mom. af 1862 års lotsförordning, så lydande: Fyrar, känningsbåkar, sjömärken och öfriga anstalier som för den allmänna sjöfarten antingen äro elier framdeles varda inrättade, underhållas på kronans bekostnad.? För fullständig upp Iysnings skul, låtom oss då äfven hänvisa 7) Det är fåfängt bestrida, att täta ångfartygskommunikationer äro gugnande för allmäpna trafiken. Tvinga höga taxor för att få gå fram till ett fåtal resor, så kunna nog några ångbåtar bära sig och lotspersonalen lemnas i 0. Men vianse att då jernbanorna bereda flere lägenheter om dagen, böra kustorterna komma i ånjutnndo af Atmisstone flere I h ter I veckan. Detta sr hufvudsik, vida man ej såsom insändarev, uppenbarligen sätter lotsverketi första rummet och trafiken i det sista. 3) De taxebetalande äro af en motsatt mening. )) Intet af våra föregående yttranden gifver anledning till en-sådan absurditet. 10) Vi förvänta att insändaren, som n RS Tange a a aa ad RT SA Re ömEM